Mat-TV och andra tankar

Denna blogg är menad till att inspirera tankar, inte att predika.

Jag har ett par års blygsam erfarenhet från resturangkök, och har länge funderat över hierarkin som råder i denna miljö -och min ökande misstro till behovet av formella auktoriteter. En evigt underkastelse inför gästen och uppgifterna, där du själv alltid är sekundär. Jag skyller våran variant nästan helt på franska mattradionen med dess elit-uppbyggnad. Kommer ihåg från min kökskarriär att jag fick höra att en riktigt kock aldrig är nervös.

Utan att nämna nåra namn så såg jag på en dokusåpa där massa kockar tävlar om en restaurang. Folk kan nog gissa vilken. Efter ungefär halva säsongen händer ngt som känns j*kligt komiskt och förlösande för mej personligen. Vid ett tillfälle blir kökschefen så förbannad på amatörpersonalen i köket att han går från restaurangen mitt i ruschen. Dessa kockar skärper sig och avslutar sedan alla beställningar perfekt tillsammans, utan att någon tar över rodret på samma sätt. Det som är så j*vla roligt enligt mej, är att kökschefen mot sin vilja, bevisar att han själv är överflödig.

Dock är ju alla såna där program väldigt styrda - genom att de typecastar deltagare som bråkar med varandra men som inte kan så mycket. De är säkert folk utan utbildning som är desperata att komma upp sig, men det är bara en teori. Sen kommer chefen in och skriker på dem osv allt med att det dinglar ett pris av en restaurang med många hundratusen om året i lön.

Allt kökschefen gör i programmet är givetvis planerat menar jag. Han ville väl sätta dem "i skiten" genom att storma ut för att se hur de skulle lösa det, men mer oplanerat tycker jag att han snarare bevisar att han inte behövs! Det "enda" han gör är att stå i mitten å skrika ut beställningarna samt kontrollera maten när den går ut. Kökschefen är oxå den enda som "får" bli förbannad, kockarna ska vara kontrollerade och fokusera.

Visst, han gör nog väldigt mycket genom sin erfarenhet men är i slutändan kanske den som behövs minst. Den typiska officiella spindeln i nätet, vars auktoritet motsägs gång på gång men ytterst sällan förkastas. Jag menar genom tron på att den behövs. Konceptet är uppbyggt kring en fasad.

Det finns många sätt att servera mat på, som intressanta gatukök i traditionella matkulturer runt om hela världen. Men då vinster med ofta små marginaler styr i finrestaurangen måste borden fyllas hela tiden! Sitta ned, fin duk på många bord! Snabbt snabbt snabbt.

I slutet av säsongen brukar de olika deltagarna kommentera att han är så hård för att göra dem till bättre kockar. Vilket jag kan tycka känns som ett sthlms-syndrom. Det finns massa kökschefer som inte håller på att skriker och är förbannade heller, på michelinstjärne-nivå, som då bevisligen gett resultat. Inte för att det inte finns andra sätt att pressa sin personal, långt ifrån.

Restaurangen har en väldigt klassisk militärdisciplin, som i andra sammanhang skulle te sig absurdt och väldigt förlegat. Jag är inte den första som dragit den här parallellen. Att du som anställd bör, om inte hata så frukta/respektera din ledare. Gruppen ska känna gemenskap under hans skugga genom att alla sitter i samma båt så de inte förstör för varandra -dvs förstör maten som måste samordnas från alla "stationer". Maten = vinsten (som finns där oavsett om man vill eller ej).
En restaurang, en chef, en ägare, ett mål, en besättning. Du är en "maskindel" som gör mat, din individualitet assimilerad av kollektivets enighet -individualism finns där enbart för arbetets resultat. Produktionen är ju här det väsentliga. Produktionen och tiden. Du är en förlängning av dina arbetsrutiner, arbetet är aldrig en förlängning av dej.

Press och "tvång" i livet måste kanske inte alltid vara fel -?- bara när det sker under sådana falska och över-egoistiska premisser.
Är det nån som förstör/sinkar/misslyckas i programmet, så förstör det för alla andra, och blir lätt föremål för "hat", så det är en ganska vacklande gruppgemenskap ändå. Medberoende i misär.
Effekten blir ett nedbrytande av självkänslan och uppbyggande av självförtroendet, mer eller mindre som en militär vilken är en kugge i maskinen.
Men det är en sätt att inrikta alla mot samma mål som chefens, som alltid är där, även om det målet kanske enbart upprätthålls genom uttalade eller outtalade hot av repressalier. Eller pga indoktrinerad arbetsmoral. Vill du inte arbeta är du "lat" eller "omogen" t ex. "Dörren är där - det är ditt val!". Omständigheterna, behovet av restaurangens framgångar, blir just ett licens att behandla anställda som skit.

Alla marginaliserade utsatta grupper romatiserar nog sig själva, lika så arbetarklassen. "Inte klaga, bit ihop!" Som en form av överlevnadsmekanism -där hårt arbete idealiseras men bara belönas med mera arbete. Tyvärr tycker jag att denna typ av cynisk fatalistisk pragmatism i längden leder till att aldrig bryta med misären. Om du så jobbar som a la carte-kock, mattant, städare, volvo-arbetare eller telefonförsäljare. Detta gäller i alla yrken. Det är fortfarande inte ädelt att vara slav! "Men vaddårå, du får ju lön?"

"Ja men inkomst är ett beroende."
"Så vad är då alternativet - att allt var gratis??"
"Tja , varför inte".

Att producera bruksvaror direkt istället för bytesvaror. Du arbetar aldrig för det du producerar, utan i slutändan för det kapital du drar in. Det enda arbetande människor har att sälja är sig själva- genom sitt arbete. Men du får bara så mycket lön att du måste gå tillbaka till jobbet nästa dag. Och arbetet blir en åtsidosatt del av all annan aktivitet. Något främmande som du tittar på utifrån. Livet är ett spel och du spelar en roll dikterat av något annat än dej. Alienation.

Till och med fritiden definieras utifrån arbetet genom dess frånvaro. Du äger inte ditt eget liv - är du lönsam lille vän?

Ok, jag är medveten om att världen inte lika svart och vit som färgerna i denna blogg, om någon vill avfärda mej som eventuell "fundamentalist". Ni må kalla mej naiv, men inte "förtryckare".

Men hur ofta har du inte känt att din målsättning diametralt går emot din chefs målsättning? Eller se till miljöförstöringen om inget annat. Upphovet till detta är inte att människan är rovgirig av naturen, huruvida det går att bevisa intresserar mej inte. Utan att det går att tjäna pengar på rovgirighet. För att råda bot på det måste pengar försvinna, börserna krascha. Kapitalsystemet är ett orättvist system i sina grundvalar med kriser som ett oundvikliga faktum men oxå delmål- så att revitalisera sig självt.

