(först publicerat 2008)
Jag håller på att läsa en jätteintressant bok om hur samhället skulle kunna styras underifrån- av autonoma ("självgående") människor som organiserar sitt eget arbete. Den heter Arbetarråd och ekonomin i ett självförvaltat samhälle- av Cornelius Castoriadis. Jag har inte läst klart den och jag kommer behöva läsa om den, men den e bara 176 sidor. Den utmanar bland annat vedertagna uppfattningar om vad socialism måste innebära- där han bland annat kritiserar idéen om Marx proletäriatiska herravälde. Löst handlar den om idéen om ett samhälle utan regering som bygger helt på direktdemokrati- decentraliserade delar i nätverk som alla fungerar på samma direkta sätt.
Lagar och regler skulle oxå vara alljämt skiftande och utvecklas. Dessa lagar skulle överhuvudtaget vara mycket mindre omfattande, mer transparenta samt oxå röstas om. På grund av ett enklare system som inte drivs av kapital utan direktbehov och decentralisering skulle det vara mycket mindre byråkrati. Därför mycket mer genomskinlig insyn och mer lättförståelig "politik", i frågor som har en konkret relevans i vardan för medborgarna.
Däremot har jag uppfattat boken som att den inte talar om att helt avskaffa kapitalet (det är mera här min idé) utan snarare en fråga om förändringen av processerna, inställningen till dessa samt demokratiskt inflytande över ekonomin. Men kapital kan ju oxå innebära resurser och tillgångar. Det står oxå att tillslut kommer alla få lika lön.Men som sagt jag kommer behöva läsa om den, kommer inte ihåg allt. Inte för att boken är svår, men den är fullmatad som en tung krabba.
Som det är nu med den centraliserade makten som har armar i form av myndigheterså är det i stora drag bara information som går in till dem- från alla håll. Medans det utgår instruktioner tillbaka till folket. Dvs makten är det enda som har total översikt över hur samhället fungerar.
Du har därigenom inte kontroll över ditt eget liv- och nästan allt du gör varje dag (även när du e ledig) dikteras av lagar och regler som du heller ej röstat om. En slags livegenhet. Alienation.
__
Tänk vilket otrolig kreativitet som går förlorad och hur långt mänskligheten skulle kunna nå utan dessa nedtryckande aspekter (jag tänker Star Trek te x ha ha! ;). Arbetssystemet har rutiner och begränsningar som i mycket förtrycker kreativitet så att tidseffektiviteten och den monetära lönsamheten kan bibehållas. Därför är ju systemet medvetet nedtryckande av verklig mänsklig kreativitet. Cancerforskningen behöver pengar osv osv. Det är ju bara leksaksvaluta- vi låter folk dö pga av ett "påhitt". Även att ett samhälle som tilllåter folk svälta är ett ruttet samhälle.
Det är fördelningen som är problemet- brist på resurser är en artificiell brist. Däremot är det marknadsekonomiska systemet "självgående", du behöver dina konkurrensfördelar i armbågningen mellan människor, så det är logiskt att alla vill ha mer lön i ett sådant system. Företagsledningen behöver oxå sina konkurrensfördelar i kamp med andra företag. Ett evigt inbördeskrig av klassintressen och person-intressen som upprätthåller status quo.
Livets mittpunkt utgörs således av lönearbete- eller frånvaron av det. Du behöver pengar för att andra har pengar- ungefär som du kanske behöver vapen om andra har vapen. Det är en instabil terror-"balans".
När vi röstar vart fjärde år- vilket är en paraodi på demokrati - så väljer vi människor som ska välja åt oss. Dvs ett slags omyndighetsförklaring, som utgår från ett principiellt antagande att människor måste styras för de inte är självgående och/eller har destruktiva tendenser. En del av moderna kritiken mot folkstyre kommer sig bland annat som kvarlevor från tiden av den moderna pykoanalysens början. Människan ansågs ha ett mörkt och djurisk undermedvetet som måste hållas i schack av stat och ett polisiärt rättsystem. Ur vilket man drog slutsatsen att en människa aldrig kunde tillåtas att vara helt och hållet fri och få fullt kreativt utrymme. Andra världskriget gav ju mer bränsle till detta.
