Ingenmansland?

 
"När världsekonomin går åt skogen och arbetslösheten fortsätter att öka, håller de ofria människorna på att explodera. Den farliga bok som kan vara gnistan till detta är det "Stundande upproret" 
-Glenn Beck, Fox News. 

Följande "hitte-på" är inspirerat av Det stundande upproret av Den osynlliga kommittén. (L´Insurrection qul vient av Editions La Fabrique, Paris 2007). I Sverige utgiven av Pluribus förlag. På engelska heter den "The coming insurrection".

"Du kan välja vad som helst och bli precis vad du vill vårat samhälle!"  
(Härmed vidhåller vi dock att detta inte är något bindande kontrakt från våran sida, då de val du gör är på ditt Eget ansvar och inte innebär någon som helst garanti för "lycka" eller så kallad "personlig fri-görelse" eller fysisk- och social "trygghet". Vad Du "vill" -och kan "bli" kan skilja sig från Våran uppfattning om vad som är "möjligt" och/eller "lämpligt". Vi tar inget ansvar för eventuella olagliga handlingar från Er sida).

"Nej tack, jag skulle hellre välja på ett annat sätt, ändra parametrarna för min val och formerna för alternativen samt titta på grunderna från var mina åsikter kommer ifrån om det går bra?"

"Nej,nej,för bövelen!! Du måste rösta på de Onda eller de Goda..." (citat Max Andersson :)

Dessa som försöker sälja mej ytan eller den upplevda Äktheten, vilket egenligen inte är motsatser. Det "äkta" blir präktigt och/eller inställsamt och ytan blir ett skämt. Egentligen är det jag som är varan.
Du och jag har blivit ställföreträdare för våra egna liv. Vi spelar oss själva. Representationer av banala koncept. Eller som att bara kunna "identifiera sig själv" genom negationer. "Jag vet iallfall vad jag inte är..."

Vad är våldet i filmen Fightclub om inte ett "skärande i armarna?" Men inte för att ta livet av sig själv. Tvärtom för att åter landa i sin kropp och ryckas tillbaks till den upplevande verkligheten (symboliskt). Det är inte en dödslängtan utan en livslängtan. "Lusten till förstörelse är också en skapande lust!"- Michail Bakunin.

"Mass-invalidiserande" självmedicinering genom neurotiska ständiga aktiviteter från bloggande till meditation till politiskt engagemang. Att droga ned sig som befolkning istället för att piggna till. Apatiskt idisslande av sedan länge smaklösa klyschor.
Men frågan är väl kanske inte att förklara hur befolkningen ständigt hålls i schack av inlärd självkontroll och ständiga distraktioner. Det skakar inte om till handling, vi är alldeles för upptagna och uppgivna. Det är kanske inte ens en fråga om att helt enkelt "avslöja" de besuttnas direkt repressiva makt, som skulle det hålla folkets annars emancipatoriska kontaktvägar stängda. Det förtryckande samhället finns överallt och ingenstans, vi har för länge sedan internaliserat denna repression och fångvaktar oss själva. Slavtänkande. Ett kolonialiserat tänkande. Som barnen som anammat "samhällets röst" och med förakt kallar sin pappa fattig för han har socialbidrag. Klassamhället är inte tillbaka, det har aldrig försvunnit....
På julaftonsmorgon förra året satt en tillsynes fysiskt frisk ung tjej på golvet i en offentlig byggnad (oviktigt var) och skrek ut hur mycket hon hatade alla. Hon ville ha ambulans, som var kontaktad, och människor i lokalen var pinsamt tysta. Jag är egentligen förvånad över att inte många fler människor bryter ihop på det här sättet. Fast det beror väl på var man tittar...i alla dessa sociala konstruktioner och rum som stänger ute och som stänger inne.

"Trettio år av "kris", massarbetslöshet och sjunkande tillväxt och de vill fortfarande att vi ska fortsätta tro på ekonomin".
"....Vi måste inse att ekonomin inte är "i kris", ekonomin är i sig själv krisen. Problemet är inte att det inte finns nog med arbete, det är att det finns för mycket av det. Hur som helst är det inte krisen som tynger oss, det är tillväxten."
"...När en individ lever enkelt och sparsamt, så tjänar egendom sitt syfte utmärkt, det vill säga att låta individen njuta av sitt liv skyddad från offentlighet, i det privata livets helgedom."

- Från Det stundande Upproret.  Det sista citatet ser jag som cyniskt, hur nya murar av segregering byggs upp. Författarna liknar det med småborgerlighetens guldålder femtiotalet. Ingen enkel väg ut. Boken ger inga enkla planer för framtiden.