Chefer är ofta sönderstressade och utarbetade, flera blir alkoholister.

Om Du har Mer innebär det således att andra måste ha mindre -annars blir det inflation och då sjunker värdet på kapitalet. Arbetslöshet håller lönerna nere och kraven låga. Men varför sträva efter något som är bristvara istället för sådant som kanske räcker till alla? Det finns mat att mätta hela världens befolkning, bostäder oxå. Allt annat är enligt mej lögn, inbillning och stöld. Kapitaldriften, mervärdets logik, kommer alltid vara att producera mer än vad som egentligen behövs! Så att skapa behov, för att marknaden måste expandera för att ackumelera mer kapital i konkurrens med andra marknader.

Även om en multimiljardär skänker miljoner till välgörenhet utgörs dennes huvudsakliga sysselsättning av att exploatera miljoner människor. Om det så är mot hans/hennes vilja. Kapitalet styr kapitalisten, inte tvärtom. Gå inte på myten om den Gode kapitalisten och en Rättvis ekonomi. Kapitalismen är även ett medel, inte ett mål.

”Var och en blir tillfrågad om sin åsikt i varje enskild fråga för att förhindras att ha en åsikt om helheten.” - Raoul Vaneigem

Fattigdom beror heller inte på lathet eller torka, det är en fråga om fördelning.

Det är klart att en värld utan privatägande, stat eller kapital inte är ett Utopia. Det måste till och med vara en oplanerad värld. Men det kanske kan vara en sannare värld? Även om inställningen till allt i samhället nog helt måste omvärderas, även vårat förhållande till tid och definition av framgång och belöningar. Det räcker inte att avsätta alla chefer, attityden till arbete måste ändras -sluta skiljas från annan sysselsättning- slutet på klasserna. En av de första saker jag tror vi behöver våga bryta med är kanske "tron på behovet av våra egna bojor".

Känn efter, ta erfarenhet av andra. Fundera över hur du spenderar din tid, om och kom ihåg - det är inte egoism att vilja bestämma över sitt eget liv. Men det kan aldrig ske genom politiska representanter.

Ned med politiken, både vänster och höger! Varför ha ekonomisk demokrati när vi kan gå hela vägen och elimera marknadsekonomin? Ned med marknaden!

Men mänskligheten behöver inte upplysas om att de är ofria i sin vardag, det är ett faktum och en upplevd realitet. Lösningen ligger inte i några ideologier eller diskurser. Ingen upplyst elit kan få stenen i rullning, det måste göras av alla på sina egna villkor. Människor sover inte, de är medvetna om sin egen exploatering. Jag har i regel inga problem med hantverkare som slöar, de tar bara tillbaka lite av sin tid.

För mej handlar "teoretiserande" om att sätta ord på tankar.

Det är heller inte en fråga om rätten till egen vilja, alla har en, oavsett. Val efter begränsade förvalda alternativ är heller inte fria val. Det enda som är värre än att tvingas arbeta är att inte ha ett arbete. Jag väljer hellre alternativ tre.

"Men blir det inte ett grått och trist samhälle när det inte finns driften efter kapital som driver utvecklingen framåt?". Det är inte kapitalet i sig eller tekniken, som driver utvecklingen. Det är kampen mellan klasserna.

De mest kreativa lösningar och innovativa förmågan till livsbetingelser drivs ofta av människor som inte äger något. Men vad kan då skapas när de heller inte nekas något? När det inte finns några begränsningar för forskning annat än den kraft vi själva vill lägga ned tillsammans -som botemedel mot cancer tillexempel.
Drivet kanske enbart av passion, övertygelse och intresse. Kommunikationskanaler för förhandlingar och omröstningar i små samhällen- i stället för myndigheter. Översikt över beslut i en decentraliserad värld utan landsgränser? För första gången i jordens historia kanske tekniken kan vara till för mänskligheten istället för mänskligheten för tekniken?

Om allting är gratis finns heller inte större behov utav storskalig byteshandel. Det är dock skillnad på privat ägande och personliga ägodelar. Vad som är mitt och ditt är något som kanske kan beslutas genom direktröstning utan manipulation. För alla som vill delta. Men jag vet inte hur det samhället ska se ut - det är heller inte meningen. Framtiden måste då vara outforskad mark, för att inte falla tillbaka till en elitkontroll. Men direkt demokrati kan vara lika byråkratiskt som stat och myndighetsvälde. Självbestämmande är ett självändamål.

Antipolitik.

"Mänsklighetens frigörelse sker inte genom att dela in sig i befriade territorier, med stolpar som markerar gränserna. Revolution innebär att gå bortom alla gränser. Det innebär att överskrida kvinnligt såväl som manligt"

-Gilles Dauve, Vägrandets Dynamik.

Men rikedom och makt ges aldrig upp frivilligt. Slaveriets upplösning och rösträtten gavs inte frivilligt från etablissemanget. Rösträtten var inte något som sprang ur en moraliskt taget beslut från de styrande, utan kom genom den press som arbetarklassen utövade. Tillslut var det inte ekonomiskt gångbart att stå emot kraven. Dessa eftergifter är sånt som har drivit historien framåt.
Men revolution måste genomföras hela vägen, utan övergångsperioder av socialism. Nu är det sista spiken i kistan som är kvar i begravningen av ett dödsdömt samhälle.

Som arbetare tar du inte del av det du producerar, istället byts dina varor mot lön, för att skapa ett artificiellt Mervärde. Ett system som ställer människor mot varandra istället för med varandra. Du vill ha bättre arbetstider och arbetsförhållanden, chefen och leverantörena vill ha sin vinst i direktkoppling till marknaden. Evigt konkurrens. Därav en känsla av klassgemenskap, som kämpar för sina gemensamma intressen. Man behöver inte ens vara politisk.

Dessa tankar, uppfattningar och upplevelser är inget som kommer och går i historen utan finns hela tiden, under ytan. Du blir inte ens fri som egenföretagare. Det vanligaste argumentet för är ju att man får välja sina egna arbetstider och att man är sin egen chef. Du är inte din egen chef, du är förvaltare av din egen utsugning men inte chef över den. Du har inte valet att inte arbeta, om du inte vill gå i konkurs, bara när du ska arbeta. Mer eller mindre.
Om ambitionsnivån är tillräckligt låg känns alltid små fördelar som stora fördelar. Det är säkert trevligare att vara uteliggare på sommaren än på vintern, det betyder inte att det är ett trevligt liv. Men bara för att du inte lever på gatan betyder det inte att du inte har rätten till något mer! De står båda i direktrelation till varandra -utan inkomstvånget skulle a-lagaren heller inte sova i T-banan. Världen hänger samman.