Skolan, fängelserna, arbetsplatsen, massmedia m.m är i sina nuvarande former instutitioner som skapar samhällsmedborgare och håller dem inom ramarna. Kanske lite som det gamla slitna talesättet - "individer är smarta, folk är dumma". Denna uppfattning är något som det frihetliga socialistiska synsättet förkastar. Om människor är dumma, vilka kan då styra över dem?
Vi har nu ett mer eller mindre feodalt politiskt (och ekonomiskt) system, där makten visas upp som PR i valvakor och debattprogram med korthuggna cirkeldiskussioner- när det verkligt väsentliga, besluten, sker bakom lykta dörrar. Upplysta ledare som tänker åt "pöblen." Tro heller inte för en minut att du under någon stund under dan undgår denna politiks inflytande.
Det finns en fin skiljelinje mellan klassisk liberalism och socialism kan tyckas. Där liberalismen, till sin absoluta spets, vill avskaffa staten för individens rätt att ta vad den vill. Kontra socialismen som bygger på gemenskap och solidaritet utan att undertrycka individen.
Den s.k moderna "fria" marknaden, vilket är en liberalistisk tanke - har lett till de mest otroliga perversioner, som te x privatiseringen av grundvatten (ni får leta info själva). Tänk på det nästa gång ni köper Cola eller importerat flaskvatten- vem är den stulen ifrån? Fattigdom beror inte på torka, det är ekonomi och maktsystem. Jag anser att rent vatten för alla är en mänsklig rättighet- således torde slutsaten där kunna bli brott mot det mänskliga rättigheterna, enligt det rättssystem vi ändå har.
Det går heller ej att ta bort ett centralt reglerande organ utan att ändra något annat, detta ökar eller bibehåller bara klyftorna och orättvisorna.
En annan brännpunkt från liberalt håll är viljan ta bort all statlig finanisering av kulturen- att marknaden ska ta fram den kultur människor vill ha. Vad de inte verkar förstå är att "marknaden" behöver subkulturer och avantgarde-scener att vattna ur och industrialisera. Men utan replokaler, studiecirklar, bibliotek, ungdomslokaler och öppna teaterscener tror jag den svenska kulturindustrin kommer duka under i konkurrensen. Tanken är dock att alla dessa ska kunna finaniseras privat, dvs i vinstsyfte- vilket skapar mer elitism vilket leder till en större likariktning av kulturen. Michel Foucault sa något om att det finns inget värre än att leva i ett samhälle där allting fungerar. Dvs lagar, regler och instutioner eller företag styr allt och lämnar inget över till spontanitet och frihet.
Vems frihet innebär den okontrollerade frihandeln?? Om någon, vilken grad av frihet? Frihet är inte ett absolutism som Död eller Levande! Snälla, kom heller inte med såna dumheter som att det är upp till enkilda regeringar, eller att läskföretagen skulle ge tillbaka mer än de tar.
Det här är för mej den anarkistiska tanken! Men det är inte en libertarianistisk tanke- som vill maximera möjligheten till privat ägande. Men en heroinist kanske inte riktigt vill ge upp sprutan! Detta maktsystem är inte resultatet av ngn slags specifik elitkonspiration- utan snarare ett naturligt urval med utgångspunkt ur egoistiska intressen. Samhället är en biotop, inte konspirationsstyrt.
Utslagna människor och fattiga länder är en produkt av de rika länderna med sin varudumpning och överexploatering som dödar lokala produktioner.
Men socialismen är inte en fråga om försämrande av Dina direkta livsbetingelser (se heroinisten), utan ett omvärderande av dina livsbetingelser. Miljörörelsen i världen är en otrolig möjlighet, då kapitalet är en direkt orsak till detta elände. Detta är en chans för människor att finna sin inre styrka till att organisera sig själva och leda sig fram till självförverkligande och autonomi!
Det påtvingade lönearbetet berövar dej på ditt liv (tid) och din kreativitet genom lagar, bestämmelser och arbetsregler/rutiner. De arbetande blir bara en förlängning av maskinerna eller rutinerna istället för tvärt om.
Felet med världen är inte fattigdomen utan rikedomarna, och under det ligger alienationen. Människor kan organisera sig själva utan ledning från toppen. Det räcker inte att de arbetande tar över makten över produktionsmedlen- strukturen måste helt omkonstrueras och omvärderas.