Jag funderar mycket som ni märkt kring alla de intryck vi bombarderas med i vår vardag. Här kastar jag upp konstiga/tjatiga amerikanska mediaklyschor/fenomen i en klump, som nån jäkla spoken-word hets...

"Brandutrymnings-trappor bakpå husfasader, såna där måltavlor man kastar bollar på så att folk trillar ned i vatten ("dunktanks"), rättstavningstävlingar, "Thanx-giving", judar (inte bra eller dåligt, det bara "är"), baby showers, rootbeer, flasköl med vridkapsyl, avfallskvarn i slasken, "Where´s waldo? " ropa Geronimo ! - när man typ hoppar ut från ett torn eller nåt, massvis med olika lateshows, ungar med farsor i finkan, sjukförsäkringar, Heimlich-manövern på resturanger, "senior-prom", socialgrupper i highschool, ungdomar som ropar "fight,fight,fight!" när folk slåss i gränd eller på skolan, "springbreak", "Mardi gras", nördar med inhalator, "gamma-gamma-beta-föreningar" på collage för överklassen, "hear-yee! hear-yee!", "spelling bee", "lägsta-gemensamma-nämnaren"-tv, historier om geniala män med ascociala störningar i häftiga tv-serier som tolereras pga sitt geni (House MD å olika deckare), frånvaro av utmanande politisk mainstreammusik (förutom Ted Nugent typ), "don´t try this at home",   svensexor med strippor, rätten att skjuta folk som olovligt beträder tomten (trespassing), namnet Lloyd, skolmassakers, seriemördare, rosa papplådor med olikfärgade donuts, engelsmän med "överklass"-accent, streaking, tonårsfilmer, clipshows, ungar som tror på Tomten, killar som ryggdunkar när de kramas, bråk i doku-tävlingar, politiska smutskastnings kampanjer, "hata" Frankrike utan synbar anledning, betala underhåll till exfru, "Marco!" "Polo!" två-parti-system, tonåringars utegångsförbud, TP i träd, loppmarknader på tomten, karaktärer i dramaserier som är över-emotionella på jobbet (i deckare, sjukhusserier te x..), allmänn sentimentalitet och snyft-historier, fokus på familjeband, remakes av  gamla filmer, rappare som aldrig ser glada ut, "summer-blockbuster" -filmer, film -och tvmanus snodda från andra länder och anpassade till egna dramaturgiska klischéer, dricka vid 21 års ålder, köra bil vid 16, kreditkortskulds-epedemi, pandemier, Las Vegas, marinkåren, "father-son-activities", "monster-trucks", "professional wrestling", Evil Knievel, Starbucks, larmade nödutgångar med lång stång som handtag i typ en aula eller gympasal, "tumble-weed" i öknen, morsekod, St:Patricks day,  syster-städer, rätt att köpa handeldvapen, löpband hemma, sno koppartråd ur väggar på förfallna hus, upplopp vid strömavbrott, "headshots" i LA, folk som vill bli skådespelare och jobbar som servitörer, jättedålig "public-school", crack, idealiserande av brandkår, läkare och poliser, namn på sjukdomar som slutar på "-osis", "göra stor grej" av etniciteters kulturella skillnader, folk som tror de är irländare-italienare-skottar osv för att de har förfäder från Europa (indentitets-hets?), ha skor på sig inomhus, "American Heroes", sjunga nationalsången i skolan, FBI,  blind allians -?- med Israel, "freedom fries", prata högt och tydligt, återvändsgränder i stan, höga staket i gränder under polisjakt i film, polis-sheriffer, stripklubbar, hissar fulla med folk, potpurri, "beef-jerky", validera sin parkering,,"scrapbooking", "lawsuits", macho bög-nojja, sexism, Hugh Hefner, att smarta människor är töntar, "omvärlden hatar oss för vi är så Fria" (republikaner)......m.m, m.m.

Varför känner jag till allt detta??!! "Heja vårat samhälle! Hjälp!" som Doktor Kosmos sjöng. Men det enda jag kan göra nu är att skratta.  Liksom åt kvällstidningars löp som bara ter sig som skämt. Tragi-komik och buskis. Allt-jämnt står Babylon i brand. Babylon som den långsamt nedmalande mass-själa-mördaren.

PS.

