Vardagsproblemet

Inom den moderna liberalismen är demokratin en "Platonsk idé", perfekt och ouppnåelig. Vi kan alltid hänvisa till Idealet för att fortsätta med ett trasigt system. Processen är God, att det inte fungerar i praktiken, är mindre viktigt. Som om det räcker att ha en Upphöjd Idé av (våran) demokrati. Man kan alltid skylla på att Vi är inte perfekta, men att det viktigaste är att vi försöker (men med vad?) och tror på den demokratiska processen. Mer än att någonting faktiskt förändras. Debatt i sig själv är något ädelt- mycket mer än dess utfall. Vi måste tvångsmässigt hela tiden ha rätten att yttra våra åsikter. I substitut för faktisk trygghet och verklig valfrihet så måste vi få tycka till om allt. Yttrandefrihet är en sak, men hur är det med handlingfriheten? Det är alldeles för farligt. Det är bättre att bara prata om vilket samhälle vi vill ha. Inom samhällets egna ramar givetvis!

Jag tycker mej se en trend hos många av den utomparlamentariska vänstern att i sin teori vägra syna riksdagens politik. En avvisande vägran att mer detaljerat kritisera retoriken och förhavandena hos dessa partier. Jag tycker det är sorgligt, då när det gäller att på allvar förstå vardan inte räcker med att "bara citera manifestet". Att borsta bort politikers jargong och förfaranden som "de besuttnas utsugande intressen", ofta utan någon närmare analys av specifika uttalanden och beslut. Tänk själv och dra egna slutsatser! Acceptera inte bara "formlerna" hos ex Marx påbud, utan att så noga veta när man tillämpar dem! Med olika åsiktpaket rama in den ena eller andra situationen, som man i äldre tider kunde rabbla sin kateges. Ett sådant avståndstagande makroperspektiv duger inte till att förstå hur vårat komplexa ekonomi-politiska och juridiska nätverk påverkar människor. Att intressera sig mer för vad som händer hos riksdag och myndigheter just nu är inte likaställt med att förlora sin radikala udd. Att försöka förstå samhället är inte fel, men det är inte bara högerextremisterna som bör få svar på tal och handling. Hur kan man strategera effektivt om man inte förstår hur myndigheter fungerar i specifika situationer? Vilka regelsystem och beslut som ligger bakom, och varför? Det räcker inte med att bara veta sina rättigheter. Sverige har få motsvarigheter till ideologiska situations-analytiker som Noam Chomsky och Co. Vi måste tolka vardagen själva. Taktiska strategier inom klasskampen kan inte bli effektiva utan en förståelse av vardagen, varje dag.

Det kommer inte något spontant folkligt uppvaknade med den "ädle vilden/obildade arbetaren" som vaknar upp i medvetenhet om vad som bör göras i stundens allvar, likt i en förlösande orgasm realiserande sin historiskt "sanna" potential. Det är en naiv och nedlåtande fantasi. Det innebär inte att Du, som en "upplyst medveten vänstermänniska", är förmer än den "vanlige" nio-till-fem knegaren. En självbelåten separatistisk vägran att sätta sig in i politiken lämnar spelrummet öppet för högerns härjningar. Läs dagstidningarna och titta på nyheterna. Gotta er inte bara i rapporter från alternativa undergroundforum om arbetarstrejker och bojkotter från vänster. De så ofta tomma feelgood-budskapen från 1a-majs brandtal eller att begränsa er till enbart queerteori och annan intressegrupps-politik. Det står ännu mer på spel. Sluta gå samma upptrampade elefanstigar. Sluta bara citera Kapitalet eller stå på gatan och sälja Brand - att predika för en omvänd församling. En duktig idiot som indirekt uppfyller etablissemangets klassintressen -att i praktiken vara en impotent nihilist. Ifrågasätt allting på allvar Igen. I allra högsta grad oss själva.

Sagan om (r)evolutionen -därför är jag kommunist

Man måste alltid börja med frågan när vi står inför ett livsval: vill jag gå vidare eller vill jag stanna här? Hur vill jag gå vidare? Finns det kanske något Annat som jag ännu inte känner till? Jag måste börja från denna negation, för det som ÄR är det enda jag känner till.

Att tänka sig bortom detta, utan verklig erfarenhet, kan bara bli spekulationer. De första aporna som klättrade ned från träden visste inte vad de gav sig in på. De första bönderna visste nog inte heller riktigt vad de gjorde, men det började med en idé - från där de var och utifrån sin världs betingelser. Antingen som slump eller från observationer, och sedan med experimenterande, triumfer, misslyckanden och framsteg. Jag kan inte veta var jag kommer vara och vad jag kommer göra om tio år, men varje dag är jag på väg dit. Varje gång man brutit upp och gett sig in på okänd mark, har man ingen aning om vad som kommer att hända. Men man vet ofta att något nytt kommer eller måste hända.

Därför är jag kommunist.

Jag börjar med frågan stammad ur en åsikt som kommer ur negationen. Detta samhälle är inte värdigt människan, kan något finnas utanför den? Ett vakuum eller en "mörk materia" - ett "harmaggedon" för denna värld. Jag har inga svar, jag vet bara att jag är nyfiken på nästa tid. Man börjar med ett steg utanför sin dörr, som i Tolkiens bok Hobbiten. Vi vet inte vad som komma skall, för i våra rörelser framåt så skapar vi betingelserna för det Kommande samtidigt som vi rör oss. "Kommunismen är den verkliga utveckling som upphäver det nuvarande tillståndet” / Karl Marx. Vi blir framtidens människor samtidigt som vi rör oss i tiden, tillslut så långt att vi inte kan se utgångspunkten, och denna nya plats var inte synlig från början. Det är lika svårt att se femtio år in i framtiden som det är att se ett Bortom kapitalismen. Likt Nuet är allt vi har så är kapitalismen allstädes närvarande överallt.

Drömmen om det klasslösa samhället är just nu bara fantasier. Ett bevis för dess tillskaffelse är inte ett krav för att först ifrågasätta tillvarons sociala fundament. När människan flyttade från Afrika visste hon inte vad hon skulle hitta, men hittade andra världar och förändrades med dem! De som bodde kvar förändrades också, för det är ju inte heller bara rummet som är det viktiga, utan våran relation till omvärlden och varandra.

Men också rätten att på allvar få fantisera bortom denna värld är något som intresserar mej.

Många människor blir nästan personligt kränkta och djupt förnärmande när man på allvar ifrågasätter detta varande. Likt Pavlovs klocka men som gör att de hugger. "Vill du att vi ska ha det som i Sovjet? Det är vad kommunismen innebär!" Där är frågan slutdiskuterad. Alla invändningar slås ned som utopiska. Utan att veta om det reagerar de nästan som religiösa som får sin Gud starkt ifrågasatt. Det finns en nästan patologiskt invand avoghet mot kritik.

De kan till och med hata guden. Men det finns inget bortom. Det är i alla fall inte värt risken, nog inte ens ett världskrig skulle få dem att ändra sig. Kritisera mej gärna, men av rätt anledningar. Jag har hört alla ursäkter och vägran till självreflektion. "Vilket samhälle ska vi ha istället? Inget annat än en stark stat kan organisera folket bortom kapitalet, då blir vi ännu mer ofria än vi var från början. Du är för ung, du vet inte vad som hände under Stalin!" De kanske har rätt, men ingen vet vad mänskligheten går för, denna potential förändras ständigt. Alla generationer upplever världen för första gången, men det kanske kan vara våran styrka. Styrkan att orka börja om från början. Men man kan inte börja någon annanstans än med frågan, och vi måste börja här. Men jag menar inte att gå tillbaka till stenåldern. Men att bli modernare än vi någonsin varit.

De vägrar tro att utanför dessa murar finns annat än eldsprutande drakar och mordiska kannibaler! Men det handlar inte om bevis, det handlar om att börja om, utan att riktigt veta vad man gör! Det är dags att kräva det omöjliga - kommunism. Alla världsomvälvningar har varit omöjliga att förutse vid "starten". För det är omöjligt att ha en översikt, och ingen kan se bortom sin egen tid. Det måste inte vara specifika organisationer och agenter som driver igenom dessa förändringar.

Därför är jag anarkist!

Borgerskapet började mycket ödmjukt, och spred sig sen successivt över världen. Så varför inte dess upplösning? Men jag tror inte på predikan. Kommunism är inte marknadsföring. Jag tror något sådant måste ske "organiskt", genom miljoner små rörelser av inneboende viljor från människor, medvetet eller omedvetet på deras egna villkor. Genom både "spontana" och organiserade händelser. Men vem vet?

"Efter slaget kan alla vara visa generaler".

Ingenmansland?