Det är en arbetarklass som vill avskaffa klasser och avskaffa regeringar! Grundsystemet är fel, vilka politiker man än röstar på.
Detta finns inte bara i fantasin tycker Calle!
Andra böcker jag rekommenderar är "Arbetarsamhället- hur arbetet överlevde teknologin," av Uppsaladoktoranden Roland Paulsen, och Hyllning till Katalonien av George Orwell.
Kommentarer:
Erik
28 juli 2009 15:47
Ha ha. Fan va grymt. Du har typ börjat på arbetarråd och förstår den redan bättre än jag gjorde andra gången jag läste om den. :) Respekt!
Gällande tredje världen så är dom problem som du påpekar helt klart något som bidrar till att hålla dom underutvecklade. Men underutvecklingen i sig är i många fall en konsekvens av kolonisation och plundringar i tidigare skeden och vår levnadsstandard är såklart också i motsatt mening en konsekvens av detta(och klasskamp), Mena inte att sparka in öppna dörrar, bara lägga till en fotnot.
Men åter till arbetarråd... Jag tycker att boken är kul för det är det närmaste någon i modern tid kommit att formulera ett svar på frågan hur ett samhälle utan stat och marknad skulle kunna se ut och fungera. Något som flera klassiska anarkister sysslade med också, men utan någon möjlighet att likt Castoradis kunna ta del av dom vetenskapliga landvinningarna som sen dess gjorts inom ekonomi, psykologi och erfarenheter från 1900talets klasskamps-cykler.
I mycket tycker jag att boken är ett peppande tankeexperiment och ett argument emot alla de som ser ekonomisk demokrati som en omöjlighet(från liberala och konservativa till den pro-kapitalistiska new labor socialdemokrati som Tony Blair och Göran Persson kämpade för). Exakt hur det självförvaltande samhället kommer att se ut kan vi varken förutsäga eller bestämma oss för som individer. Men gruppen "Socialism eller Barbari" (Cornelius Castoriadis var en del av) argumenterar på ett fortfarande relevant sätt emot både vanlig och stats-kapitalism(Kuba, Sovjet). Det som är viktigt med deras kritik och dom som låg dem nära(Situationisterna och tex) är att istället för att på ett "vänsteristiskt" sätt fokusera på identitespolitik och ekonomiska "rättvisefrågor", så är fokuset istället på folkets direkta och gemensamma kontroll av produktionsmedlen, utan representanter eller någon intellektuell "elits" styrande och vägledande hand.
Istället för att nöjja sig med folkhemspolitik så lyfter boken fram det nödvändiga önskvärda i allas makt genom alla. Inte folkvalda med makt över marknaden, eller som de vanligare visionerna om direkt-demokrati, som slutar där marknaden börjar. om Enviktig poäng och ett intressant tankeexperiment i boken tycker jag också är att just ha ett ämbete vars enda uppgift är att sammanställa relevant information ("vad nu det är..."admin"), för att på det sättet skapa en faktabas att grunna ens ställningstagande i de direkt- besluten. Att han lyfter fram att riktigt och greppbar information är en förutsättning för demokrati, istället för PR-kampanjer, reklam och populistisk eller ideologisk media.
--------
SVAR
28 juli 2009 19:53
Nä det e klart att det moderna ekonomiska systemet inte är ursprungsorsaken till de drygt 1mdr fattiga människorna i världen. Det började långt tidigare, men bibehåller status quo som sagt. En stillastående värld!
Oxå. Det finns sån vek matkultur i det OFFICIELLA Sverige. Det är fortfarande ett land uppdelat i svennar med "plötsligt" dåligt mat-självförtroende samt "invandrare" med hur mycket schysst käk som helst (nej jag är absolut inte en SD, som menar att "iallfall är det gott med kebab". Folk e folk). En massa nationaliteter som ofta håller sig på "behörigt" socialt avstånd från varandra.
Det finns inte så många som ens vet, eller varför bry sig, hur en verkligt färsk rot ingefära ser ut. Den ska vara blank och slät.