Jag skönjar en hycklande dubbelmoral när jag köper piptobak. Den "dåliga" konsumtion som ändå tolereras legalt i samhället får inte samtidigt framstå som för lockande. Det måste förbli sterilt eller fult, absolut inte förhöjas. Lixom pornografi inte får ha engerande och bra handling så får t ex  inte snusdosor vara tjejigt rosa med goda smak-tillsatser. Då blir det debatter i radio och tv! Om ni ändå ska ha så får det inte vara för bra! Det explicita budskapet är - Ja gör det där "fula" du - men implicit ...skylta ej för mycket att du njuter av det. Istället för verklig marknads-kritik får vi falsk kompromiss-taktik. Således följer förvirringen...."Ånej, mitt liv är mitt eget ansvar, jag måste köpa en ny självhjälpsbok!" (allt kan varufieras, inte minst "Jaget") eller "jag vill ha något men vet inte vad, jag försöker med en kexchoklad!"
Dina val bestämdes innan du kom hit...dina beslut är redan inkluderade i upplevelserna, innan du tagit dem.

Ytan på snusdosan liksom på tillvaron måste vara "presentabel", framstå på Rätt sätt. Vi håller masken för varandra. Så länge man inte erkänner det så fungerar det utmärkt. Ingen måste tro på skådespelet, bara vi låtsas som vi gör det. "Illusionen ligger inte i vad vi tycker utan i vad vi gör (Slavoj Zizek)!" Den mörka undersidan måste förbli på undersidan. Fyllan, överregerandet, okontrollerbarheten och spotaniteten...allt på sin plats bara i lagom mängd. Som gentrifiering inte erkänner utslagna människor, så städar vi alla upp runt oss själva för varandra hela tiden. Det spelar inte någon som helst roll att vi vet om att vi gör det, det viktiga är att vi spelar coola och civiliserade, upptagna i viktiga ärenden och tillbörligt "art-beteende". Obehag i kulturen?

Medelklassen har tagit över den gamla överklassens propra roll av städat uppförande, det bekommer inte en man eller en kvinna av Massan att bete sig hur som helst! Så vi kontrollerar oss själva, rör oss i kontrollerade miljöer och konsumerar civiliserat paketerade produkter. Njuter, så gott det går, på våran "egen tid". Vi spelar oss själva, varje dag. Tillvaron blir en projektion av på förhand bestämda önskningar.

På detta sätt passar systembolaget ideologiskt sätt perfekt in i det svenska samhället. Det är en byråkratiskt distrubuerad kvarleva från folkhemstiden, som inte får gå med vinst, inte får göra reklam, inte får vara utsmyckad och för lockande. Men ack och ve om privatmarknaden skulle få tag på vinet! Vilka excesser det skulle kunna bli! Systemet är ett apotek. Vilket inte minst syns på inredningen.

Vi lär oss hur vi ska bete oss i alla dessa rum. Men det är alltid helt upp till oss själva att sköta oss, som (om) det är upp till oss om vi får ett jobb eller ej....Varje "man" för sig själv och var "man" för sig. Vi kanske inte har förlorat tron på välfärden. Bara börjat tänka och göra annorlunda. "Vi tvingas varje dag att leva som om vi vore fria!" Ensamma tillsammans.

Är inte liberalismen fantastisk?

Det är dags att bli realistisk och kräva det omöjliga, kommunism!

Skolväsendet

Är det någon ide att läsa kommunismens ide?

av Erik Emanuelsson, medlem i Umeå LS -ursprungligen publicerad i Umesyndikalisten #4/2011

Kommunismens ide är en sammanställning av tal från ett seminarium där kommunismens (”Den verkliga utveckling som upphäver det nuvarande tillståndet” / Karl Marx) relevans och mening efter 1900-talets katastrofala erfarenheter av såkallade socialistiska eller kommunistiska stater diskuteras. Bland talarna finns flera kända vänsterintelektuella som har det gemensamt att de varken ser övertagandet av statsmakten som ett slutmål eller ens ett medel för att förverkliga kommunismen (Negri, Zizek och Bosteels t.ex). En konsekvens av detta är tyvärr att talarnas definitioner av hur ett kommunistiskt samhälle skulle se ut blir så vaga så att det (till formen) liknar grubblerier hos medeltida mystiker. I synnerhet om man jämför bokens inehåll det med de i detalj specifika ”recept för framtidens soppkök” som t.ex Pjotr Kropotkin, Charles Fourier och Cornelius Castoriadis tidigare skrivit. Men att förverkliga en utopi utifrån in i minsta detalj förutbestämda riktlinjer skulle kräva en centralisering av den politiska makten som skulle vara allt annat än kommunistisk (i den mening som begreppet används här). Dylika recept lämpar sig därför bättre som tankeexperiment än profetior. Tankeexperiment som blir ett detaljerat svar på skeptikerns fråga: - Hur skulle ett samhälle utan centralmakt/ marknadsekonomi/hierarkier kunna fungera?