Restaurangen är ett sånt talande exempel på systemets logik. Köksmänniskor har genom historien oxå varit outbildade och brottslingar. Kökmiljö/militärläger/boxningsklubbar är just sådana ställen där man trad sett oxå skickat ungdomar för att forstras. Institutionalisering. Sen finns det ju oxå en lite av sado masokistisk machoattityd till det här yrket, svett-stress-uthålighet osv. Klassisk arbetarromantik.

Alla kökschefer är inte som Ramsay, men om ni tror jag överdriver GROVT...läs här!

Jag minns inte vem som myntade detta, men jag tycker det är rätt bra sagt! Jag parafraserar...

"Demokrati är ett system där man säger vad man vill men gör vad man blir tillsagd"

Boktipset

(först publicerat 2008)

Jag håller på att läsa en jätteintressant bok om hur samhället skulle kunna styras underifrån- av autonoma ("självgående") människor som organiserar sitt eget arbete. Den heter Arbetarråd och ekonomin i ett självförvaltat samhälle- av Cornelius Castoriadis. Jag har inte läst klart den och jag kommer behöva läsa om den, men den e bara 176 sidor. Den utmanar bland annat vedertagna uppfattningar om vad socialism måste innebära- där han bland annat kritiserar idéen om Marx proletäriatiska herravälde. Löst handlar den om idéen om ett samhälle utan regering som bygger helt på direktdemokrati- decentraliserade delar i nätverk som alla fungerar på samma direkta sätt.

Lagar och regler skulle oxå vara alljämt skiftande och utvecklas. Dessa lagar skulle överhuvudtaget vara mycket mindre omfattande, mer transparenta samt oxå röstas om. På grund av ett enklare system som inte drivs av kapital utan direktbehov och decentralisering skulle det vara mycket mindre byråkrati. Därför mycket mer genomskinlig insyn och mer lättförståelig "politik", i frågor som har en konkret relevans i vardan för medborgarna.

Däremot har jag uppfattat boken som att den inte talar om att helt avskaffa kapitalet (det är mera här min idé) utan snarare en fråga om förändringen av processerna, inställningen till dessa samt demokratiskt inflytande över ekonomin. Men kapital kan ju oxå innebära resurser och tillgångar. Det står oxå att tillslut kommer alla få lika lön.Men som sagt jag kommer behöva läsa om den, kommer inte ihåg allt. Inte för att boken är svår, men den är fullmatad som en tung krabba.

Som det är nu med den centraliserade makten som har armar i form av myndigheterså är det i stora drag bara information som går in till dem- från alla håll. Medans det utgår instruktioner tillbaka till folket. Dvs makten är det enda som har total översikt över hur samhället fungerar.
Du har därigenom inte kontroll över ditt eget liv- och nästan allt du gör varje dag (även när du e ledig) dikteras av lagar och regler som du heller ej röstat om. En slags livegenhet. Alienation.

__

Tänk vilket otrolig kreativitet som går förlorad och hur långt mänskligheten skulle kunna nå utan dessa nedtryckande aspekter (jag tänker Star Trek te x ha ha! ;). Arbetssystemet har rutiner och begränsningar som i mycket förtrycker kreativitet så att tidseffektiviteten och den monetära lönsamheten kan bibehållas. Därför är ju systemet medvetet nedtryckande av verklig mänsklig kreativitet. Cancerforskningen behöver pengar osv osv. Det är ju bara leksaksvaluta- vi låter folk dö pga av ett "påhitt". Även att ett samhälle som tilllåter folk svälta är ett ruttet samhälle.

Det är fördelningen som är problemet- brist på resurser är en artificiell brist. Däremot är det marknadsekonomiska systemet "självgående", du behöver dina konkurrensfördelar i armbågningen mellan människor, så det är logiskt att alla vill ha mer lön i ett sådant system. Företagsledningen behöver oxå sina konkurrensfördelar i kamp med andra företag. Ett evigt inbördeskrig av klassintressen och person-intressen som upprätthåller status quo.

Livets mittpunkt utgörs således av lönearbete- eller frånvaron av det. Du behöver pengar för att andra har pengar- ungefär som du kanske behöver vapen om andra har vapen. Det är en instabil terror-"balans".

När vi röstar vart fjärde år- vilket är en paraodi på demokrati - så väljer vi människor som ska välja åt oss. Dvs ett slags omyndighetsförklaring, som utgår från ett principiellt antagande att människor måste styras för de inte är självgående och/eller har destruktiva tendenser. En del av moderna kritiken mot folkstyre kommer sig bland annat som kvarlevor från tiden av den moderna pykoanalysens början. Människan ansågs ha ett mörkt och djurisk undermedvetet som måste hållas i schack av stat och ett polisiärt rättsystem. Ur vilket man drog slutsatsen att en människa aldrig kunde tillåtas att vara helt och hållet fri och få fullt kreativt utrymme. Andra världskriget gav ju mer bränsle till detta.

Skolan, fängelserna, arbetsplatsen, massmedia m.m är i sina nuvarande former instutitioner som skapar samhällsmedborgare och håller dem inom ramarna. Kanske lite som det gamla slitna talesättet - "individer är smarta, folk är dumma". Denna uppfattning är något som det frihetliga socialistiska synsättet förkastar. Om människor är dumma, vilka kan då styra över dem?

Vi har nu ett mer eller mindre feodalt politiskt (och ekonomiskt) system, där makten visas upp som PR i valvakor och debattprogram med korthuggna cirkeldiskussioner- när det verkligt väsentliga, besluten, sker bakom lykta dörrar. Upplysta ledare som tänker åt "pöblen." Tro heller inte för en minut att du under någon stund under dan undgår denna politiks inflytande.

Det finns en fin skiljelinje mellan klassisk liberalism och socialism kan tyckas. Där liberalismen, till sin absoluta spets, vill avskaffa staten för individens rätt att ta vad den vill. Kontra socialismen som bygger på gemenskap och solidaritet utan att undertrycka individen.

Den s.k moderna "fria" marknaden, vilket är en liberalistisk tanke - har lett till de mest otroliga perversioner, som te x privatiseringen av grundvatten (ni får leta info själva). Tänk på det nästa gång ni köper Cola eller importerat flaskvatten- vem är den stulen ifrån? Fattigdom beror inte på torka, det är ekonomi och maktsystem. Jag anser att rent vatten för alla är en mänsklig rättighet- således torde slutsaten där kunna bli brott mot det mänskliga rättigheterna, enligt det rättssystem vi ändå har.

Det går heller ej att ta bort ett centralt reglerande organ utan att ändra något annat, detta ökar eller bibehåller bara klyftorna och orättvisorna.