 
"När världsekonomin går åt skogen och arbetslösheten fortsätter att öka, håller de ofria människorna på att explodera. Den farliga bok som kan vara gnistan till detta är det "Stundande upproret" 
-Glenn Beck, Fox News. 

Följande "hitte-på" är inspirerat av Det stundande upproret av Den osynlliga kommittén. (L´Insurrection qul vient av Editions La Fabrique, Paris 2007). I Sverige utgiven av Pluribus förlag. På engelska heter den "The coming insurrection".

"Du kan välja vad som helst och bli precis vad du vill vårat samhälle!"  
(Härmed vidhåller vi dock att detta inte är något bindande kontrakt från våran sida, då de val du gör är på ditt Eget ansvar och inte innebär någon som helst garanti för "lycka" eller så kallad "personlig fri-görelse" eller fysisk- och social "trygghet". Vad Du "vill" -och kan "bli" kan skilja sig från Våran uppfattning om vad som är "möjligt" och/eller "lämpligt". Vi tar inget ansvar för eventuella olagliga handlingar från Er sida).

"Nej tack, jag skulle hellre välja på ett annat sätt, ändra parametrarna för min val och formerna för alternativen samt titta på grunderna från var mina åsikter kommer ifrån om det går bra?"

"Nej,nej,för bövelen!! Du måste rösta på de Onda eller de Goda..." (citat Max Andersson :)

Dessa som försöker sälja mej ytan eller den upplevda Äktheten, vilket egenligen inte är motsatser. Det "äkta" blir präktigt och/eller inställsamt och ytan blir ett skämt. Egentligen är det jag som är varan.
Du och jag har blivit ställföreträdare för våra egna liv. Vi spelar oss själva. Representationer av banala koncept. Eller som att bara kunna "identifiera sig själv" genom negationer. "Jag vet iallfall vad jag inte är..."

Vad är våldet i filmen Fightclub om inte ett "skärande i armarna?" Men inte för att ta livet av sig själv. Tvärtom för att åter landa i sin kropp och ryckas tillbaks till den upplevande verkligheten (symboliskt). Det är inte en dödslängtan utan en livslängtan. "Lusten till förstörelse är också en skapande lust!"- Michail Bakunin.

"Mass-invalidiserande" självmedicinering genom neurotiska ständiga aktiviteter från bloggande till meditation till politiskt engagemang. Att droga ned sig som befolkning istället för att piggna till. Apatiskt idisslande av sedan länge smaklösa klyschor.
Men frågan är väl kanske inte att förklara hur befolkningen ständigt hålls i schack av inlärd självkontroll och ständiga distraktioner. Det skakar inte om till handling, vi är alldeles för upptagna och uppgivna. Det är kanske inte ens en fråga om att helt enkelt "avslöja" de besuttnas direkt repressiva makt, som skulle det hålla folkets annars emancipatoriska kontaktvägar stängda. Det förtryckande samhället finns överallt och ingenstans, vi har för länge sedan internaliserat denna repression och fångvaktar oss själva. Slavtänkande. Ett kolonialiserat tänkande. Som barnen som anammat "samhällets röst" och med förakt kallar sin pappa fattig för han har socialbidrag. Klassamhället är inte tillbaka, det har aldrig försvunnit....
På julaftonsmorgon förra året satt en tillsynes fysiskt frisk ung tjej på golvet i en offentlig byggnad (oviktigt var) och skrek ut hur mycket hon hatade alla. Hon ville ha ambulans, som var kontaktad, och människor i lokalen var pinsamt tysta. Jag är egentligen förvånad över att inte många fler människor bryter ihop på det här sättet. Fast det beror väl på var man tittar...i alla dessa sociala konstruktioner och rum som stänger ute och som stänger inne.

"Trettio år av "kris", massarbetslöshet och sjunkande tillväxt och de vill fortfarande att vi ska fortsätta tro på ekonomin".
"....Vi måste inse att ekonomin inte är "i kris", ekonomin är i sig själv krisen. Problemet är inte att det inte finns nog med arbete, det är att det finns för mycket av det. Hur som helst är det inte krisen som tynger oss, det är tillväxten."
"...När en individ lever enkelt och sparsamt, så tjänar egendom sitt syfte utmärkt, det vill säga att låta individen njuta av sitt liv skyddad från offentlighet, i det privata livets helgedom."

- Från Det stundande Upproret.  Det sista citatet ser jag som cyniskt, hur nya murar av segregering byggs upp. Författarna liknar det med småborgerlighetens guldålder femtiotalet. Ingen enkel väg ut. Boken ger inga enkla planer för framtiden.

Jag funderar mycket som ni märkt kring alla de intryck vi bombarderas med i vår vardag. Här kastar jag upp konstiga/tjatiga amerikanska mediaklyschor/fenomen i en klump, som nån jäkla spoken-word hets...

"Brandutrymnings-trappor bakpå husfasader, såna där måltavlor man kastar bollar på så att folk trillar ned i vatten ("dunktanks"), rättstavningstävlingar, "Thanx-giving", judar (inte bra eller dåligt, det bara "är"), baby showers, rootbeer, flasköl med vridkapsyl, avfallskvarn i slasken, "Where´s waldo? " ropa Geronimo ! - när man typ hoppar ut från ett torn eller nåt, massvis med olika lateshows, ungar med farsor i finkan, sjukförsäkringar, Heimlich-manövern på resturanger, "senior-prom", socialgrupper i highschool, ungdomar som ropar "fight,fight,fight!" när folk slåss i gränd eller på skolan, "springbreak", "Mardi gras", nördar med inhalator, "gamma-gamma-beta-föreningar" på collage för överklassen, "hear-yee! hear-yee!", "spelling bee", "lägsta-gemensamma-nämnaren"-tv, historier om geniala män med ascociala störningar i häftiga tv-serier som tolereras pga sitt geni (House MD å olika deckare), frånvaro av utmanande politisk mainstreammusik (förutom Ted Nugent typ), "don´t try this at home",   svensexor med strippor, rätten att skjuta folk som olovligt beträder tomten (trespassing), namnet Lloyd, skolmassakers, seriemördare, rosa papplådor med olikfärgade donuts, engelsmän med "överklass"-accent, streaking, tonårsfilmer, clipshows, ungar som tror på Tomten, killar som ryggdunkar när de kramas, bråk i doku-tävlingar, politiska smutskastnings kampanjer, "hata" Frankrike utan synbar anledning, betala underhåll till exfru, "Marco!" "Polo!" två-parti-system, tonåringars utegångsförbud, TP i träd, loppmarknader på tomten, karaktärer i dramaserier som är över-emotionella på jobbet (i deckare, sjukhusserier te x..), allmänn sentimentalitet och snyft-historier, fokus på familjeband, remakes av  gamla filmer, rappare som aldrig ser glada ut, "summer-blockbuster" -filmer, film -och tvmanus snodda från andra länder och anpassade till egna dramaturgiska klischéer, dricka vid 21 års ålder, köra bil vid 16, kreditkortskulds-epedemi, pandemier, Las Vegas, marinkåren, "father-son-activities", "monster-trucks", "professional wrestling", Evil Knievel, Starbucks, larmade nödutgångar med lång stång som handtag i typ en aula eller gympasal, "tumble-weed" i öknen, morsekod, St:Patricks day,  syster-städer, rätt att köpa handeldvapen, löpband hemma, sno koppartråd ur väggar på förfallna hus, upplopp vid strömavbrott, "headshots" i LA, folk som vill bli skådespelare och jobbar som servitörer, jättedålig "public-school", crack, idealiserande av brandkår, läkare och poliser, namn på sjukdomar som slutar på "-osis", "göra stor grej" av etniciteters kulturella skillnader, folk som tror de är irländare-italienare-skottar osv för att de har förfäder från Europa (indentitets-hets?), ha skor på sig inomhus, "American Heroes", sjunga nationalsången i skolan, FBI,  blind allians -?- med Israel, "freedom fries", prata högt och tydligt, återvändsgränder i stan, höga staket i gränder under polisjakt i film, polis-sheriffer, stripklubbar, hissar fulla med folk, potpurri, "beef-jerky", validera sin parkering,,"scrapbooking", "lawsuits", macho bög-nojja, sexism, Hugh Hefner, att smarta människor är töntar, "omvärlden hatar oss för vi är så Fria" (republikaner)......m.m, m.m.

Varför känner jag till allt detta??!! "Heja vårat samhälle! Hjälp!" som Doktor Kosmos sjöng. Men det enda jag kan göra nu är att skratta.  Liksom åt kvällstidningars löp som bara ter sig som skämt. Tragi-komik och buskis. Allt-jämnt står Babylon i brand. Babylon som den långsamt nedmalande mass-själa-mördaren.