Men vad har vi då för användning av politiska teoretiker som, till skillnad från klassiska anarkisterna, inte har någon exakt vision om hur en annan värld skulle se ut och som dessutom unisont förkastar det verktyg som leninisterna presenterat som vägen till kommunism(d.v.s staten)? Vet vi inte redan vad som behöver göras (agitera, organisera, kämpa o.s.v )? Jag anser att teoretiska resonemang vars ambition är att fånga samtiden i ord och förverkliga utopiska visioner inte står i motsättning till facklig organisering eller att vinna arbetsplatskonflikter här och nu. Istället kan för vår tid relevanta teorier bidra till kreativa strategier som i bästa fall kan ge den fackligt aktiva det övertag som man endast kan få i en konflikt genom att känna till terrängen och angripa oväntade ömma punkter på fienden(d.v.s. arbetsköparen).

Den som gräver ner sig i teorier utan att ha någon återkoppling till den konkreta klasskampen riskerar som sagt att bli en mystiker. Men den som helt försjunker i konkret arbetsplatsorganisering utan utopiska mål och försök till helhetsperspektiv riskerar å andrasidan att bli en socialdemokrat.
Vilket är minst lika illa, då de katastrofala konsekvenserna av Kapitalismens ständigt ökande rovdrift på naturen och arbetskraften tillsammans med den liberala demokratins oförmåga att hantera globala kriser visar att sociala reformer och tandlösa protester inte räcker till för att garantera mänsklighetens fortsatta existens. Istället för ett vägval mellan kapitalism eller kommunism så har vår tids ultimatum därför blivit kommunism eller ragnarök.

/Erik Emanuelsson, medlem i Umeå LS -ursprungligen publicerad i Umesyndikalisten #4/2011

Hajar i tanken

Jag tittade nyss på Shark tank - ett amerikanskt program om olika rika investerare som sitter och hör på entreprenörer som vill ha pengar av dem. I Sverige har vi haft motsvarigheten Draknästet.
En kille hade byggt en ställning till sin pick-upp-truck, som han ville sälja med enbart inhemsk tillverkning för att skapa jobb till sin lilla hemstad, vars industrier hade flyttat. Buy American, ni vet! Däremot gjorde han ingen som helst vinst på att tillverka det där. Kapitalisterna menade på att om du inte kan bygga upp ditt företag alls kan du inte ge tillbaka nånting till där du bor. Han kunde tillverka dem utomlands mycket billigare men vägrade - skyllde på hur dålig kvalitet det var i Asien (bortförklaringar skulle det visa sig).
Hajarna tyckte att - parafras- Du kan inte säga att alla ställen är som de där enskilda i Asien - och att du kan bli blåst i Amerika oxå. Sen gav de exempel på företag som Apple som tillverkar utomlands men har massa anställda i USA. Men killen vägrade gå med på att flytta tillverkningen så det blev inget av med det hela. På slutet sa han till kameran att han ville att folk skulle kunna veta att hans produkter var tillverkade av amerikanska händer, han trodde att det skulle gå. Det kändes som om symboliken för honom var viktigare än något annat, även om han själv kanske inte var medveten om det. Att tro att nånting fungerar för att man vill att det skall fungera kan vara en mycket farlig inställning.

Det finns nästan alltid ett glapp mellan ideal och pragmatism. Jag kommer tänka på hur Slavoj Zizek sa hur han uppskattar ärliga konservativa som är villiga att erkänna och bemöta ett dödläge.
Tillskillnad från drömmerier. Det där "Buy American-mantrat" kan verkligen vara kontraproduktivt. Att bara se världen som man önskar den att vara - reaktionärt - och inte ta itu med verkligheten som den kanske är nu. Det kan oxå finnas, i dess extremaste form, en slags farlig fascistoid nationalism i att försöka bevara någon påhittat unik särart.
Jag avskyr verkligen patriotism. Vad är inte "tillverkat av amerikanska händer", som en utgångspunkt - om inte patriotism? Är det viktigare än mat på bordet och ett bra och värdigt liv? Man kan inte börja i fel ände. Offra sig för idealet och den nationella/lokala (här; amerikanska) andan, där har vi fascismen i ett nötskal. Inte att jag tror denna person var fascist, men fascismen lever på sådana fantasier. Eller som "ekonomin är usel, det är invandrarnas fel!" Det handlar inte om nationalitet utan om klass, din idiot!