En annan brännpunkt från liberalt håll är viljan ta bort all statlig finanisering av kulturen- att marknaden ska ta fram den kultur människor vill ha. Vad de inte verkar förstå är att "marknaden" behöver subkulturer och avantgarde-scener att vattna ur och industrialisera. Men utan replokaler, studiecirklar, bibliotek, ungdomslokaler och öppna teaterscener tror jag den svenska kulturindustrin kommer duka under i konkurrensen. Tanken är dock att alla dessa ska kunna finaniseras privat, dvs i vinstsyfte- vilket skapar mer elitism vilket leder till en större likariktning av kulturen. Michel Foucault sa något om att det finns inget värre än att leva i ett samhälle där allting fungerar. Dvs lagar, regler och instutioner eller företag styr allt och lämnar inget över till spontanitet och frihet.

Vems frihet innebär den okontrollerade frihandeln?? Om någon, vilken grad av frihet? Frihet är inte ett absolutism som Död eller Levande! Snälla, kom heller inte med såna dumheter som att det är upp till enkilda regeringar, eller att läskföretagen skulle ge tillbaka mer än de tar.

Det här är för mej den anarkistiska tanken! Men det är inte en libertarianistisk tanke- som vill maximera möjligheten till privat ägande. Men en heroinist kanske inte riktigt vill ge upp sprutan! Detta maktsystem är inte resultatet av ngn slags specifik elitkonspiration- utan snarare ett naturligt urval med utgångspunkt ur egoistiska intressen. Samhället är en biotop, inte konspirationsstyrt.
Utslagna människor och fattiga länder är en produkt av de rika länderna med sin varudumpning och överexploatering som dödar lokala produktioner.

Men socialismen är inte en fråga om försämrande av Dina direkta livsbetingelser (se heroinisten), utan ett omvärderande av dina livsbetingelser. Miljörörelsen i världen är en otrolig möjlighet, då kapitalet är en direkt orsak till detta elände. Detta är en chans för människor att finna sin inre styrka till att organisera sig själva och leda sig fram till självförverkligande och autonomi!

Det påtvingade lönearbetet berövar dej på ditt liv (tid) och din kreativitet genom lagar, bestämmelser och arbetsregler/rutiner. De arbetande blir bara en förlängning av maskinerna eller rutinerna istället för tvärt om.

Felet med världen är inte fattigdomen utan rikedomarna, och under det ligger alienationen. Människor kan organisera sig själva utan ledning från toppen. Det räcker inte att de arbetande tar över makten över produktionsmedlen- strukturen måste helt omkonstrueras och omvärderas.

Det är en arbetarklass som vill avskaffa klasser och avskaffa regeringar! Grundsystemet är fel, vilka politiker man än röstar på.

Detta finns inte bara i fantasin tycker Calle!

Andra böcker jag rekommenderar är "Arbetarsamhället- hur arbetet överlevde teknologin," av Uppsaladoktoranden Roland Paulsen, och Hyllning till Katalonien av George Orwell.


Kommentarer:

Erik

28 juli 2009 15:47

Ha ha. Fan va grymt. Du har typ börjat på arbetarråd och förstår den redan bättre än jag gjorde andra gången jag läste om den. :) Respekt!
Gällande tredje världen så är dom problem som du påpekar helt klart något som bidrar till att hålla dom underutvecklade. Men underutvecklingen i sig är i många fall en konsekvens av kolonisation och plundringar i tidigare skeden och vår levnadsstandard är såklart också i motsatt mening en konsekvens av detta(och klasskamp), Mena inte att sparka in öppna dörrar, bara lägga till en fotnot.
Men åter till arbetarråd... Jag tycker att boken är kul för det är det närmaste någon i modern tid kommit att formulera ett svar på frågan hur ett samhälle utan stat och marknad skulle kunna se ut och fungera. Något som flera klassiska anarkister sysslade med också, men utan någon möjlighet att likt Castoradis kunna ta del av dom vetenskapliga landvinningarna som sen dess gjorts inom ekonomi, psykologi och erfarenheter från 1900talets klasskamps-cykler.

I mycket tycker jag att boken är ett peppande tankeexperiment och ett argument emot alla de som ser ekonomisk demokrati som en omöjlighet(från liberala och konservativa till den pro-kapitalistiska new labor socialdemokrati som Tony Blair och Göran Persson kämpade för). Exakt hur det självförvaltande samhället kommer att se ut kan vi varken förutsäga eller bestämma oss för som individer. Men gruppen "Socialism eller Barbari" (Cornelius Castoriadis var en del av) argumenterar på ett fortfarande relevant sätt emot både vanlig och stats-kapitalism(Kuba, Sovjet). Det som är viktigt med deras kritik och dom som låg dem nära(Situationisterna och tex) är att istället för att på ett "vänsteristiskt" sätt fokusera på identitespolitik och ekonomiska "rättvisefrågor", så är fokuset istället på folkets direkta och gemensamma kontroll av produktionsmedlen, utan representanter eller någon intellektuell "elits" styrande och vägledande hand.
Istället för att nöjja sig med folkhemspolitik så lyfter boken fram det nödvändiga önskvärda i allas makt genom alla. Inte folkvalda med makt över marknaden, eller som de vanligare visionerna om direkt-demokrati, som slutar där marknaden börjar. om Enviktig poäng och ett intressant tankeexperiment i boken tycker jag också är att just ha ett ämbete vars enda uppgift är att sammanställa relevant information ("vad nu det är..."admin"), för att på det sättet skapa en faktabas att grunna ens ställningstagande i de direkt- besluten. Att han lyfter fram att riktigt och greppbar information är en förutsättning för demokrati, istället för PR-kampanjer, reklam och populistisk eller ideologisk media.
--------

SVAR
28 juli 2009 19:53

Nä det e klart att det moderna ekonomiska systemet inte är ursprungsorsaken till de drygt 1mdr fattiga människorna i världen. Det började långt tidigare, men bibehåller status quo som sagt. En stillastående värld!

Oxå. Det finns sån vek matkultur i det OFFICIELLA Sverige. Det är fortfarande ett land uppdelat i svennar med "plötsligt" dåligt mat-självförtroende samt "invandrare" med hur mycket schysst käk som helst (nej jag är absolut inte en SD, som menar att "iallfall är det gott med kebab". Folk e folk). En massa nationaliteter som ofta håller sig på "behörigt" socialt avstånd från varandra.

Det finns inte så många som ens vet, eller varför bry sig, hur en verkligt färsk rot ingefära ser ut. Den ska vara blank och slät.
Ofta finns det helt otroliga gömda saker om man letar själv. Visst har jag till exmepel provat en hel del viner och handgjord j*vla plantagechoklad av olika slag - men det är ändå så förutsägbart mainstream för mej i längden och jag blir inte tillfredsställd. Upplevelsen känns nästan ryckt ur sitt sammanhang -?- i en tillvaror som för det mesta reducerar en människas liv till en serie rutiner. Att du inte kan portionera "livskvalitet" i en serietillverkande plasttillvaro.
Likt semestern indentifieras njutningsprodukten mest bara i relation till sin motsats, det vardagliga. Känns som ett hån att jag måste Köpa detta undantaget till "allt annat" som heller aldrig riktigt levererar vad det lovar, om man verkligen letar efter något annat, som heller inte erbjuds. Kanske en tillvaro som inte måste söka reducera allt i kategorier?
Så får man överskattade förväntningar och slätstruken vardag där semestern är det enda man pratar om på Arbetet -det viktigaste sociala forumet och livets centrum. Du producerar, på fritiden konsumerar du. När slutade vi vara medborgare och började omnämnas som konsumenter? Tja, på allvar, någon gång mot slutet av nittitalet antar jag.