Ofta finns det helt otroliga gömda saker om man letar själv. Visst har jag till exmepel provat en hel del viner och handgjord j*vla plantagechoklad av olika slag - men det är ändå så förutsägbart mainstream för mej i längden och jag blir inte tillfredsställd. Upplevelsen känns nästan ryckt ur sitt sammanhang -?- i en tillvaror som för det mesta reducerar en människas liv till en serie rutiner. Att du inte kan portionera "livskvalitet" i en serietillverkande plasttillvaro.
Likt semestern indentifieras njutningsprodukten mest bara i relation till sin motsats, det vardagliga. Känns som ett hån att jag måste Köpa detta undantaget till "allt annat" som heller aldrig riktigt levererar vad det lovar, om man verkligen letar efter något annat, som heller inte erbjuds. Kanske en tillvaro som inte måste söka reducera allt i kategorier?
Så får man överskattade förväntningar och slätstruken vardag där semestern är det enda man pratar om på Arbetet -det viktigaste sociala forumet och livets centrum. Du producerar, på fritiden konsumerar du. När slutade vi vara medborgare och började omnämnas som konsumenter? Tja, på allvar, någon gång mot slutet av nittitalet antar jag.
Allting går att sälja. Tiden tillexempel- att lära sig vara i Nuet är ju oxå en framgångsrik produkt. Lixom Du, lixom en ekologisk chokladböna. Njuta i stunden. Tio minuter senare är chokladen slut.
Det är ingalunda jag ämnar vara en pretentiös snobb utan självdistans som jag påstår att de flesta erbjudanden är urvattnat skräp. Men just för att jag vill ha ngt ibland som känns riktigt riktigt bra, när det flesta produkter jag ser omkring mej är halvhjärtat gjorda. Kompromisser finns överallt, men det känns inte ens levande för mej.
Lite nyfikenhet av brist på valmöjligheter med substans! Det blir en automattillvaro. "Impotent". Zombieartat. Dött och alienerat. Det känns inte ens verkligt. Det som är framställt med verklig omsorg kostar ofta otroliga summor, som att jag kan sälja det genuina meningsfulla livet till dej din dumma j*vla drönare. Nä. Ingen kan sälja mej mitt eget liv. Nu skiter jag i det här å letar efter de gömda övervuxna stigarna istället.
D.I.Y for president!
...Nä nu vill jag ha äppelkaka
Jag håller på att läsa en jätteintressant bok om hur samhället skulle kunna styras underifrån- av autonoma ("självgående") människor som organiserar sitt eget arbete. Den heter Arbetarråd och ekonomin i ett självförvaltat samhälle- av Cornelius Castoriadis. Jag har inte läst klart den och jag kommer behöva läsa om den, men den e bara 176 sidor. Den utmanar bland annat vedertagna uppfattningar om vad socialism måste innebära- där han bland annat kritiserar idéen om Marx proletäriatiska herravälde. Löst handlar den om idéen om ett samhälle utan regering som bygger helt på direktdemokrati- decentraliserade delar i nätverk som alla fungerar på samma direkta sätt.
Lagar och regler skulle oxå vara alljämt skiftande och utvecklas. Dessa lagar skulle överhuvudtaget vara mycket mindre omfattande, mer transparenta samt oxå röstas om. På grund av ett enklare system som inte drivs av kapital utan direktbehov och decentralisering skulle det vara mycket mindre byråkrati. Därför mycket mer genomskinlig insyn och mer lättförståelig "politik", i frågor som har en konkret relevans i vardan för medborgarna.
Däremot har jag uppfattat boken som att den inte talar om att helt avskaffa kapitalet (det är mera här min idé) utan snarare en fråga om förändringen av processerna, inställningen till dessa samt demokratiskt inflytande över ekonomin. Men kapital kan ju oxå innebära resurser och tillgångar. Det står oxå att tillslut kommer alla få lika lön.Men som sagt jag kommer behöva läsa om den, kommer inte ihåg allt. Inte för att boken är svår, men den är fullmatad som en tung krabba.
Som det är nu med den centraliserade makten som har armar i form av myndigheterså är det i stora drag bara information som går in till dem- från alla håll. Medans det utgår instruktioner tillbaka till folket. Dvs makten är det enda som har total översikt över hur samhället fungerar.
Du har därigenom inte kontroll över ditt eget liv- och nästan allt du gör varje dag (även när du e ledig) dikteras av lagar och regler som du heller ej röstat om. En slags livegenhet. Alienation.