PS.

Jag skönjar en hycklande dubbelmoral när jag köper piptobak. Den "dåliga" konsumtion som ändå tolereras legalt i samhället får inte samtidigt framstå som för lockande. Det måste förbli sterilt eller fult, absolut inte förhöjas. Lixom pornografi inte får ha engerande och bra handling så får t ex  inte snusdosor vara tjejigt rosa med goda smak-tillsatser. Då blir det debatter i radio och tv! Om ni ändå ska ha så får det inte vara för bra! Det explicita budskapet är - Ja gör det där "fula" du - men implicit ...skylta ej för mycket att du njuter av det. Istället för verklig marknads-kritik får vi falsk kompromiss-taktik. Således följer förvirringen...."Ånej, mitt liv är mitt eget ansvar, jag måste köpa en ny självhjälpsbok!" (allt kan varufieras, inte minst "Jaget") eller "jag vill ha något men vet inte vad, jag försöker med en kexchoklad!"
Dina val bestämdes innan du kom hit...dina beslut är redan inkluderade i upplevelserna, innan du tagit dem.

Ytan på snusdosan liksom på tillvaron måste vara "presentabel", framstå på Rätt sätt. Vi håller masken för varandra. Så länge man inte erkänner det så fungerar det utmärkt. Ingen måste tro på skådespelet, bara vi låtsas som vi gör det. "Illusionen ligger inte i vad vi tycker utan i vad vi gör (Slavoj Zizek)!" Den mörka undersidan måste förbli på undersidan. Fyllan, överregerandet, okontrollerbarheten och spotaniteten...allt på sin plats bara i lagom mängd. Som gentrifiering inte erkänner utslagna människor, så städar vi alla upp runt oss själva för varandra hela tiden. Det spelar inte någon som helst roll att vi vet om att vi gör det, det viktiga är att vi spelar coola och civiliserade, upptagna i viktiga ärenden och tillbörligt "art-beteende". Obehag i kulturen?

Medelklassen har tagit över den gamla överklassens propra roll av städat uppförande, det bekommer inte en man eller en kvinna av Massan att bete sig hur som helst! Så vi kontrollerar oss själva, rör oss i kontrollerade miljöer och konsumerar civiliserat paketerade produkter. Njuter, så gott det går, på våran "egen tid". Vi spelar oss själva, varje dag. Tillvaron blir en projektion av på förhand bestämda önskningar.

På detta sätt passar systembolaget ideologiskt sätt perfekt in i det svenska samhället. Det är en byråkratiskt distrubuerad kvarleva från folkhemstiden, som inte får gå med vinst, inte får göra reklam, inte får vara utsmyckad och för lockande. Men ack och ve om privatmarknaden skulle få tag på vinet! Vilka excesser det skulle kunna bli! Systemet är ett apotek. Vilket inte minst syns på inredningen.

Vi lär oss hur vi ska bete oss i alla dessa rum. Men det är alltid helt upp till oss själva att sköta oss, som (om) det är upp till oss om vi får ett jobb eller ej....Varje "man" för sig själv och var "man" för sig. Vi kanske inte har förlorat tron på välfärden. Bara börjat tänka och göra annorlunda. "Vi tvingas varje dag att leva som om vi vore fria!" Ensamma tillsammans.

Är inte liberalismen fantastisk?

Det är dags att bli realistisk och kräva det omöjliga, kommunism!

Occupy Wall Street bland annat

Lite trist med dessa "aktioner" i USA har tidigare varit ett fokus på girighet och korruption - istället för att förstå att det är ett omöjligt system så tror man att det är människors brister som ligger bakom finanskrisen. Som vanligt så misstas delarna för helheten å i stil med pseudo-antikapitalistiska retoriken från USAs populär-vänstermedia som man hör så mycket om.
Man verkar blanda ihop katalysatorn med resultatet, som nämnt sagt förut. Maskinen med produkten. Man misstar skuggan för substansen. Girighet är inte roten till problemet, utan en effekt av det. Om Rupert Murdock och andra blodsugare inte fanns, skulle systemet uppfinna dem.
Jag menar att man inte kan ta ifrån drogen sin giftiga subtans. Kapitalism utan utsugning och massiv ödeläggelse. Som att dricka kaffe utan koffein, föra krig utan egna offer, sex utan risker osv...för att parafrasera Slavoj Zizek. Han pratade om hur fel det är att kritisera OWS och andra vänsterrörelser för att inte ha några krav eller lösningar. Detta för att ingen har lösningen - och att presentera lösningar är att tala fiendens språk. Man förhandlar inte med en hustrumisshandlare, man bara lämnar honom. Occupy Wall Street har inga svar. Ännu. Men de ÄR svaret. De vet bara inte på vilken fråga. En psykoterapeuts uppgift är inte att erbjuda lösningar utan att ställa frågor. Symptomen hos patienten är svaret på problemet, det gäller att genom frågor ta sig fram till vad de symptomen är svar på!

Numera har en stor mängd människor börjat diskutera hur man behöver revidera hela systemet från grunden, det kommer inte bara från vänster. Nuförtiden får man i USA diskutera saker som socialism, revolution ateism och fri sjukvård. Om än marginellt. Men denna öppenhet är viktig.

En parallell kan vara Sovjet - byt ut dem i maktposition så har ingenting förändrats. Systemet förblir intakt. Bara nya kungar. Man ska inte tro att godhjärtade människor gör avgörande skillnad i det befintliga maskineriet. Det är ju annars en grav missuppfattning om hur maktsystem fungerar.
Hur kommer det sig att polis ibland skapar ännu större kaos och förstörelse i sitt motstånd mot demonstrationer och upplopp. Hur det med första anblick kan ses som galenskap. Men polis skyddar inte enskild egendom, de skyddar privata egendomen som institution. Helheten, status quo. Varför de inte är så paradoxalt, ur detta perspektiv, att säga att man krigar mot vietnameser eller afghaner för att skydda dem!
Är detta konspirationsteorier? Nej, makthavande följer givetvis olika mallar och traditioner, mer eller mindre effektiva sådana - samhället är en biotop. Kulturer går i arv. Å din miljö definierar vad som är möjligt. Pengar och makt är intimt inblandade. En annan anledning till att man inte kan välja en bra president. Jag försöker inte med detta ge någon heltäckande bild.

I filmen nakna lunchen av David Cronenbourg efter William Burroughs böcker finns det en väldigt bra replik. Huvudpersonen försvinner in i en hallucinogen version av Marakesh där han tror att han är en hemlig agent, och missbrukar en drog gjord utav mald jättetusenfoting. När hans värld börar bryta samman faller han ihop och gråter "i think im addicted to something that doesnt exist!". Det kanske säger mer om vart mina egna tolkningar tar mej, jag tyckte det bara var intressant, om att vara fast i illusioner.

Teori är en beskrivningar av världen, man kan inte få världen att passa in på teorin. Revolution måste handla om revolutionen, inte (som i t ex Sovjet) tvingas till att fokuseras på agenterna för revolutionen. Dvs revolutionen handlar inte om de som utför den. Men med detta menar jag inte att människor är kanonmat.

Moral, Mat och Natur

Kom att tänka på vissa vegetarianer som fortfarande pratar om att inte äta djur av det argumentet att t ex kyckling är individer oxå. Att istället för att se det som "Ok, en kyckling mer eller mindre, det får inte slut på slakten"! - så är kycklingar individer, för man skulle inte tänka så om människor. Det låter ju bra.
Men problemet med detta argument är att minst 40% av världens mat kastas, ofta innan det lämnar butiken. Kycklingen dödas ändå, såsom "individ eller ej". Detta är en begränsning med den moraliska ståndpunkten. Marknaden behöver inte dina pengar.

Det är billigare att köpa in/producera nytt än att lagerhålla då priserna är så låga pga varudumpning osv. Vad du konsumerar eller inte, åtminstone som liten grupp, gör inte en droppe i havet. När det gäller att göra en inverkan på matvaru-branschen i stort är det mycket mindre utopiskt att fler folk minskar sin köttkonsumtion - än att få utesluter den helt.
Den mellan 2-5% vegetarianska befolkningen påverkar inte världsläget ett "dugg". Det blir, ur ett globalt etiskt perspektiv, en "fringe"-grupp av separatister. Rent resultat-mässigt. Viltköttet i Sverige täcker några procent av "behovet".
Säg att jag skulle flytta ut i skogen i protest mot det moderna samhället. Det skulle vara som om jag dog, samhället bara fortsätter utan mej. Detsamma med (passiv) vegetarianism. Man kanske håller fast vid sitt inbillade moraliska samvete, som att man åtminstone inte är som Dem. Istället för verklig påverkan. "Jag tycker det är känns äckligt att stoppa i mej lik". Whatever makes you sleep at night! Vad som behövs för samhällets skull är verklig organisering.