Allting går att sälja. Tiden tillexempel- att lära sig vara i Nuet är ju oxå en framgångsrik produkt. Lixom Du, lixom en ekologisk chokladböna. Njuta i stunden. Tio minuter senare är chokladen slut.
Det är ingalunda jag ämnar vara en pretentiös snobb utan självdistans som jag påstår att de flesta erbjudanden är urvattnat skräp. Men just för att jag vill ha ngt ibland som känns riktigt riktigt bra, när det flesta produkter jag ser omkring mej är halvhjärtat gjorda. Kompromisser finns överallt, men det känns inte ens levande för mej.
Lite nyfikenhet av brist på valmöjligheter med substans! Det blir en automattillvaro. "Impotent". Zombieartat. Dött och alienerat. Det känns inte ens verkligt. Det som är framställt med verklig omsorg kostar ofta otroliga summor, som att jag kan sälja det genuina meningsfulla livet till dej din dumma j*vla drönare. Nä. Ingen kan sälja mej mitt eget liv. Nu skiter jag i det här å letar efter de gömda övervuxna stigarna istället.

D.I.Y for president!


...Nä nu vill jag ha äppelkaka

Ännu ett äldre inlägg

Det finns många orättvisor i till exempel det amerikanska systemet/en (bland andra)- men med en civiliserad exteriör som visas upp utåt genom media som ofta är hyfsat tekniskt modern. Fast det är olika från stat till stat, och stad till stad.

Infrastruktur, affärer, skyskrapor odyl är vad man är van vid att se av ett modernt industriland. Sånt man fått lära sig är ett civiliserat och normalt land. På håll ser det kanske ut som moderna 2000-talet "ska", som vi känner igen. Men vad är modernt egentligen- om inte allt som är nu? Du lever nu, det kan inte bli modernare än så!

Stora delar av befolkningen i ett land som amerika är på samma nivå som de fattigaste i Indien te x. En uteliggare i en trappuppgång har det dock inte nödvändigt bättre om han lever i Sverige än i USA. Misär är misär. Har du ingen adress får du heller inget arbete.
Jag såg en dokumentär om vattenprivatiseringen på tv och började tänka- om man jämnför arbetare i Bolivia som inte får vatten å bor i ett skjul med plåttak och skräp på gården, och jämnför det med tusentals hushåll i Detroit som inte heller får vatten å ej heller har jobb/sjukförsäkringar. Är det inte mer eller mindre exakt samma människor i samma situation. Bara att dem inte har höns på gården- kosmetiska skillnader. Många där har inte nödvändigtvis mycket bättre utbildning än Bolivianerna. Många underklass-amerikaner går inte i skolan eller hoppar av, samt det allmänna utbildningssystemets kvalitet är begränsat minst sagt. Många av fäderna sitter i fängelse, som en del av amerikas fängelsepopulation. Och det betyder ju fängelsebefolkning.

Jag kom på mej själv att tänka om de i Detroit att - JAJA de bor iallafall i en villa innan jag stoppade mej själv mitt i tanken. Även om nåra fattiga folk i Indien kanske är smalare , har andra kläder å rörigare trafik på gatan, andra typer av hus å pratar ett för mej främmande språk än amerikanerna, skulle de på nått vis vara mera u-land? Har en teori, det är så jobbit att verkligen inse och ta till sig verkliga orättvisor, så vi rationaliserar och skjuter bort svårigheter i andra länder som andra än vi- "jag kan inte relatera så jag kan inte ta in det". Det som är runt knuten är för familjärt så det "ser" vi inte alls. Det är ju nästan jag. Tillslut bryr man sig kanske inte alls, på allvar.

Räck upp en hand alla som tror det är omöjligt att en diktator likt Saddam eller Qaddafi kan göra statskupp i Sverige?? Nä vaddå vi har ett fungerande rättsystem! Eller?? Eller är det rättsystemet en förevändning, är inte systemet något som består av människor?

Så då måste "De" vara annorlunda där isåfall , eller...? och isåfall varför. Kulturen? Ja vad är rasism och fördomar egentligen. Ska vi göra skillnad på rasism och "kulturism"?

Du är född av en slump i Sverige. Vad är dina värderingar som svensk te x ? Är det "dina" självvalda uppfattningar eller kommer dem nån annanstans ifrån?? Från kulturen kanske. Jag vet inte.

Det finns på nåt vis en uppfattning om att USA eller kanske England är civiliserade industriländer som även har mycket orättvisor å fattigdom. Precis som att det finns utslagna här- antagande att ett land som ser fattigt ut enligt te x media- å skolans måttstock som kanske få vägar, kor och hundar på gatorna, öken, allt tillsammans med exotiska människor m.m oxå då är mer orättvist och på nåt vis efter, och på vilket sätt? Mentalt, politiskt, både och?

En tanke- som om i vissa länder är det landets fel att det finns fattiga, men i Sverige är det de fattigas fel- drogberoende eller nåt. ha Behandla andra efter den måttstock du skulle behandla dig själv.

Indien har massvis med rika dem med men gigantiska klyftor mellan fattiga och rika som brahmaner och daliter. "Men det ser annorlunda ut, för i USA finns det riktiga städer! Det är modernt " ;)- säger kanske ett undermedvetet programmerat jag.
Men vad en människa är -är ju inte det yttre det "vet vi ju," det samma tror jag gäller om ett land. Det är bara exteriör och yta. Det är samma människor, vi är alla moderna vi är alla lika smarta. Men det är ojämna förhållanden. Inte för det sagt att de alla är "amerikaner innerst inne" eller "svenskar".
Men tänk bort husen, tänk bort landsgränser (storföretag som påverkar infrastruktur och andra villkor är ändå internationella) och länder som homogena enheter, å tänk dig in i situationer från fall till fall, från person till person- för att få en bild av vad det är du verkligen ser. Sen kan man syna vad politik och marknader verkligen gör med dessa människor- och varför.

Ingenväljer från början att "duka under och bli ett offer", jag anser inte att våra val är biologiska och står utanför kulturen. Det finns en orsak och en verkan för allt som händer. I det stora hela anser jag att det bara finns olika anledningar till varför en människa, inklusive mej själv, handlar på det ena eller andra sättet. Kausalitet. Jag skulle kunna säkert kunna vara moderat i andra sammanhang.