Det är lite lustigt hur flera vänsternissar nog skulle tycka - hur kan du titta på ett sånt program, annat än ironiskt? Hur kan du hålla med om något som de ärkekapitalisterna säger? Nästan lite sekteristiskt. Man vägrar titta sig omkring, för man vill att världen skall se ut på ett visst sätt. Våga kritisera obekväma saker. Jag har inte blivit centerpartist för det. Men heller inte real-politiker.

Jag försvarar här inte den förödande globaliserings-ekonomin, men lösningen ligger inte i att försöka vrida tillbax klockan, utan att försöka gå framåt.

Occupy Wall Street bland annat

Lite trist med dessa "aktioner" i USA har tidigare varit ett fokus på girighet och korruption - istället för att förstå att det är ett omöjligt system så tror man att det är människors brister som ligger bakom finanskrisen. Som vanligt så misstas delarna för helheten å i stil med pseudo-antikapitalistiska retoriken från USAs populär-vänstermedia som man hör så mycket om.
Man verkar blanda ihop katalysatorn med resultatet, som nämnt sagt förut. Maskinen med produkten. Man misstar skuggan för substansen. Girighet är inte roten till problemet, utan en effekt av det. Om Rupert Murdock och andra blodsugare inte fanns, skulle systemet uppfinna dem.
Jag menar att man inte kan ta ifrån drogen sin giftiga subtans. Kapitalism utan utsugning och massiv ödeläggelse. Som att dricka kaffe utan koffein, föra krig utan egna offer, sex utan risker osv...för att parafrasera Slavoj Zizek. Han pratade om hur fel det är att kritisera OWS och andra vänsterrörelser för att inte ha några krav eller lösningar. Detta för att ingen har lösningen - och att presentera lösningar är att tala fiendens språk. Man förhandlar inte med en hustrumisshandlare, man bara lämnar honom. Occupy Wall Street har inga svar. Ännu. Men de ÄR svaret. De vet bara inte på vilken fråga. En psykoterapeuts uppgift är inte att erbjuda lösningar utan att ställa frågor. Symptomen hos patienten är svaret på problemet, det gäller att genom frågor ta sig fram till vad de symptomen är svar på!

Numera har en stor mängd människor börjat diskutera hur man behöver revidera hela systemet från grunden, det kommer inte bara från vänster. Nuförtiden får man i USA diskutera saker som socialism, revolution ateism och fri sjukvård. Om än marginellt. Men denna öppenhet är viktig.

En parallell kan vara Sovjet - byt ut dem i maktposition så har ingenting förändrats. Systemet förblir intakt. Bara nya kungar. Man ska inte tro att godhjärtade människor gör avgörande skillnad i det befintliga maskineriet. Det är ju annars en grav missuppfattning om hur maktsystem fungerar.
Hur kommer det sig att polis ibland skapar ännu större kaos och förstörelse i sitt motstånd mot demonstrationer och upplopp. Hur det med första anblick kan ses som galenskap. Men polis skyddar inte enskild egendom, de skyddar privata egendomen som institution. Helheten, status quo. Varför de inte är så paradoxalt, ur detta perspektiv, att säga att man krigar mot vietnameser eller afghaner för att skydda dem!
Är detta konspirationsteorier? Nej, makthavande följer givetvis olika mallar och traditioner, mer eller mindre effektiva sådana - samhället är en biotop. Kulturer går i arv. Å din miljö definierar vad som är möjligt. Pengar och makt är intimt inblandade. En annan anledning till att man inte kan välja en bra president. Jag försöker inte med detta ge någon heltäckande bild.

I filmen nakna lunchen av David Cronenbourg efter William Burroughs böcker finns det en väldigt bra replik. Huvudpersonen försvinner in i en hallucinogen version av Marakesh där han tror att han är en hemlig agent, och missbrukar en drog gjord utav mald jättetusenfoting. När hans värld börar bryta samman faller han ihop och gråter "i think im addicted to something that doesnt exist!". Det kanske säger mer om vart mina egna tolkningar tar mej, jag tyckte det bara var intressant, om att vara fast i illusioner.

Teori är en beskrivningar av världen, man kan inte få världen att passa in på teorin. Revolution måste handla om revolutionen, inte (som i t ex Sovjet) tvingas till att fokuseras på agenterna för revolutionen. Dvs revolutionen handlar inte om de som utför den. Men med detta menar jag inte att människor är kanonmat.

För dem som tror...