Lokal-odlat/uppfött kött och grönt är ganska dåligt ur miljösynpunkt då de producerar mindre på te x en traktor som kanske inte ens är särskilt modern å miljömässig i sig. Gigantiska volymer i en industri kan vara mer energi-effektivt. Lite som att bo i städer, se nedan....
Ekologisk närodlad mat är inte heller en global lösning. Då räcker inte maten. Däremot kanske man kan få industrin att användas till vad den är bra på- effektivitet. Fast med minimum av slöseri? Detta har jag dock svårt att se utan revolution.

Liknande är med s.k "gröna hus" som kostar massa pengar. Det får de som äger dem att känna sig etiska, men det gör inte ens en droppe i havet för klimatet för att löjligt få har råd med det. Kanske t om detta passificerar husägarna till att bara känna sig nöjda. En av-politisering av problemet. Konsumerar bort mitt dåliga samvete. En livsstils-ekologism som i detta fallet mer har att göra med ego och självbild? Om än välmenat. Personlig livsstils-"radikalism" är småborgerligt anser jag. Men man kanske kan påstå att det är bättre än inget? Fast jag är inte så säker på det. Inte när naturen är ett kretslopp, det är inte bara att "lyfta ut en del" och behandla den separat - ur detta prespektiv. Det är iallfall en grov förenkling.
Om du verkligen vill vara radikal angående t ex ekologi så är det bättre att folk bor i städer där det är långt mycket lägre utsläpp per person å capita än att varje familj bor i villa och åker bil till jobbet.

Däremot är det väl inga fel, rent praktiskt alltså (vilket är det enda jag diskuterar), med att äta veg av hälsoskäl.

Det finns en slags intelektuell fälla man kan fall in i. Som tex den kristna högern i USA eller s.k "White marches" (handlar inte om nazism, utan oskuldsfullhet). White marsch handlar om människor som klär sig i vita kläder å marcher mot våldet eller nåt annat totalt allmännt. Jaha å än sen då. De är så vaga i sina åsikter att även nästan alla kan skriva under på det. Om "alla" håller med om något, åtminstone på pappret, kommer ingenting att förändras.

Sen har vi ju den amerikanska kristna högern som vill förbjuda kondomer å sexualundervisning för att de inte vill bidra till att ungarna har sex. Även om tonåringar har sex ändå å kanske får barn och sjukdomar...men då "är det" deras fel. Men vilken funtad person som helst som inte är i förnekan fattar väl att de skulle kunnat göra nåt å däremed är "medskyldiga" genom passivitet? Men därmed måste de smutsa ned sin "rena vithet" , som de redan smutsar ned själva genom sin patetiska see "no evil-inställning".
Men ett uppseendeväckande spektakel som en whitemarch med tusentals människor känns ju kanske viktigt. Är det här vi blir reducerade till? Tomma symboliska spektakel istället för demokrati och "meningsfulla" händelser? Ack vad jag avskyr "flashmobs"! Pretentioner.

Det finns ju ngn slags rörelse i england som vill återintroducera den röda ekorren som blivit undanträngd av den gråa. Olika "national-natur-fetischistiska" kockar som Gordon Ramsay & Co förespråkar att man kan äta dem...
Som en kompis påpekade att det kanske handlar mer om att forma naturen till så som uppfattar den/som man vill ha den. Vilket oftast har haft oförutsedda konsekvenser? Döda av den ena för att komma tillbaka till något falskt ursprung?
Här kommer min poäng. Om jag förstått det hela rätt så gör inte överskott av gråa eller röda ekorror ngn skillnad för naturen. -?- Om man dödar av de gråa ekorrna gör man då inte samma sak som den gråa gjort mot den röda? Här i Sverige kanske man kan jämnföra med debatten flodkräftan vs signalkräftan!
Men vem vet, gråekorrna må vara skadedjur som förstör mer än den röda vad vet jag. Samma sak med kaniner och vildsvin. Brunråttan kom från amerika tror jag och trängde mer eller mindre ut den eurpeiska svarta råttan (den svarta råttan var bärare av pesten!)

Staten mördar mördare i elektriska stolen. Dexter är en tvserie om en seriemördare som dödar andra seriemördare. President Obama tar inte sina fiender till rättegång. Han bara låter avrätta dem. Det är en klyscha men, det är skillnad på rättvisa och hämnd.
Problemet för mej är, oavsett vad de har gjort-vem har rätten att bara ta de besluten? Särskilt när det får extremister i land som Libyen att hata dem ännu mer och som vilka har kärnvapen.

Kan Ni tänka dej hur många vanliga högeranhängare (som du lätt skulle tänka dej forma en lynchmobb) lätt skulle kunna bli oproportioneligt arg när man förslår att det var fel att bara skjuta Bin Ladin? Det är inte ett "avpolitiserat" "neutral"-teknokratiskt individ-samhälle vi behöver, vi behöver syna våra ideologier!
Den klassiska fällan att förvandlas till sin fiende! Anti-terrorism, vissa medlemmar av ANTIFA, det kalla kriget, nationalist-europa osv. Det handlar här inte om vad ev fienden gör - för att "rättfärdiga" dina egna motreaktioner- utan att du inte blir som dem. Inte att vända andra kinden till, eller be för syndarna. Men varför finns det terrorist-lagar när det redan finns lagar mot mord. Det är är faktiskt från mej en ganska konservativ inställning. Men inte reaktionär tror jag....

Status Quo är som en Naturlag

"Inget kan förändras, vi är för ofullkomliga som människor - de enda alternativet som finns är lika med Sovjet". Så bemöts man fortfarande. Man är antingen naiv eller "ond" som vänsterradikal, beroende på vem man talar med. Den första reaktionen som följer om man fantiserar om en socialistisk/kommunistisk värld - hur skulle den se ut? Men anarkism (utan ledare) är kanske inte ett svar utan snarare en fråga -eller en väg utan slutmål-för att uttrycka sig i klichéer. Uppfattningen om vad som är möjligt kan oxå vara en självuppfyllande profetia.

Eller att "Utan polis och militär skulle människor söka sig till maffian för beskydd!" Varför kan inte fler människor utse sina egna försvarare - och utan att de blir vanguarder, likt zapatisterna för att dra ett populärt exempel? Det kommer alltid finnas konflikt och brottslighet (oavsett om du vill kalla det så) -detta är en fundamentalt mänskligt problem. Kommunismen ställer människan inför verkligt mänskliga problem- det är inte lösningen på dem - för att parafrasera Marx. Det är en fråga om hur man hanterar konflikter, inte hur man raderar dem! Hungersnöd och ekonomiska kriser är artificiella problem, om än ytterst påtagliga.

Jag menar inte att vi -likt i filmerna Fightclub eller Avatar :) -skulle gå tillbaka till ett stenålderssamhälle. Vi måste utgår från våran egen tid - att blicka framåt eller bakåt eller på "urbefolkningar" ur något utopiskt perspektiv är en fälla anser jag.

Hur skulle ett kommunistiskt samhälle fungera? Tja hur fungerar dagens samhälle! Inte många kan svara på den komplexa frågan utan att något ljushuvud skulle kunna sticka hål på något! Förresten, fungerar det överhuvudtaget? Jag tycker inte det. Det här systemet haltar fram.

Idag finns det en allmän moral som får oss att acceptera och tolerera saker som att gå i skola, att gå till jobbet utan att ifrågasätta behovet av pengar, följa lagar även om vi skulle kanske komma undan med snatteri, osv osv. Varför kan då inte i ett nytt samhälle växa fram en moral utav den slaget att kollektivt producera värme, mat och husrum för alla i te x en stad– vilket med befintlig teknologi skulle kunna innebära ett par minuters arbeta var per vecka?