Ta bort stadsbilden, religion, kultur, kläder och skillnad i språk så är förhållanden de samma för människor var de än bor. För alla har sina EGNA situationer- på det sättet finns det ett Bangladesh, ett Darfur, ett Schweiz, ett Indien -i det lilla- i alla länder i världen. Vad är Babylon? Kanske den långsamt dödande och nötande vardagstristessen, utslagenheten eller lönemisären. Du har ingen ork att förändra något, det är för stort, du vet kanske inte ens vad du vill!. Du vet inte ens vad du vill! Det lättaste är att göra det som är lättast. Men att ochså undvika snabba beslut eller inte välja sida/produkter alls i vissa sammanhang kan vara ett ställningstagande. Att vara aktivt passiv. En vanlig liberal uppfattning om såkallad konsumentmakt är att man kan rösta med sin plånbok. Men vad är skillnaden i det och att rösta på politiker? De mer pengar har också fler röster.

Är det här ditt liv eller nån annans? Möjligtvis dina barns. De största förändringarna framåt i samhället kommer inte från regeringar och företag. Det kommer från miljoner individer och familjers vilja att ge bättre förutsättningar till sina barn, men även slavar, bönder och arbetare har alla format världen- men om dessa och detta skrivs det sällan. Dessa människor är inte maktlösa offer men den uppfattningen har alltid gagnat den största eliten. "Vinnarna skriver historien".
Men man kanske inte kan säga så mycket kvalificerat om vad människor går igenom för svårigheter över hela världen innan man varit runt i Brasilien, Usa, Tyskland, Italien, Sverige eller på härbärgen osv. Alla människor är sina egna organismer med sina egna erfarenheter. Vi andra ser på - utifrån. Alltid. Så man ska vara försiktig med vad man tror att man vet.

Anamma och regera!

Ännu ett äldre inlägg

Jag stöter mej säkert med någon med följande inlägg... :) Jag respekterar att andra inte håller med mej, detta är oxå mer filosofiskt än praktiskt.

Många vänstermänniskor brukar hänga upp sig på att en av "revolutionär kamp " bör föras genom att bekämpa kapitalisterna för att komma åt kapitalismen (istället för att bekämpa kapitalismen i sig), och/eller bara är för rättvisefrågor istället för folkstyre. Det finns en tendens till att lyfta fram skillnader mer än likheter när man fokuserar hela sin agenda på klasskamp (arbetare, kön, ras)- affirmitive action, kvotering osv eller till och med bortom det. Nu mera anställs ibland homosexuella, kvinnor, asiater m.m på grunder att de förväntas ha vissa egenskaper och ge en "krydda " till arbetsplatsen. Eller Obama-manin- han förväntas göra skillnad för att han e svart, något som kan vara tabu att kritisera, då det anses vara rasistiskt.

Men kämpande mot orättvisor kan göras på flera fronter. Reformer kan oxå ge vissa små positiva skillnader för en del individer eller grupper. Jag kommer däremot ta upp vad jag anser vara mänsklighetens mest gemensamma huvudproblem.

Du kan mycket möjligt leva ett lyckligt liv som löntagare och/eller arbetsgivare, men jag talar om mänskligheten som helhet. Det är oxå för mej lättare att acceptera/förlika mej med verkliga naturliga motgångar och problem som inte avgörs av kulturella konstruerade betingelser. Men jag kan givetvis bara tala om mina egna personliga åsikter om tillvaron. Men för att parafrasera Slavoj Zizek så överlever kapitalismen utan revolution just på grund av att den är orättvis. Om det vore allmänn uppfattning att de som har mer är "bättre" ¨än dej, skulle människor aldrig acceptera det (längre).
Att spela på lotto är även det en del av det ideologiska systemet.

Ofta kan märkas att vissa vänsterfolk blivit mindre benägna till revolution än högerfolk numera. Hyresgästföreningar och fackföreningar som genom sina kollektivavtal gör visst verkligt aktivt motstånd olagliga. Fast jag tror inte på fysiskt våld som idé.
Den parlamentariska arbetarrörelsen har gett upp tanken om demokratiskt inflytande över ekonomin.

Att fokusera allt på rättvisefrågor är ungefär som att förhandla med en fångvaktare om längre tid på rastgården, större matransoner eller längre tid innan läggdags. Problemet att socialister misstar delen för helheten på det viset att de anser att rättvise-lagar inom systemet ska ge människan rättvisa och frihet.
De tänker kanske inte ens på att vi är inom murarna av något större- den ansiktslösa marknaden- eller så har det fått lära sig att utan för fängelsemurarna finns farliga reptiler träsk och eldsprutande berg..! De finns ju de socialister som inte ens tänker att Detta är åtminstone bästa vi har- och vi måste kompromissa oss fram långsamt till ett klasslöst samhälle utan tror på behovet av sitt eget fängelse. Att tro på det rättfärdiga med fängslandet av mänskligheten är att tro detsamma om sig själv.
Saken är att inte ha någon upplyst despotiskt parlament, regelsystem eller belöningsystem som ska bestämma/uppmuntra vissa beteenden- hur välmenade de än kan vara på pappret- då självbestämmande autonomi för enskilda människor är en mänsklig rättighet som är ett självändamål i sig -utan klass, politik, fastslagna regler, stat, kapital. Detta är skillnaden från höger-libertarianismen och anarkokapitalismen.
Det är nu lätt att lägga ut argument för individens frihet inom ett kapitalistiskt system, däremot är det friheter som dikteras utanför individens kontroll.

Du kan heller inte välja något du ej erbjuds. Statsmakt eller privat företagsmakt är båda lika fel- det är bara rörelser i sidled inom samma kontrollbubbla. Vi måste spräcka bubblan.

En decentralisering med möjlighet till direktröstning för alla i allt man vill, inte bara tillåtas rösta i det som anses beröra individen, hur ska några kunna avgöra eller förutse skillnaden? Men inte heller bara ett förvaltande av den befintliga ekonomin.
Avskaffa lönerna.
Marknaden och kapitalet handlar inte bara om ekonomi utan är oxå social relation. Kapitalmarknaden är en osynlig hand- en opersonlig kraft som gör alla människor till varor genom deras arbetskraft -då arbetaren inte har något annat att sälja än sig själv. Jag vet inte vad som är mer livegenhet än så.

Varför ska vi mäta tid och arbetskraft om det inte finns något annat behov av produktion än det direkta behovet? Tiden måste anpassas efter de individuella direkta behoven- inte något främmande Bortom. Ett mervärde som inte finns- ett överskott ur ingenting. Lösningen är heller inte enligt mej, lika-lön för alla. Avskaffa lönearbetet.