__
Tänk vilket otrolig kreativitet som går förlorad och hur långt mänskligheten skulle kunna nå utan dessa nedtryckande aspekter (jag tänker Star Trek te x ha ha! ;). Arbetssystemet har rutiner och begränsningar som i mycket förtrycker kreativitet så att tidseffektiviteten och den monetära lönsamheten kan bibehållas. Därför är ju systemet medvetet nedtryckande av verklig mänsklig kreativitet. Cancerforskningen behöver pengar osv osv. Det är ju bara leksaksvaluta- vi låter folk dö pga av ett "påhitt". Även att ett samhälle som tilllåter folk svälta är ett ruttet samhälle.
Det är fördelningen som är problemet- brist på resurser är en artificiell brist. Däremot är det marknadsekonomiska systemet "självgående", du behöver dina konkurrensfördelar i armbågningen mellan människor, så det är logiskt att alla vill ha mer lön i ett sådant system. Företagsledningen behöver oxå sina konkurrensfördelar i kamp med andra företag. Ett evigt inbördeskrig av klassintressen och person-intressen som upprätthåller status quo.
Livets mittpunkt utgörs således av lönearbete- eller frånvaron av det. Du behöver pengar för att andra har pengar- ungefär som du kanske behöver vapen om andra har vapen. Det är en instabil terror-"balans".
När vi röstar vart fjärde år- vilket är en paraodi på demokrati - så väljer vi människor som ska välja åt oss. Dvs ett slags omyndighetsförklaring, som utgår från ett principiellt antagande att människor måste styras för de inte är självgående och/eller har destruktiva tendenser. En del av moderna kritiken mot folkstyre kommer sig bland annat som kvarlevor från tiden av den moderna pykoanalysens början. Människan ansågs ha ett mörkt och djurisk undermedvetet som måste hållas i schack av stat och ett polisiärt rättsystem. Ur vilket man drog slutsatsen att en människa aldrig kunde tillåtas att vara helt och hållet fri och få fullt kreativt utrymme. Andra världskriget gav ju mer bränsle till detta.
Skolan, fängelserna, arbetsplatsen, massmedia m.m är i sina nuvarande former instutitioner som skapar samhällsmedborgare och håller dem inom ramarna. Kanske lite som det gamla slitna talesättet - "individer är smarta, folk är dumma". Denna uppfattning är något som det frihetliga socialistiska synsättet förkastar. Om människor är dumma, vilka kan då styra över dem?
Vi har nu ett mer eller mindre feodalt politiskt (och ekonomiskt) system, där makten visas upp som PR i valvakor och debattprogram med korthuggna cirkeldiskussioner- när det verkligt väsentliga, besluten, sker bakom lykta dörrar. Upplysta ledare som tänker åt "pöblen." Tro heller inte för en minut att du under någon stund under dan undgår denna politiks inflytande.
Det finns en fin skiljelinje mellan klassisk liberalism och socialism kan tyckas. Där liberalismen, till sin absoluta spets, vill avskaffa staten för individens rätt att ta vad den vill. Kontra socialismen som bygger på gemenskap och solidaritet utan att undertrycka individen.
Den s.k moderna "fria" marknaden, vilket är en liberalistisk tanke - har lett till de mest otroliga perversioner, som te x privatiseringen av grundvatten (ni får leta info själva). Tänk på det nästa gång ni köper Cola eller importerat flaskvatten- vem är den stulen ifrån? Fattigdom beror inte på torka, det är ekonomi och maktsystem. Jag anser att rent vatten för alla är en mänsklig rättighet- således torde slutsaten där kunna bli brott mot det mänskliga rättigheterna, enligt det rättssystem vi ändå har.
Det går heller ej att ta bort ett centralt reglerande organ utan att ändra något annat, detta ökar eller bibehåller bara klyftorna och orättvisorna.
En annan brännpunkt från liberalt håll är viljan ta bort all statlig finanisering av kulturen- att marknaden ska ta fram den kultur människor vill ha. Vad de inte verkar förstå är att "marknaden" behöver subkulturer och avantgarde-scener att vattna ur och industrialisera. Men utan replokaler, studiecirklar, bibliotek, ungdomslokaler och öppna teaterscener tror jag den svenska kulturindustrin kommer duka under i konkurrensen. Tanken är dock att alla dessa ska kunna finaniseras privat, dvs i vinstsyfte- vilket skapar mer elitism vilket leder till en större likariktning av kulturen. Michel Foucault sa något om att det finns inget värre än att leva i ett samhälle där allting fungerar. Dvs lagar, regler och instutioner eller företag styr allt och lämnar inget över till spontanitet och frihet.