Om jag lärt mej något genom att läsa historia tror jag det är en lite ödmjuk inställning till att våran tillvaro idag inte är självklar. Jag tror inte heller vi är mer sofistikerade nu än på medeltiden, vi har bara andra ursäkter.
Att förhärliga sig själv (som i konkurrens om arbete) i t ex spartanska samhället skulle kanske få dej till att bli socialt utfryst (citat ErikE). Inte för att Sparta var ett rättvist samhälle, långt ifrån. Nazityskland var fruktansvärt, men medelklassen fick en bättre levnadsstandard när Hitler först kom till makten. Med detta menar jag, det finns alltid anledningar till att människor som grupp reagerar på det ena eller andra sättet - även om vi/dem vet precis varför. Vi är sociala djur som formas av våran omgivning. Jag menar inte att man "ska" försöka sträva efter en friare värld utifrån några moraliska principer, utan kanske bara en känsla av ett måste! Upproriska slavar på 1700talet såg inte sin frihetskamp som hopplös för att oddsen tycktes omöjliga, med i stort sätt hela samhället emot dem. Eller tänkt dej kampen mot tyskarna under Kriget. Det är kanske inte så mycket en fråga om "möjligt" och "omöjligt" som en fråga om omedelbara direkta behov att bryta sig fri och skapa sitt eget liv. Sen huruvida jag själv tror det är möjligt att uppnå det klasslösa samhället eller inte förändrar ju inte utsikterna för detta. Ingen kan heller verkligen se bortom sin egen samtid, för att parafrasera ännu en intellektuell, Michel Foucault. Ibland ställer man sig själv fel frågor. "Sättet vi tar oss an ett problem kan vara en del av problemet" - Slavoj Zizek.

Ett klasslöst samhälle är kanske ett friare samhälle, men inte ett lyckligt samhälle. Det är dock heller inte detta samhälle. Därför är inte kommunismen en utopi. Anarkism är inte hedonism. Jag skulle gå så långt att säga att jag är inte ens säker på att jag själv skulle må bra i ett kommunistiskt samhälle då jag är så van vid min välfärd. Men för kommande generationer kanske det passar, som föds in detta högst teoretiska samhälle, och då säkert får andra värderingar.

Enligt vem det nu var så är ett ”logiskt system” baserat på befintliga priciper, dvs det måste utgår från dagens förutsättningar – dagens samhälle. Men ett efterkapitalistiskt samhälle utan formella sociala klasser är inte baserat på dagens samhälle, det vill ju bryta med det. Så ur det perspektivet är det inte logiskt. Men genom historien har det inträffat åtskilliga revolutioner som varit fullständiga brott med det gamla å ”ingen” har kunnat förutse dem. Men jag baserar inte nödvändtigtvis mina åsikter på logik som jag beskrev den nyss, utan en för mej upplevd nödvändighet. Om inget annat så tror jag att för jorden och arternas välmående måste vi bryta med vinstdriften.

Slaveriet stöddes heller inte av majoriteten en gång i tiden. Jag förstår givetvis att jag inte kan bestämma vad som är rätt för alla, det vill jag inte heller, jag skulle inte vilja bli en ledare. Men jag måste våga riskera att ha en åsikt som kan visa sig vara fel. Liksom alla andra. Sociala rättigheter, förbud mot aga, rösträtten osv har kommit till underifrån genom aktivism – inte parlamentarism. Vi hade kanske levt kvar i ett feodalt samhälle hade det inte varit för aktivismen. Det system jag föreslår skulle inte vara fritt från kontrollorgan och lagar, tvärtom. Det msåte vara lagar och regler som alla kan acceptera och förstå på ett översiktligt och genomskinligt sätt - så långt det är möjligt.



....



Tyck gärna till!


PS. Jag vill gärna att "together into the abyss" hör av sig till mej. Du stod som deltagare och jag vet varken varför eller vem du är :) (har säkert glömt bort) . Är lite paranoid på det sättet :)

Livstid - arbetet är religion

Marknaden sväljer allt som en amöba. Även det oavlönade arbetet är en del av samhällsfabriken. Statens uppgift är att förse marknaden med tjänare och skydda dessa till att vara detta. Men även arbetslösa är en del av helheten, att vara exkluderad är inkluderat. Det håller nere löner och krav, samt fostrar medborgarna att tänka som en lönearbetare. Trots all retorik om att få ut dessa människor i arbete. "Så fort" det finns en nisch som är ledig kommer den fyllas....arbetet som en gång var en plikt och skyldighet är nu en rättighet. Att skapa arbetstillfällen, då dessa arbeten inte behövs för det gemensamma samhället från början. Improduktiva brancher och artificiella behov.

Minst 40% av allt livsmedel som produceras kastas bort. 1 mdr människor lever i svår hunger. Allt för att upprätthålla privatäganderätten och "tillväxten". Tillväxt för vad? Vi har teknologin att försörja jordens befolkning med ett par minuters arbete var i veckan. Ändå fortsätter karnevalen. Det finns ingen ekonomiskt neutral teknologi. Tekniken för människan, inte människan för tekniken!
Utgår man från grundpremissen att det enda sättet att organisera ett samhälle är baserat på eliter och privat egendom så blir andra effekter logiska såsom den nuvarande polisväsendet, de befintliga skolsystemen och arbetsmarknaden. Enda sättet ur detta är att skapa företeelser som ej kan assimeleras av kapitalet.

Boktipset

(först publicerat 2008)

Jag håller på att läsa en jätteintressant bok om hur samhället skulle kunna styras underifrån- av autonoma ("självgående") människor som organiserar sitt eget arbete. Den heter Arbetarråd och ekonomin i ett självförvaltat samhälle- av Cornelius Castoriadis. Jag har inte läst klart den och jag kommer behöva läsa om den, men den e bara 176 sidor. Den utmanar bland annat vedertagna uppfattningar om vad socialism måste innebära- där han bland annat kritiserar idéen om Marx proletäriatiska herravälde. Löst handlar den om idéen om ett samhälle utan regering som bygger helt på direktdemokrati- decentraliserade delar i nätverk som alla fungerar på samma direkta sätt.

Lagar och regler skulle oxå vara alljämt skiftande och utvecklas. Dessa lagar skulle överhuvudtaget vara mycket mindre omfattande, mer transparenta samt oxå röstas om. På grund av ett enklare system som inte drivs av kapital utan direktbehov och decentralisering skulle det vara mycket mindre byråkrati. Därför mycket mer genomskinlig insyn och mer lättförståelig "politik", i frågor som har en konkret relevans i vardan för medborgarna.

Däremot har jag uppfattat boken som att den inte talar om att helt avskaffa kapitalet (det är mera här min idé) utan snarare en fråga om förändringen av processerna, inställningen till dessa samt demokratiskt inflytande över ekonomin. Men kapital kan ju oxå innebära resurser och tillgångar. Det står oxå att tillslut kommer alla få lika lön.Men som sagt jag kommer behöva läsa om den, kommer inte ihåg allt. Inte för att boken är svår, men den är fullmatad som en tung krabba.

Som det är nu med den centraliserade makten som har armar i form av myndigheterså är det i stora drag bara information som går in till dem- från alla håll. Medans det utgår instruktioner tillbaka till folket. Dvs makten är det enda som har total översikt över hur samhället fungerar.
Du har därigenom inte kontroll över ditt eget liv- och nästan allt du gör varje dag (även när du e ledig) dikteras av lagar och regler som du heller ej röstat om. En slags livegenhet. Alienation.

__

Tänk vilket otrolig kreativitet som går förlorad och hur långt mänskligheten skulle kunna nå utan dessa nedtryckande aspekter (jag tänker Star Trek te x ha ha! ;). Arbetssystemet har rutiner och begränsningar som i mycket förtrycker kreativitet så att tidseffektiviteten och den monetära lönsamheten kan bibehållas. Därför är ju systemet medvetet nedtryckande av verklig mänsklig kreativitet. Cancerforskningen behöver pengar osv osv. Det är ju bara leksaksvaluta- vi låter folk dö pga av ett "påhitt". Även att ett samhälle som tilllåter folk svälta är ett ruttet samhälle.

Det är fördelningen som är problemet- brist på resurser är en artificiell brist. Däremot är det marknadsekonomiska systemet "självgående", du behöver dina konkurrensfördelar i armbågningen mellan människor, så det är logiskt att alla vill ha mer lön i ett sådant system. Företagsledningen behöver oxå sina konkurrensfördelar i kamp med andra företag. Ett evigt inbördeskrig av klassintressen och person-intressen som upprätthåller status quo.

Livets mittpunkt utgörs således av lönearbete- eller frånvaron av det. Du behöver pengar för att andra har pengar- ungefär som du kanske behöver vapen om andra har vapen. Det är en instabil terror-"balans".

När vi röstar vart fjärde år- vilket är en paraodi på demokrati - så väljer vi människor som ska välja åt oss. Dvs ett slags omyndighetsförklaring, som utgår från ett principiellt antagande att människor måste styras för de inte är självgående och/eller har destruktiva tendenser. En del av moderna kritiken mot folkstyre kommer sig bland annat som kvarlevor från tiden av den moderna pykoanalysens början. Människan ansågs ha ett mörkt och djurisk undermedvetet som måste hållas i schack av stat och ett polisiärt rättsystem. Ur vilket man drog slutsatsen att en människa aldrig kunde tillåtas att vara helt och hållet fri och få fullt kreativt utrymme. Andra världskriget gav ju mer bränsle till detta.