Kapitalet styr kapitalisten, inte tvärtom. Det är den större helheten enligt mej. Det här är heller inte ett undanskuffande av andra problem så som rasism, sexism osv......då marknaden och makten handlar om relationer mellan människor. Kapitalismen behöver inte rasism och sexism, den är en kamelont. Men denna instutition, som finns överallt och ingenstans, tar fram de värsta hos människor. Allas krig mot alla.

Fokus på marknaden handlar heller inte egentligen bara om klasser- utan om en biopolär skala- mellan de som har och inte har. Skillnader mellan människor genom konkurrens kommer alltid gagna maskinen. Söndra och härska.

Alla är bundna inom detta system. Arbetstagaren känner av de opersonliga marknadskrafterna indirekt genom ransoneringen kallad Lön. Arbetsgivaren känner av marknadskrafterna mera direkt- genom direktkontakt med marknaden- konkurrenter, leverantörer, producenter o dyl. Vilka givetvis alltid är i strid med varandra- för att skapa det artificiella Mervärdet för sig själva.

Konkurrens istället för gemenskap och samarbete- vilket jag tycker är samhällets sanna uppgift. Men vi måste nog ändra inställning till begreppet som tid och vad framgång är! Kampen anser jag måste gå bortom kapitalet, genom gemenskap, inte klassinbördeskrig. Rättvisegrupper vill bli accepterade. Revolutionärer vill driva på skillnaderna mellan klasserna till en brytning uppstår så stor att det leder till en social revolution. Klia på såret.
Men målen helgar inte medlen. Att medlemmar av antiafa slår ned en fascist tycker jag är ett slags motsägelse med att de sägs stå för antifascism.

Det kan heller inte finnas en agenda - en bibel- ett kommunistiskt manifest- ett samlande under en fana- autonomin handlar inte om det. Men det är kanske svårt att tänka sig runt sånt vi tar förgivet nästan som voro det syre. Sådant som förordningar, spelregler, en enhetlighet. Men då blir vi lätt auktoritära igen och faller på eget grepp. Inte för det sagt att det inte går att organisera.

Samhället för mänskligheten, inte maskinen! Men det krävs heller inte politisk "medvetenhet", det räcker med en känsla av orättvisa. De intellektuella är ibland de mest grundlurade av oss alla.
Revolutionen kan bara lyckas om den ger sin på outforskade vatten- därför kan planen inte vara färdig, den måste alltid utvecklas och anpassas- annars är det alltid några som står utanför.

Tro heller inte att Sovjet, Cuba, Kina och Nordkorea har något med kommunism att göra- det är inget annat än byråkratisk kapitalism. Ska du göra revolution måste det göras fullt ut, inga övergångsfaser. Övergången måste då ske i nuet, innan revolution. Vad som händer efter revolutionen måste vi alla resonera om. Direktdemokrati- Allas makt genom alla!

Är detta kontroversiellt och osmakligt??? Tyck till
///Calle

kommentarer: ERIK

Lite synd med afa-biten, dels för att det blev lite offtopic och dels för att det inte var helt sakligt. Att kritisera ett aktivist-nätverk med löst samanlänkade celler för "deras"ideologi. "Alla grupper i nätverket är oberoende och självständiga, dvs de har själva valt att gå med i AFA och kan om de så önskar, lämna nätverket. Alla grupper beslutar dessutom sin egen agenda, dvs de avgör själva vilka frågor de arbetar med och på vilket sätt."

http://antifa.se/index.php?p=2 Det största problemet med rörelser mot

högerextremism tycker jag brukar vara, snarare än att dom är odemokrati, att dom tar parti just för borgerlig demokrati, som om det vorre en motpol till fascism, när det i själva verket är två sidor av samma mynt.

http://www.riff-raff.se/vd/rev_antifa.php
____________________________

Livslögner & potatis

En lite äldre text jag skrev för länge sen, men som i stort fortfarande summerar mina åsikter.


"Vi lever i ett omöjligt system. Alla pengar är leksakspengar- det är monopolpengar. Du bidrar inte till samhället med din lönemisär, du säljer bara dej själv för en pengafix. Alla är vi horor och torskar och hallickar. Men du får bara tillräckligt mycket betalt så du måste gå tillbaka nästa dag, vare sig du vill eller ej.
Varje gång du spenderar dina pengar så förlorar du livsenergi. Vi säljer våra liv efter reglementen som dikterats långt innan vi fötts. Pengarnas värde är ett påhittat värde- du kan inte få eller ge eller stjäla nåt som inte finns!! Men alla är ansvariga för sina egna val. Om du bryter mot lagen är det ditt val. Även om du inte valt lagen.

Faktum är också att du på ett sätt är väldigt liten. De flesta människor struntar i om du dör eller kastar bort ditt liv, de vet inte ens om det. Individer blir försumbara och utbytbara, inte nödvändigtvis utifrån elakhet, utan för att marknadsystemet sätter driften först. Om något skulle hända dej eller din familj som till exempel en olycka - kan du lita på att systemet tar hand om dej?
Alla människor måste vara vuxna nog att se praktiskt på det som kanske är obehagligt, och förstå sitt EGET värde, då det ofta inte speglas i den offentliga samhället som helhet. Jag kommer att tänka på Situationisternas "skådespelarsamhälle".
Men varför är inte fler människor ute på gator och demonstrerar om det nu är så orättvist? Eller GÖR de det? Eller gör de andra saker, som inte syns, eller får uppmärksamhet i massmedia? De mönster som syns i media kan ses som en kultivationsprocess- vi tror medvetet eller undermedvetet att det vi ser i rutan är som vad vi ser genom ett köksfönster. Våld i rutan kanske inte skapar våld, men snarare en oro eller rädsla! Däremot är ju tv-mediet inte tidsmässigt linjärt. Något som visas mycket behöver inte vara vanligt förekommande, det är hopklippt och således komprimerat i tid.
Det kallas ju agenda och "framing"- de ämnen som i nyheter och inom underhållning lyfts fram som viktiga- däremot säger det ingenting om det är viktigt- men om man tror det är viktigt blir det kanske viktigt. Men vad är det som inte visas? Hur är det med de positiva hoppfulla engagerade nyheterna om kreativa inspirerande människor som hittar egna lösningar? För det finns alltid något man ej har tänkt på.

Oberoende undersökningar visar tillexempel att Amerikas befolkning är tillstörsta delen mer vänster än de politiker de har att välja på. Men eftersom detta inte belyses är det få som tror det. "Är jag den enda som tycker så här??" Massmedia är inte din representant.