För dem som tror att socialism/kommunism är lika med "stat-ism", att en stark stat ska bestämma allt. Det har aldrig funnits ett varaktig kommunistiskt/socialistiskt samhälle. Man bör inte packa in oss vänster-vänsterister i kategorierna Leninst/Maoist/Stalinist m.m. Sovjet och Kina var och är stats-kapitalistiska stater. Kalla mej måhända naiv, men inte förtryckare. Man kan även kasta tillbaka frågan mot de som kritiserar vänstern för sina tillkortakommanden. Om kommunism inte funkar - fungerar kapitalismen? Jag menar här inte att bara se sig själv som en utomstående separatist. Som på tryckt avstånd självgott kan kritisera utan att behöva göra något, från sin evigt trygga position av opposition. En nihilist som bara vet vad den är emot! Det går att vara kritiskt på andra sätt än att säga- Vi vägrar titta på våra fel om Du inte tittar på dina egna. Fastna inte i kärleken till dej själv och din position.
"anarcho-syndicalists want neither one big capitalist (the state) or many capitalists to choose from: they want a self-managed economy where the people doing the actual work are calling the shots. That is not capitalism, let alone something that is conducive to the formation of "One Big Capitalist" - Brian Oliver Shepard - Anarchism vs. Primitivism

Jag är medveten om de eventuella klyftorna mellan vad man vill /inte vill .... och vad som är/blir utfallet. Att "god vilja" inte är nog. Men kärnan i kapitalistisk utsugning är inte förtryck, utan alienation (förfrämligande).

Vidare ur samma text...

"It's worth mentioning that primitivists routinely ignore the well known distinguishing characteristics of Leninism (vanguard parties retention of the government in the form of a "workers' state," a controlling party central committee, government control of all aspects of life, especially work life, etc., etc.) and throw the term around merely as a form of abuse, as a form of name calling, much in the manner of right-wingers who label anyone who disagrees with them as a "communist."
Alla kommunister är inte leninister.

Ideologi är något som inte uppfattar sig själv som ideologi, utan som en naturlig ordning. Som att samhället inte kan fungera effektivt utan kapitalism och att allt vi kan sträva efter är att göra kapitalismen mer rättvis. Som Francis Fukuyamas "historiens slut". Att vi kommit så långt vi kan komma.
Andra stöd för kapitalismen är att den inte tillåtits vara "ren" nog, utan att den bara smutsats ned utav mänskligt felande, girighet och staters inblandning. Samma sades om Sovjet, att världsliga omständigheter och andra yttre faktorer förvanskade kommunismen och drev den till sitt terrorstadium. Men jag menar att här så vägrar man ta in den större helheten, totaliteten, som Hegel talade om. Vi måste inkludera även distortionerna och det fruktansvärda i kapitalismens (och sovjet-varianternas) helhet.
Hela världen är upptagen i den så kallade globaliseringen. Krig -och svältdrabbade länder är en del av den. Den finns ingenstans att fly till, ingen väg ut här, inget "renare stadium" av kapitalismen i vilket livet är mer rättvist. För detta är ideologi, inte en Sanning.
Faktum är oxå , att utan staters reglerande av valutan skulle inte kapitalismen klara sig särskilt länge.

Ofta får man höra, att man bör lämna alla frågor om ideologi bakom sig, och istället agera så fort som möjligt för att hjälpa utsatta människor runt om i världen. Att vi människor i norden inte har något att klaga på - den som kämpar mot förtrycket i den "arabiska våren" har det långt mycket värre än oss eller demonstranterna på Wall Street. Men här, anser jag , att man lätt kan reducera människor till inte långt mer än kroppar. Att mat, husrum och sjukvård (och lite pengar på fickan) är så gott som det enda vi kan begära. Men här glömmer man alienationen. Att vara främjad från sitt eget liv. Världen hänger också alltjämnt samman.
I västvärlden finns inte (nu) stort behov av kontroll med vapenmakt, vi har indoktrinerings-systemet istället. Ett "mördande av själen och viljan" om man så vill, men jag menar inte att bli mystisk här. Utslagenhet och apati, även inför sin egen tillvaro är något väldigt konkret. Vi säger vad vi vill, men gör som vi blir tillsagda.

På ett plan så är verkligheten och brutaliteten kring och mot demonstranterna i t ex Libyen och Egypten långt mycket mer tragisk än till exempel för Occupy Wall Street (OWS). På ett annat plan så är det samma sak. Men inte bara för att "världen hänger samman" genom ekonomi och utrikespolitik. Men för att OWS-demonstranterna har ju inget annat liv, de måste leva det liv de lever!

Vad är värre? Att vara "zombifierad" - att leva ett liv död, "bara" alienerad från sitt eget liv- eller leva under ständigt hot om avrättning. Är det värre att leva med en potentiellt dödande cancer, eller ett helt liv som narkoman. Jag vet faktiskt inte. Jag vill inte värdera. Det är en lika stor tragedi. Samtidigt inte.