Skolan, fängelserna, arbetsplatsen, massmedia m.m är i sina nuvarande former instutitioner som skapar samhällsmedborgare och håller dem inom ramarna. Kanske lite som det gamla slitna talesättet - "individer är smarta, folk är dumma". Denna uppfattning är något som det frihetliga socialistiska synsättet förkastar. Om människor är dumma, vilka kan då styra över dem?

Vi har nu ett mer eller mindre feodalt politiskt (och ekonomiskt) system, där makten visas upp som PR i valvakor och debattprogram med korthuggna cirkeldiskussioner- när det verkligt väsentliga, besluten, sker bakom lykta dörrar. Upplysta ledare som tänker åt "pöblen." Tro heller inte för en minut att du under någon stund under dan undgår denna politiks inflytande.

Det finns en fin skiljelinje mellan klassisk liberalism och socialism kan tyckas. Där liberalismen, till sin absoluta spets, vill avskaffa staten för individens rätt att ta vad den vill. Kontra socialismen som bygger på gemenskap och solidaritet utan att undertrycka individen.

Den s.k moderna "fria" marknaden, vilket är en liberalistisk tanke - har lett till de mest otroliga perversioner, som te x privatiseringen av grundvatten (ni får leta info själva). Tänk på det nästa gång ni köper Cola eller importerat flaskvatten- vem är den stulen ifrån? Fattigdom beror inte på torka, det är ekonomi och maktsystem. Jag anser att rent vatten för alla är en mänsklig rättighet- således torde slutsaten där kunna bli brott mot det mänskliga rättigheterna, enligt det rättssystem vi ändå har.

Det går heller ej att ta bort ett centralt reglerande organ utan att ändra något annat, detta ökar eller bibehåller bara klyftorna och orättvisorna.

En annan brännpunkt från liberalt håll är viljan ta bort all statlig finanisering av kulturen- att marknaden ska ta fram den kultur människor vill ha. Vad de inte verkar förstå är att "marknaden" behöver subkulturer och avantgarde-scener att vattna ur och industrialisera. Men utan replokaler, studiecirklar, bibliotek, ungdomslokaler och öppna teaterscener tror jag den svenska kulturindustrin kommer duka under i konkurrensen. Tanken är dock att alla dessa ska kunna finaniseras privat, dvs i vinstsyfte- vilket skapar mer elitism vilket leder till en större likariktning av kulturen. Michel Foucault sa något om att det finns inget värre än att leva i ett samhälle där allting fungerar. Dvs lagar, regler och instutioner eller företag styr allt och lämnar inget över till spontanitet och frihet.

Vems frihet innebär den okontrollerade frihandeln?? Om någon, vilken grad av frihet? Frihet är inte ett absolutism som Död eller Levande! Snälla, kom heller inte med såna dumheter som att det är upp till enkilda regeringar, eller att läskföretagen skulle ge tillbaka mer än de tar.

Det här är för mej den anarkistiska tanken! Men det är inte en libertarianistisk tanke- som vill maximera möjligheten till privat ägande. Men en heroinist kanske inte riktigt vill ge upp sprutan! Detta maktsystem är inte resultatet av ngn slags specifik elitkonspiration- utan snarare ett naturligt urval med utgångspunkt ur egoistiska intressen. Samhället är en biotop, inte konspirationsstyrt.
Utslagna människor och fattiga länder är en produkt av de rika länderna med sin varudumpning och överexploatering som dödar lokala produktioner.

Men socialismen är inte en fråga om försämrande av Dina direkta livsbetingelser (se heroinisten), utan ett omvärderande av dina livsbetingelser. Miljörörelsen i världen är en otrolig möjlighet, då kapitalet är en direkt orsak till detta elände. Detta är en chans för människor att finna sin inre styrka till att organisera sig själva och leda sig fram till självförverkligande och autonomi!

Det påtvingade lönearbetet berövar dej på ditt liv (tid) och din kreativitet genom lagar, bestämmelser och arbetsregler/rutiner. De arbetande blir bara en förlängning av maskinerna eller rutinerna istället för tvärt om.

Felet med världen är inte fattigdomen utan rikedomarna, och under det ligger alienationen. Människor kan organisera sig själva utan ledning från toppen. Det räcker inte att de arbetande tar över makten över produktionsmedlen- strukturen måste helt omkonstrueras och omvärderas.

Det är en arbetarklass som vill avskaffa klasser och avskaffa regeringar! Grundsystemet är fel, vilka politiker man än röstar på.

Detta finns inte bara i fantasin tycker Calle!

Andra böcker jag rekommenderar är "Arbetarsamhället- hur arbetet överlevde teknologin," av Uppsaladoktoranden Roland Paulsen, och Hyllning till Katalonien av George Orwell.


Kommentarer:

Erik

28 juli 2009 15:47

Ha ha. Fan va grymt. Du har typ börjat på arbetarråd och förstår den redan bättre än jag gjorde andra gången jag läste om den. :) Respekt!
Gällande tredje världen så är dom problem som du påpekar helt klart något som bidrar till att hålla dom underutvecklade. Men underutvecklingen i sig är i många fall en konsekvens av kolonisation och plundringar i tidigare skeden och vår levnadsstandard är såklart också i motsatt mening en konsekvens av detta(och klasskamp), Mena inte att sparka in öppna dörrar, bara lägga till en fotnot.
Men åter till arbetarråd... Jag tycker att boken är kul för det är det närmaste någon i modern tid kommit att formulera ett svar på frågan hur ett samhälle utan stat och marknad skulle kunna se ut och fungera. Något som flera klassiska anarkister sysslade med också, men utan någon möjlighet att likt Castoradis kunna ta del av dom vetenskapliga landvinningarna som sen dess gjorts inom ekonomi, psykologi och erfarenheter från 1900talets klasskamps-cykler.

I mycket tycker jag att boken är ett peppande tankeexperiment och ett argument emot alla de som ser ekonomisk demokrati som en omöjlighet(från liberala och konservativa till den pro-kapitalistiska new labor socialdemokrati som Tony Blair och Göran Persson kämpade för). Exakt hur det självförvaltande samhället kommer att se ut kan vi varken förutsäga eller bestämma oss för som individer. Men gruppen "Socialism eller Barbari" (Cornelius Castoriadis var en del av) argumenterar på ett fortfarande relevant sätt emot både vanlig och stats-kapitalism(Kuba, Sovjet). Det som är viktigt med deras kritik och dom som låg dem nära(Situationisterna och tex) är att istället för att på ett "vänsteristiskt" sätt fokusera på identitespolitik och ekonomiska "rättvisefrågor", så är fokuset istället på folkets direkta och gemensamma kontroll av produktionsmedlen, utan representanter eller någon intellektuell "elits" styrande och vägledande hand.
Istället för att nöjja sig med folkhemspolitik så lyfter boken fram det nödvändiga önskvärda i allas makt genom alla. Inte folkvalda med makt över marknaden, eller som de vanligare visionerna om direkt-demokrati, som slutar där marknaden börjar. om Enviktig poäng och ett intressant tankeexperiment i boken tycker jag också är att just ha ett ämbete vars enda uppgift är att sammanställa relevant information ("vad nu det är..."admin"), för att på det sättet skapa en faktabas att grunna ens ställningstagande i de direkt- besluten. Att han lyfter fram att riktigt och greppbar information är en förutsättning för demokrati, istället för PR-kampanjer, reklam och populistisk eller ideologisk media.
--------

SVAR
28 juli 2009 19:53

Nä det e klart att det moderna ekonomiska systemet inte är ursprungsorsaken till de drygt 1mdr fattiga människorna i världen. Det började långt tidigare, men bibehåller status quo som sagt. En stillastående värld!

Oxå. Det finns sån vek matkultur i det OFFICIELLA Sverige. Det är fortfarande ett land uppdelat i svennar med "plötsligt" dåligt mat-självförtroende samt "invandrare" med hur mycket schysst käk som helst (nej jag är absolut inte en SD, som menar att "iallfall är det gott med kebab". Folk e folk). En massa nationaliteter som ofta håller sig på "behörigt" socialt avstånd från varandra.

