måndag 16 april 2012

Vardagsproblemet

Inom den moderna liberalismen är demokratin en "Platonsk idé", perfekt och ouppnåelig. Vi kan alltid hänvisa till Idealet för att fortsätta med ett trasigt system. Processen är God, att det inte fungerar i praktiken, är mindre viktigt. Som om det räcker att ha en Upphöjd Idé av (våran) demokrati. Man kan alltid skylla på att Vi är inte perfekta, men att det viktigaste är att vi försöker (men med vad?) och tror på den demokratiska processen. Mer än att någonting faktiskt förändras. Debatt i sig själv är något ädelt- mycket mer än dess utfall. Vi måste tvångsmässigt hela tiden ha rätten att yttra våra åsikter. I substitut för faktisk trygghet och verklig valfrihet så måste vi få tycka till om allt. Yttrandefrihet är en sak, men hur är det med handlingfriheten? Det är alldeles för farligt. Det är bättre att bara prata om vilket samhälle vi vill ha. Inom samhällets egna ramar givetvis!

Jag tycker mej se en trend hos många av den utomparlamentariska vänstern att i sin teori vägra syna riksdagens politik. En avvisande vägran att mer detaljerat kritisera retoriken och förhavandena hos dessa partier. Jag tycker det är sorgligt, då när det gäller att på allvar förstå vardan inte räcker med att "bara citera manifestet". Att borsta bort politikers jargong och förfaranden som "de besuttnas utsugande intressen", ofta utan någon närmare analys av specifika uttalanden och beslut. Tänk själv och dra egna slutsatser! Acceptera inte bara "formlerna" hos ex Marx påbud, utan att så noga veta när man tillämpar dem! Med olika åsiktpaket rama in den ena eller andra situationen, som man i äldre tider kunde rabbla sin kateges. Ett sådant avståndstagande makroperspektiv duger inte till att förstå hur vårat komplexa ekonomi-politiska och juridiska nätverk påverkar människor. Att intressera sig mer för vad som händer hos riksdag och myndigheter just nu är inte likaställt med att förlora sin radikala udd. Att försöka förstå samhället är inte fel, men det är inte bara högerextremisterna som bör få svar på tal och handling. Hur kan man strategera effektivt om man inte förstår hur myndigheter fungerar i specifika situationer? Vilka regelsystem och beslut som ligger bakom, och varför? Det räcker inte med att bara veta sina rättigheter. Sverige har få motsvarigheter till ideologiska situations-analytiker som Noam Chomsky och Co. Vi måste tolka vardagen själva. Taktiska strategier inom klasskampen kan inte bli effektiva utan en förståelse av vardagen, varje dag.

Det kommer inte något spontant folkligt uppvaknade med den "ädle vilden/obildade arbetaren" som vaknar upp i medvetenhet om vad som bör göras i stundens allvar, likt i en förlösande orgasm realiserande sin historiskt "sanna" potential. Det är en naiv och nedlåtande fantasi. Det innebär inte att Du, som en "upplyst medveten vänstermänniska", är förmer än den "vanlige" nio-till-fem knegaren. En självbelåten separatistisk vägran att sätta sig in i politiken lämnar spelrummet öppet för högerns härjningar. Läs dagstidningarna och titta på nyheterna. Gotta er inte bara i rapporter från alternativa undergroundforum om arbetarstrejker och bojkotter från vänster. De så ofta tomma feelgood-budskapen från 1a-majs brandtal eller att begränsa er till enbart queerteori och annan intressegrupps-politik. Det står ännu mer på spel. Sluta gå samma upptrampade elefanstigar. Sluta bara citera Kapitalet eller stå på gatan och sälja Brand - att predika för en omvänd församling. En duktig idiot som indirekt uppfyller etablissemangets klassintressen -att i praktiken vara en impotent nihilist. Ifrågasätt allting på allvar Igen. I allra högsta grad oss själva.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kommentera gärna massor, men ingen spam eller olagligheter....