Det finns hemska liv att leva i både USA och i Sverige, som må vara annorlunda än i den "arabiska våren". Men jag vill inte döma, värdera eller kvalificera vilka som har det värst. Vilka som har "mer rätt" till sitt lidande. För mej ter sig detta väldigt arrogant. Jag vet inte hur det är att vara en arbetslös svart kvinna i Detroit till exempel. Eller i Sverige. Jag låtsas inte att jag vet det heller. Att konstant jämnföra och mäta är för mej alldeles för enkelt. Jag ställer hellre andra frågor.

"Competition is the law of the jungle, but cooperation is the law of civilization."
-Pjotr Kropotkin

"We should seek to establish a society and culture that is, in every sense of the word, civilized. Statist capitalism provides no civility for billions the world over. Wars, poverty, the eradication of native peoples, unjust distribution of workers' produce, debt bondage, and crime - this is the legacy of our authoritarian era. Instead, anarchists should work to create a society that replaces such widespread incivility with a world that is thoroughly, and to every degree, civil."
- Brian Oliver Shepard - Anarchism vs. Primitivism

Men jag tror inte att det handlar om att ha "rätt" åsikter och engagemang, när det kommer till kritan. Sanningen ligger där ute, inte i några program eller hos enskilda personer. Men det är inte heller är upp till stater att leda folket mot bättre världar. Med kommunism menar jag något radikalt Annat, bortom stat, kapital och feudalism etc. Vad eller Hur, det vet ingen. Jag har inga svar, jag ställer hellre frågor.
"Det handlar inte om vad den ena eller andra proletären eller ens hela proletariatet tillfälligtvis föreställer sig vara målet, det handlar om vad proletariatet är och vad det i enlighet med detta vara - historiskt är tvingat att göra."
Marx - Den heliga familjen

Moral, Mat och Natur

Kom att tänka på vissa vegetarianer som fortfarande pratar om att inte äta djur av det argumentet att t ex kyckling är individer oxå. Att istället för att se det som "Ok, en kyckling mer eller mindre, det får inte slut på slakten"! - så är kycklingar individer, för man skulle inte tänka så om människor. Det låter ju bra.
Men problemet med detta argument är att minst 40% av världens mat kastas, ofta innan det lämnar butiken. Kycklingen dödas ändå, såsom "individ eller ej". Detta är en begränsning med den moraliska ståndpunkten. Marknaden behöver inte dina pengar.

Det är billigare att köpa in/producera nytt än att lagerhålla då priserna är så låga pga varudumpning osv. Vad du konsumerar eller inte, åtminstone som liten grupp, gör inte en droppe i havet. När det gäller att göra en inverkan på matvaru-branschen i stort är det mycket mindre utopiskt att fler folk minskar sin köttkonsumtion - än att få utesluter den helt.
Den mellan 2-5% vegetarianska befolkningen påverkar inte världsläget ett "dugg". Det blir, ur ett globalt etiskt perspektiv, en "fringe"-grupp av separatister. Rent resultat-mässigt. Viltköttet i Sverige täcker några procent av "behovet".
Säg att jag skulle flytta ut i skogen i protest mot det moderna samhället. Det skulle vara som om jag dog, samhället bara fortsätter utan mej. Detsamma med (passiv) vegetarianism. Man kanske håller fast vid sitt inbillade moraliska samvete, som att man åtminstone inte är som Dem. Istället för verklig påverkan. "Jag tycker det är känns äckligt att stoppa i mej lik". Whatever makes you sleep at night! Vad som behövs för samhällets skull är verklig organisering.

Lokal-odlat/uppfött kött och grönt är ganska dåligt ur miljösynpunkt då de producerar mindre på te x en traktor som kanske inte ens är särskilt modern å miljömässig i sig. Gigantiska volymer i en industri kan vara mer energi-effektivt. Lite som att bo i städer, se nedan....
Ekologisk närodlad mat är inte heller en global lösning. Då räcker inte maten. Däremot kanske man kan få industrin att användas till vad den är bra på- effektivitet. Fast med minimum av slöseri? Detta har jag dock svårt att se utan revolution.