Det finns inte så många som ens vet, eller varför bry sig, hur en verkligt färsk rot ingefära ser ut. Den ska vara blank och slät.
Ofta finns det helt otroliga gömda saker om man letar själv. Visst har jag till exmepel provat en hel del viner och handgjord j*vla plantagechoklad av olika slag - men det är ändå så förutsägbart mainstream för mej i längden och jag blir inte tillfredsställd. Upplevelsen känns nästan ryckt ur sitt sammanhang -?- i en tillvaror som för det mesta reducerar en människas liv till en serie rutiner. Att du inte kan portionera "livskvalitet" i en serietillverkande plasttillvaro.
Likt semestern indentifieras njutningsprodukten mest bara i relation till sin motsats, det vardagliga. Känns som ett hån att jag måste Köpa detta undantaget till "allt annat" som heller aldrig riktigt levererar vad det lovar, om man verkligen letar efter något annat, som heller inte erbjuds. Kanske en tillvaro som inte måste söka reducera allt i kategorier?
Så får man överskattade förväntningar och slätstruken vardag där semestern är det enda man pratar om på Arbetet -det viktigaste sociala forumet och livets centrum. Du producerar, på fritiden konsumerar du. När slutade vi vara medborgare och började omnämnas som konsumenter? Tja, på allvar, någon gång mot slutet av nittitalet antar jag.

Allting går att sälja. Tiden tillexempel- att lära sig vara i Nuet är ju oxå en framgångsrik produkt. Lixom Du, lixom en ekologisk chokladböna. Njuta i stunden. Tio minuter senare är chokladen slut.
Det är ingalunda jag ämnar vara en pretentiös snobb utan självdistans som jag påstår att de flesta erbjudanden är urvattnat skräp. Men just för att jag vill ha ngt ibland som känns riktigt riktigt bra, när det flesta produkter jag ser omkring mej är halvhjärtat gjorda. Kompromisser finns överallt, men det känns inte ens levande för mej.
Lite nyfikenhet av brist på valmöjligheter med substans! Det blir en automattillvaro. "Impotent". Zombieartat. Dött och alienerat. Det känns inte ens verkligt. Det som är framställt med verklig omsorg kostar ofta otroliga summor, som att jag kan sälja det genuina meningsfulla livet till dej din dumma j*vla drönare. Nä. Ingen kan sälja mej mitt eget liv. Nu skiter jag i det här å letar efter de gömda övervuxna stigarna istället.

D.I.Y for president!


...Nä nu vill jag ha äppelkaka

Ännu ett äldre inlägg

Det finns många orättvisor i till exempel det amerikanska systemet/en (bland andra)- men med en civiliserad exteriör som visas upp utåt genom media som ofta är hyfsat tekniskt modern. Fast det är olika från stat till stat, och stad till stad.

Infrastruktur, affärer, skyskrapor odyl är vad man är van vid att se av ett modernt industriland. Sånt man fått lära sig är ett civiliserat och normalt land. På håll ser det kanske ut som moderna 2000-talet "ska", som vi känner igen. Men vad är modernt egentligen- om inte allt som är nu? Du lever nu, det kan inte bli modernare än så!

Stora delar av befolkningen i ett land som amerika är på samma nivå som de fattigaste i Indien te x. En uteliggare i en trappuppgång har det dock inte nödvändigt bättre om han lever i Sverige än i USA. Misär är misär. Har du ingen adress får du heller inget arbete.
Jag såg en dokumentär om vattenprivatiseringen på tv och började tänka- om man jämnför arbetare i Bolivia som inte får vatten å bor i ett skjul med plåttak och skräp på gården, och jämnför det med tusentals hushåll i Detroit som inte heller får vatten å ej heller har jobb/sjukförsäkringar. Är det inte mer eller mindre exakt samma människor i samma situation. Bara att dem inte har höns på gården- kosmetiska skillnader. Många där har inte nödvändigtvis mycket bättre utbildning än Bolivianerna. Många underklass-amerikaner går inte i skolan eller hoppar av, samt det allmänna utbildningssystemets kvalitet är begränsat minst sagt. Många av fäderna sitter i fängelse, som en del av amerikas fängelsepopulation. Och det betyder ju fängelsebefolkning.

Jag kom på mej själv att tänka om de i Detroit att - JAJA de bor iallafall i en villa innan jag stoppade mej själv mitt i tanken. Även om nåra fattiga folk i Indien kanske är smalare , har andra kläder å rörigare trafik på gatan, andra typer av hus å pratar ett för mej främmande språk än amerikanerna, skulle de på nått vis vara mera u-land? Har en teori, det är så jobbit att verkligen inse och ta till sig verkliga orättvisor, så vi rationaliserar och skjuter bort svårigheter i andra länder som andra än vi- "jag kan inte relatera så jag kan inte ta in det". Det som är runt knuten är för familjärt så det "ser" vi inte alls. Det är ju nästan jag. Tillslut bryr man sig kanske inte alls, på allvar.

Räck upp en hand alla som tror det är omöjligt att en diktator likt Saddam eller Qaddafi kan göra statskupp i Sverige?? Nä vaddå vi har ett fungerande rättsystem! Eller?? Eller är det rättsystemet en förevändning, är inte systemet något som består av människor?

Så då måste "De" vara annorlunda där isåfall , eller...? och isåfall varför. Kulturen? Ja vad är rasism och fördomar egentligen. Ska vi göra skillnad på rasism och "kulturism"?

Du är född av en slump i Sverige. Vad är dina värderingar som svensk te x ? Är det "dina" självvalda uppfattningar eller kommer dem nån annanstans ifrån?? Från kulturen kanske. Jag vet inte.

Det finns på nåt vis en uppfattning om att USA eller kanske England är civiliserade industriländer som även har mycket orättvisor å fattigdom. Precis som att det finns utslagna här- antagande att ett land som ser fattigt ut enligt te x media- å skolans måttstock som kanske få vägar, kor och hundar på gatorna, öken, allt tillsammans med exotiska människor m.m oxå då är mer orättvist och på nåt vis efter, och på vilket sätt? Mentalt, politiskt, både och?

En tanke- som om i vissa länder är det landets fel att det finns fattiga, men i Sverige är det de fattigas fel- drogberoende eller nåt. ha Behandla andra efter den måttstock du skulle behandla dig själv.

Indien har massvis med rika dem med men gigantiska klyftor mellan fattiga och rika som brahmaner och daliter. "Men det ser annorlunda ut, för i USA finns det riktiga städer! Det är modernt " ;)- säger kanske ett undermedvetet programmerat jag.
Men vad en människa är -är ju inte det yttre det "vet vi ju," det samma tror jag gäller om ett land. Det är bara exteriör och yta. Det är samma människor, vi är alla moderna vi är alla lika smarta. Men det är ojämna förhållanden. Inte för det sagt att de alla är "amerikaner innerst inne" eller "svenskar".
Men tänk bort husen, tänk bort landsgränser (storföretag som påverkar infrastruktur och andra villkor är ändå internationella) och länder som homogena enheter, å tänk dig in i situationer från fall till fall, från person till person- för att få en bild av vad det är du verkligen ser. Sen kan man syna vad politik och marknader verkligen gör med dessa människor- och varför.

Ingenväljer från början att "duka under och bli ett offer", jag anser inte att våra val är biologiska och står utanför kulturen. Det finns en orsak och en verkan för allt som händer. I det stora hela anser jag att det bara finns olika anledningar till varför en människa, inklusive mej själv, handlar på det ena eller andra sättet. Kausalitet. Jag skulle kunna säkert kunna vara moderat i andra sammanhang.

Ta bort stadsbilden, religion, kultur, kläder och skillnad i språk så är förhållanden de samma för människor var de än bor. För alla har sina EGNA situationer- på det sättet finns det ett Bangladesh, ett Darfur, ett Schweiz, ett Indien -i det lilla- i alla länder i världen. Vad är Babylon? Kanske den långsamt dödande och nötande vardagstristessen, utslagenheten eller lönemisären. Du har ingen ork att förändra något, det är för stort, du vet kanske inte ens vad du vill!. Du vet inte ens vad du vill! Det lättaste är att göra det som är lättast. Men att ochså undvika snabba beslut eller inte välja sida/produkter alls i vissa sammanhang kan vara ett ställningstagande. Att vara aktivt passiv. En vanlig liberal uppfattning om såkallad konsumentmakt är att man kan rösta med sin plånbok. Men vad är skillnaden i det och att rösta på politiker? De mer pengar har också fler röster.

Är det här ditt liv eller nån annans? Möjligtvis dina barns. De största förändringarna framåt i samhället kommer inte från regeringar och företag. Det kommer från miljoner individer och familjers vilja att ge bättre förutsättningar till sina barn, men även slavar, bönder och arbetare har alla format världen- men om dessa och detta skrivs det sällan. Dessa människor är inte maktlösa offer men den uppfattningen har alltid gagnat den största eliten. "Vinnarna skriver historien".
Men man kanske inte kan säga så mycket kvalificerat om vad människor går igenom för svårigheter över hela världen innan man varit runt i Brasilien, Usa, Tyskland, Italien, Sverige eller på härbärgen osv. Alla människor är sina egna organismer med sina egna erfarenheter. Vi andra ser på - utifrån. Alltid. Så man ska vara försiktig med vad man tror att man vet.