Vems frihet innebär den okontrollerade frihandeln?? Om någon, vilken grad av frihet? Frihet är inte ett absolutism som Död eller Levande! Snälla, kom heller inte med såna dumheter som att det är upp till enkilda regeringar, eller att läskföretagen skulle ge tillbaka mer än de tar.
Det här är för mej den anarkistiska tanken! Men det är inte en libertarianistisk tanke- som vill maximera möjligheten till privat ägande. Men en heroinist kanske inte riktigt vill ge upp sprutan! Detta maktsystem är inte resultatet av ngn slags specifik elitkonspiration- utan snarare ett naturligt urval med utgångspunkt ur egoistiska intressen. Samhället är en biotop, inte konspirationsstyrt.
Utslagna människor och fattiga länder är en produkt av de rika länderna med sin varudumpning och överexploatering som dödar lokala produktioner.
Men socialismen är inte en fråga om försämrande av Dina direkta livsbetingelser (se heroinisten), utan ett omvärderande av dina livsbetingelser. Miljörörelsen i världen är en otrolig möjlighet, då kapitalet är en direkt orsak till detta elände. Detta är en chans för människor att finna sin inre styrka till att organisera sig själva och leda sig fram till självförverkligande och autonomi!
Det påtvingade lönearbetet berövar dej på ditt liv (tid) och din kreativitet genom lagar, bestämmelser och arbetsregler/rutiner. De arbetande blir bara en förlängning av maskinerna eller rutinerna istället för tvärt om.
Felet med världen är inte fattigdomen utan rikedomarna, och under det ligger alienationen. Människor kan organisera sig själva utan ledning från toppen. Det räcker inte att de arbetande tar över makten över produktionsmedlen- strukturen måste helt omkonstrueras och omvärderas.
Det är en arbetarklass som vill avskaffa klasser och avskaffa regeringar! Grundsystemet är fel, vilka politiker man än röstar på.
Detta finns inte bara i fantasin tycker Calle!
Andra böcker jag rekommenderar är "Arbetarsamhället- hur arbetet överlevde teknologin," av Uppsaladoktoranden Roland Paulsen, och Hyllning till Katalonien av George Orwell.
Kommentarer:
Erik
28 juli 2009 15:47
Ha ha. Fan va grymt. Du har typ börjat på arbetarråd och förstår den redan bättre än jag gjorde andra gången jag läste om den. :) Respekt!
Gällande tredje världen så är dom problem som du påpekar helt klart något som bidrar till att hålla dom underutvecklade. Men underutvecklingen i sig är i många fall en konsekvens av kolonisation och plundringar i tidigare skeden och vår levnadsstandard är såklart också i motsatt mening en konsekvens av detta(och klasskamp), Mena inte att sparka in öppna dörrar, bara lägga till en fotnot.
Men åter till arbetarråd... Jag tycker att boken är kul för det är det närmaste någon i modern tid kommit att formulera ett svar på frågan hur ett samhälle utan stat och marknad skulle kunna se ut och fungera. Något som flera klassiska anarkister sysslade med också, men utan någon möjlighet att likt Castoradis kunna ta del av dom vetenskapliga landvinningarna som sen dess gjorts inom ekonomi, psykologi och erfarenheter från 1900talets klasskamps-cykler.
I mycket tycker jag att boken är ett peppande tankeexperiment och ett argument emot alla de som ser ekonomisk demokrati som en omöjlighet(från liberala och konservativa till den pro-kapitalistiska new labor socialdemokrati som Tony Blair och Göran Persson kämpade för). Exakt hur det självförvaltande samhället kommer att se ut kan vi varken förutsäga eller bestämma oss för som individer. Men gruppen "Socialism eller Barbari" (Cornelius Castoriadis var en del av) argumenterar på ett fortfarande relevant sätt emot både vanlig och stats-kapitalism(Kuba, Sovjet). Det som är viktigt med deras kritik och dom som låg dem nära(Situationisterna och tex) är att istället för att på ett "vänsteristiskt" sätt fokusera på identitespolitik och ekonomiska "rättvisefrågor", så är fokuset istället på folkets direkta och gemensamma kontroll av produktionsmedlen, utan representanter eller någon intellektuell "elits" styrande och vägledande hand.