Liknande är med s.k "gröna hus" som kostar massa pengar. Det får de som äger dem att känna sig etiska, men det gör inte ens en droppe i havet för klimatet för att löjligt få har råd med det. Kanske t om detta passificerar husägarna till att bara känna sig nöjda. En av-politisering av problemet. Konsumerar bort mitt dåliga samvete. En livsstils-ekologism som i detta fallet mer har att göra med ego och självbild? Om än välmenat. Personlig livsstils-"radikalism" är småborgerligt anser jag. Men man kanske kan påstå att det är bättre än inget? Fast jag är inte så säker på det. Inte när naturen är ett kretslopp, det är inte bara att "lyfta ut en del" och behandla den separat - ur detta prespektiv. Det är iallfall en grov förenkling.
Om du verkligen vill vara radikal angående t ex ekologi så är det bättre att folk bor i städer där det är långt mycket lägre utsläpp per person å capita än att varje familj bor i villa och åker bil till jobbet.

Däremot är det väl inga fel, rent praktiskt alltså (vilket är det enda jag diskuterar), med att äta veg av hälsoskäl.

Det finns en slags intelektuell fälla man kan fall in i. Som tex den kristna högern i USA eller s.k "White marches" (handlar inte om nazism, utan oskuldsfullhet). White marsch handlar om människor som klär sig i vita kläder å marcher mot våldet eller nåt annat totalt allmännt. Jaha å än sen då. De är så vaga i sina åsikter att även nästan alla kan skriva under på det. Om "alla" håller med om något, åtminstone på pappret, kommer ingenting att förändras.

Sen har vi ju den amerikanska kristna högern som vill förbjuda kondomer å sexualundervisning för att de inte vill bidra till att ungarna har sex. Även om tonåringar har sex ändå å kanske får barn och sjukdomar...men då "är det" deras fel. Men vilken funtad person som helst som inte är i förnekan fattar väl att de skulle kunnat göra nåt å däremed är "medskyldiga" genom passivitet? Men därmed måste de smutsa ned sin "rena vithet" , som de redan smutsar ned själva genom sin patetiska see "no evil-inställning".
Men ett uppseendeväckande spektakel som en whitemarch med tusentals människor känns ju kanske viktigt. Är det här vi blir reducerade till? Tomma symboliska spektakel istället för demokrati och "meningsfulla" händelser? Ack vad jag avskyr "flashmobs"! Pretentioner.

Det finns ju ngn slags rörelse i england som vill återintroducera den röda ekorren som blivit undanträngd av den gråa. Olika "national-natur-fetischistiska" kockar som Gordon Ramsay & Co förespråkar att man kan äta dem...
Som en kompis påpekade att det kanske handlar mer om att forma naturen till så som uppfattar den/som man vill ha den. Vilket oftast har haft oförutsedda konsekvenser? Döda av den ena för att komma tillbaka till något falskt ursprung?
Här kommer min poäng. Om jag förstått det hela rätt så gör inte överskott av gråa eller röda ekorror ngn skillnad för naturen. -?- Om man dödar av de gråa ekorrna gör man då inte samma sak som den gråa gjort mot den röda? Här i Sverige kanske man kan jämnföra med debatten flodkräftan vs signalkräftan!
Men vem vet, gråekorrna må vara skadedjur som förstör mer än den röda vad vet jag. Samma sak med kaniner och vildsvin. Brunråttan kom från amerika tror jag och trängde mer eller mindre ut den eurpeiska svarta råttan (den svarta råttan var bärare av pesten!)

Staten mördar mördare i elektriska stolen. Dexter är en tvserie om en seriemördare som dödar andra seriemördare. President Obama tar inte sina fiender till rättegång. Han bara låter avrätta dem. Det är en klyscha men, det är skillnad på rättvisa och hämnd.
Problemet för mej är, oavsett vad de har gjort-vem har rätten att bara ta de besluten? Särskilt när det får extremister i land som Libyen att hata dem ännu mer och som vilka har kärnvapen.

Kan Ni tänka dej hur många vanliga högeranhängare (som du lätt skulle tänka dej forma en lynchmobb) lätt skulle kunna bli oproportioneligt arg när man förslår att det var fel att bara skjuta Bin Ladin? Det är inte ett "avpolitiserat" "neutral"-teknokratiskt individ-samhälle vi behöver, vi behöver syna våra ideologier!
Den klassiska fällan att förvandlas till sin fiende! Anti-terrorism, vissa medlemmar av ANTIFA, det kalla kriget, nationalist-europa osv. Det handlar här inte om vad ev fienden gör - för att "rättfärdiga" dina egna motreaktioner- utan att du inte blir som dem. Inte att vända andra kinden till, eller be för syndarna. Men varför finns det terrorist-lagar när det redan finns lagar mot mord. Det är är faktiskt från mej en ganska konservativ inställning. Men inte reaktionär tror jag....