Anamma och regera!

Ännu ett äldre inlägg

Jag stöter mej säkert med någon med följande inlägg... :) Jag respekterar att andra inte håller med mej, detta är oxå mer filosofiskt än praktiskt.

Många vänstermänniskor brukar hänga upp sig på att en av "revolutionär kamp " bör föras genom att bekämpa kapitalisterna för att komma åt kapitalismen (istället för att bekämpa kapitalismen i sig), och/eller bara är för rättvisefrågor istället för folkstyre. Det finns en tendens till att lyfta fram skillnader mer än likheter när man fokuserar hela sin agenda på klasskamp (arbetare, kön, ras)- affirmitive action, kvotering osv eller till och med bortom det. Nu mera anställs ibland homosexuella, kvinnor, asiater m.m på grunder att de förväntas ha vissa egenskaper och ge en "krydda " till arbetsplatsen. Eller Obama-manin- han förväntas göra skillnad för att han e svart, något som kan vara tabu att kritisera, då det anses vara rasistiskt.

Men kämpande mot orättvisor kan göras på flera fronter. Reformer kan oxå ge vissa små positiva skillnader för en del individer eller grupper. Jag kommer däremot ta upp vad jag anser vara mänsklighetens mest gemensamma huvudproblem.

Du kan mycket möjligt leva ett lyckligt liv som löntagare och/eller arbetsgivare, men jag talar om mänskligheten som helhet. Det är oxå för mej lättare att acceptera/förlika mej med verkliga naturliga motgångar och problem som inte avgörs av kulturella konstruerade betingelser. Men jag kan givetvis bara tala om mina egna personliga åsikter om tillvaron. Men för att parafrasera Slavoj Zizek så överlever kapitalismen utan revolution just på grund av att den är orättvis. Om det vore allmänn uppfattning att de som har mer är "bättre" ¨än dej, skulle människor aldrig acceptera det (längre).
Att spela på lotto är även det en del av det ideologiska systemet.

Ofta kan märkas att vissa vänsterfolk blivit mindre benägna till revolution än högerfolk numera. Hyresgästföreningar och fackföreningar som genom sina kollektivavtal gör visst verkligt aktivt motstånd olagliga. Fast jag tror inte på fysiskt våld som idé.
Den parlamentariska arbetarrörelsen har gett upp tanken om demokratiskt inflytande över ekonomin.

Att fokusera allt på rättvisefrågor är ungefär som att förhandla med en fångvaktare om längre tid på rastgården, större matransoner eller längre tid innan läggdags. Problemet att socialister misstar delen för helheten på det viset att de anser att rättvise-lagar inom systemet ska ge människan rättvisa och frihet.
De tänker kanske inte ens på att vi är inom murarna av något större- den ansiktslösa marknaden- eller så har det fått lära sig att utan för fängelsemurarna finns farliga reptiler träsk och eldsprutande berg..! De finns ju de socialister som inte ens tänker att Detta är åtminstone bästa vi har- och vi måste kompromissa oss fram långsamt till ett klasslöst samhälle utan tror på behovet av sitt eget fängelse. Att tro på det rättfärdiga med fängslandet av mänskligheten är att tro detsamma om sig själv.
Saken är att inte ha någon upplyst despotiskt parlament, regelsystem eller belöningsystem som ska bestämma/uppmuntra vissa beteenden- hur välmenade de än kan vara på pappret- då självbestämmande autonomi för enskilda människor är en mänsklig rättighet som är ett självändamål i sig -utan klass, politik, fastslagna regler, stat, kapital. Detta är skillnaden från höger-libertarianismen och anarkokapitalismen.
Det är nu lätt att lägga ut argument för individens frihet inom ett kapitalistiskt system, däremot är det friheter som dikteras utanför individens kontroll.

Du kan heller inte välja något du ej erbjuds. Statsmakt eller privat företagsmakt är båda lika fel- det är bara rörelser i sidled inom samma kontrollbubbla. Vi måste spräcka bubblan.

En decentralisering med möjlighet till direktröstning för alla i allt man vill, inte bara tillåtas rösta i det som anses beröra individen, hur ska några kunna avgöra eller förutse skillnaden? Men inte heller bara ett förvaltande av den befintliga ekonomin.
Avskaffa lönerna.
Marknaden och kapitalet handlar inte bara om ekonomi utan är oxå social relation. Kapitalmarknaden är en osynlig hand- en opersonlig kraft som gör alla människor till varor genom deras arbetskraft -då arbetaren inte har något annat att sälja än sig själv. Jag vet inte vad som är mer livegenhet än så.

Varför ska vi mäta tid och arbetskraft om det inte finns något annat behov av produktion än det direkta behovet? Tiden måste anpassas efter de individuella direkta behoven- inte något främmande Bortom. Ett mervärde som inte finns- ett överskott ur ingenting. Lösningen är heller inte enligt mej, lika-lön för alla. Avskaffa lönearbetet.

Kapitalet styr kapitalisten, inte tvärtom. Det är den större helheten enligt mej. Det här är heller inte ett undanskuffande av andra problem så som rasism, sexism osv......då marknaden och makten handlar om relationer mellan människor. Kapitalismen behöver inte rasism och sexism, den är en kamelont. Men denna instutition, som finns överallt och ingenstans, tar fram de värsta hos människor. Allas krig mot alla.

Fokus på marknaden handlar heller inte egentligen bara om klasser- utan om en biopolär skala- mellan de som har och inte har. Skillnader mellan människor genom konkurrens kommer alltid gagna maskinen. Söndra och härska.

Alla är bundna inom detta system. Arbetstagaren känner av de opersonliga marknadskrafterna indirekt genom ransoneringen kallad Lön. Arbetsgivaren känner av marknadskrafterna mera direkt- genom direktkontakt med marknaden- konkurrenter, leverantörer, producenter o dyl. Vilka givetvis alltid är i strid med varandra- för att skapa det artificiella Mervärdet för sig själva.

Konkurrens istället för gemenskap och samarbete- vilket jag tycker är samhällets sanna uppgift. Men vi måste nog ändra inställning till begreppet som tid och vad framgång är! Kampen anser jag måste gå bortom kapitalet, genom gemenskap, inte klassinbördeskrig. Rättvisegrupper vill bli accepterade. Revolutionärer vill driva på skillnaderna mellan klasserna till en brytning uppstår så stor att det leder till en social revolution. Klia på såret.
Men målen helgar inte medlen. Att medlemmar av antiafa slår ned en fascist tycker jag är ett slags motsägelse med att de sägs stå för antifascism.

Det kan heller inte finnas en agenda - en bibel- ett kommunistiskt manifest- ett samlande under en fana- autonomin handlar inte om det. Men det är kanske svårt att tänka sig runt sånt vi tar förgivet nästan som voro det syre. Sådant som förordningar, spelregler, en enhetlighet. Men då blir vi lätt auktoritära igen och faller på eget grepp. Inte för det sagt att det inte går att organisera.

Samhället för mänskligheten, inte maskinen! Men det krävs heller inte politisk "medvetenhet", det räcker med en känsla av orättvisa. De intellektuella är ibland de mest grundlurade av oss alla.
Revolutionen kan bara lyckas om den ger sin på outforskade vatten- därför kan planen inte vara färdig, den måste alltid utvecklas och anpassas- annars är det alltid några som står utanför.

Tro heller inte att Sovjet, Cuba, Kina och Nordkorea har något med kommunism att göra- det är inget annat än byråkratisk kapitalism. Ska du göra revolution måste det göras fullt ut, inga övergångsfaser. Övergången måste då ske i nuet, innan revolution. Vad som händer efter revolutionen måste vi alla resonera om. Direktdemokrati- Allas makt genom alla!

Är detta kontroversiellt och osmakligt??? Tyck till
///Calle

kommentarer: ERIK

Lite synd med afa-biten, dels för att det blev lite offtopic och dels för att det inte var helt sakligt. Att kritisera ett aktivist-nätverk med löst samanlänkade celler för "deras"ideologi. "Alla grupper i nätverket är oberoende och självständiga, dvs de har själva valt att gå med i AFA och kan om de så önskar, lämna nätverket. Alla grupper beslutar dessutom sin egen agenda, dvs de avgör själva vilka frågor de arbetar med och på vilket sätt."

http://antifa.se/index.php?p=2 Det största problemet med rörelser mot

högerextremism tycker jag brukar vara, snarare än att dom är odemokrati, att dom tar parti just för borgerlig demokrati, som om det vorre en motpol till fascism, när det i själva verket är två sidor av samma mynt.

http://www.riff-raff.se/vd/rev_antifa.php
____________________________