Istället för att nöjja sig med folkhemspolitik så lyfter boken fram det nödvändiga önskvärda i allas makt genom alla. Inte folkvalda med makt över marknaden, eller som de vanligare visionerna om direkt-demokrati, som slutar där marknaden börjar. om Enviktig poäng och ett intressant tankeexperiment i boken tycker jag också är att just ha ett ämbete vars enda uppgift är att sammanställa relevant information ("vad nu det är..."admin"), för att på det sättet skapa en faktabas att grunna ens ställningstagande i de direkt- besluten. Att han lyfter fram att riktigt och greppbar information är en förutsättning för demokrati, istället för PR-kampanjer, reklam och populistisk eller ideologisk media.
--------
SVAR
28 juli 2009 19:53
Nä det e klart att det moderna ekonomiska systemet inte är ursprungsorsaken till de drygt 1mdr fattiga människorna i världen. Det började långt tidigare, men bibehåller status quo som sagt. En stillastående värld!
Oxå. Det finns sån vek matkultur i det OFFICIELLA Sverige. Det är fortfarande ett land uppdelat i svennar med "plötsligt" dåligt mat-självförtroende samt "invandrare" med hur mycket schysst käk som helst (nej jag är absolut inte en SD, som menar att "iallfall är det gott med kebab". Folk e folk). En massa nationaliteter som ofta håller sig på "behörigt" socialt avstånd från varandra.
Det finns inte så många som ens vet, eller varför bry sig, hur en verkligt färsk rot ingefära ser ut. Den ska vara blank och slät.
Ofta finns det helt otroliga gömda saker om man letar själv. Visst har jag till exmepel provat en hel del viner och handgjord j*vla plantagechoklad av olika slag - men det är ändå så förutsägbart mainstream för mej i längden och jag blir inte tillfredsställd. Upplevelsen känns nästan ryckt ur sitt sammanhang -?- i en tillvaror som för det mesta reducerar en människas liv till en serie rutiner. Att du inte kan portionera "livskvalitet" i en serietillverkande plasttillvaro.
Likt semestern indentifieras njutningsprodukten mest bara i relation till sin motsats, det vardagliga. Känns som ett hån att jag måste Köpa detta undantaget till "allt annat" som heller aldrig riktigt levererar vad det lovar, om man verkligen letar efter något annat, som heller inte erbjuds. Kanske en tillvaro som inte måste söka reducera allt i kategorier?
Så får man överskattade förväntningar och slätstruken vardag där semestern är det enda man pratar om på Arbetet -det viktigaste sociala forumet och livets centrum. Du producerar, på fritiden konsumerar du. När slutade vi vara medborgare och började omnämnas som konsumenter? Tja, på allvar, någon gång mot slutet av nittitalet antar jag.
Allting går att sälja. Tiden tillexempel- att lära sig vara i Nuet är ju oxå en framgångsrik produkt. Lixom Du, lixom en ekologisk chokladböna. Njuta i stunden. Tio minuter senare är chokladen slut.
Det är ingalunda jag ämnar vara en pretentiös snobb utan självdistans som jag påstår att de flesta erbjudanden är urvattnat skräp. Men just för att jag vill ha ngt ibland som känns riktigt riktigt bra, när det flesta produkter jag ser omkring mej är halvhjärtat gjorda. Kompromisser finns överallt, men det känns inte ens levande för mej.
Lite nyfikenhet av brist på valmöjligheter med substans! Det blir en automattillvaro. "Impotent". Zombieartat. Dött och alienerat. Det känns inte ens verkligt. Det som är framställt med verklig omsorg kostar ofta otroliga summor, som att jag kan sälja det genuina meningsfulla livet till dej din dumma j*vla drönare. Nä. Ingen kan sälja mej mitt eget liv. Nu skiter jag i det här å letar efter de gömda övervuxna stigarna istället.
D.I.Y for president!
...Nä nu vill jag ha äppelkaka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera gärna massor, men ingen spam eller olagligheter....