Det ligger alltid i några intressen att förmedla hopplöshet och maktlöshet- men vi har fått veta att samhället är till för att skydda människor. En vän sa till mej- självmord är lika farligt som vilda tigrar!
Men det behövs ingen politisk utbildning och erfarenhet för att göra upp med ditt tilldelade lott, i ett stillastående samhälle. Det räcker med en känsla av orättvisa. Men det finns ju givetvis också rädsla. För öppet politisk engagemang kan vara riskabelt, eller så ren opoplitisk motstånd, då du kan bli stämplad som en obekväm upprorsmakare, vilket kan ha inverkan på karriär och tryggheten. Eftersom det ofta är det enda vi har- att sälja sig själv genom sin arbetskraft- då vi inte äger något annat. Det e skillnad på formella och reala rättigheter.

Men varför säga till chefen att du tycker att hans arbetsplats suger?? Gör vad du kan för att förbättra din egen vardag direkt, när ingen över ser på. Kanske samarbeta med din kompisar utifrån gemensamma "klassintressen", utan ideologier eller dogmer. Utomfacklig gemenskap. Den verkliga kampen är inte ideologisk, den är konkret, påtaglig och mitt framför ögonen. Människans största problem är ett vardagsproblem.

Så sök inte efter andevärlden eller meditation för att leta efter din borttappade själ! Problemen ligger mitt framför ögonen - det ligger i "på det vilket samhället vilar". Du har heller inte behov av detta arbete- det är bara ett ”nödvändigt ont”- för du måste ha inkomst. Skapade behov. Så många drogar sig genom att köpa trisslotter och supa till på helgen eller drömma om semestern- allting i relation till arbetet. Fritiden definieras genom frånvaron av arbete, som något åtskilt- och det får dej också att tänka på att du måste tillbaka.

Det enda som är värre än tvånget att arbeta är att vara arbetslös! Det finns bara TRE sätt att tjäna mycket pengar- tur, skicklighet, hårt arbete. Förutsättningarna varierar inte stort med omständigheter utanför dej själv. Köp inte lotter- du spenderar mer än du kommer vinna. Vill du vinna trettio miljoner? Sannolikheten är lika stor att du hittar pengarna.

Men pengar är inte naturlag, det är inget verkligt behov som är väsentligt för en människa. utan till och med skadligt. Det är heller inte pengarna du vill ha, det är bara en ursäkt. Vad vi verkligen vill är att ha gemenskap, frihet, kärlek och självförverkligande.

Inte så konstigt att många känner att de inte vill ngt för det vi erbjuds är ofta påhittade alternativ och inrättningar som vi inte riktigt kan förlikas med fullt ut. Ofta känner jag ingenting. Kompromissliv. Halvliv. Visste ni att de flesta revolutionsförsök i moderntid i västvärlden skett under högkonjunktur? Från det automatiska utanförskap som kommer av att driften alltid sätts före människan, som alltid ställer människor utanför.

Kapitalism är ett medel, inte ett mål. De flesta filosofer genom tiderna har förkastat kapitalsystemet. Men kommunism och anarkism är en realitet i vardan, som existerar genom handling hos miljontals människor världen över. Det existerar utan diskurser, varje dag,, oavsett politik. Miljontals sprickbildningar i den instabila muren! Varje gång man medvetet tar tillbaka en del av sin tid på arbetsplatsen, eller direkt översätter bytesvaror tilll bruksvaror., "avvarufierandet" av Dej själv och Din produktion. En produktion/vara som annars alltid kommer att säljas för högre pris än du får i lön för att framställa dem! Denna frihet här är inget som poltiska representanter nånsin kommer ge oss, vi måste göra det själva. Jag tror inte på
det parlamentariska systemet. Faire Trade är oxå bara ett "gott" samvetespoltik, som fortfarande inte bryter med den ekonomiska logiken. Ytterligare en ursäkt för kapitalismen, som att nu kan vi alla ta del av kapitalismen som att den nästan är lika naturligt som vatten och luften. I detta postkallakrigssamhälle då markandsekonomin "vunnit!"

Konkurrens och strid är ekonomins logik. För att du ska kunna överleva i samhället utan bråk måste du gå med på vissa påhittade villkor. Passa tider redan i skolan, utbilda dej ha skriftliga
meriter, du får inte gå naken på gatan, du får inte äta mat som butiken inte kan sälja, tex en dag gammalt s.k "nybakat" bröd (då sänks ju efterfrågan tillslut)- det slängs istället. Man kandock ta vara på saker så långt det går utan att samla upp det som butikerna ratar.
Byt prylar med dina vänner! Skapa ett inköpskollektiv som handlar större volymer och tar vara på så mycket ni kan.
Ojämna äpplen och fläckiga bananer kastas bort i butiken, paprikor som sälj i tre-pack slängs när en av dem är dålig. Det är dyrare för finanserna att förvara och märka om, än att slänga och beställ mer. Hur mycket vatten tror ni det går åt till att odla detta? Privatiserade anläggningar i bland andra Indien och Israel. För att inte tala om läsk- och flaskvattensbolagen. Varför är inte detta stöld i lagens mening??
Själv måste Du fortsätta springa i ekorrhjulet. Medans du får höra att det är brist i världen, det finns inte tillräckligt med pengar! Däremot finns det gott om Joakim Von Ankor. Varför räknas inte pengahamstrande som stöld i lagens mening?? För att de har arbetat hårt för dem? Enligt den logiken- är en miljard fattiga människor bara lata? För de har speciella färdigheter? Jag tycker vi har nog med mäktiga arvstitlar och positioner baserat på biologiska faktorer (te x gener och arvsanlag). Vad är rättvisa?

Vad har du rätt till mer än nån annan? Har alla människor lika värde eller inte, är det skillnad på de födda i en viss familj, eller som har vissa anlag?
Själva IDÉN med pengar är att det kan inte finnas hur mycket som helst för då sjunker dess "värde". Tillskillnad från mat så växer inte pengar på träd eller i marken. Men varför efterfråga sånt som är "brist", istället för sådant som kanske räcker till alla!
Industrin brukar säga att de producerar till människor vad människor vill ha. Men de vet att vi inte kan välja något vi aldrig har erbjudits. Om vi inte skapar det själva!

Arbeta för dig själv, inte för att få ett medel att byta mot något annat. Det finns inte inflation, det finns ingen finanskris- för finanserna har inget egentligt värde annat än i de sociala konstrukt vi ge dem. Det är en fars och en fantasi. Din kraft och din tid används till att upprätthålla en dröm!

Rikta ilskan dit den hör hemma- mot de som blottställer människor genom sitt påhittade
maktmedel. Det är inte bara vissa företag, det är politiska system som tillåter -och ibland uppmuntrar detta. Även om stora företag som Coca-Cola eller McDonalds går under förändrar det inte systemet. Hydran har flera huvuden.

Det finns inget ädelt med arbetarklass, för det finns inget ädelt med "slaveri". Skyll heller inte på
naturkatastrofer, droger eller torka- rikta ilskan dit den hör hemma.

Jag är inte anti-auktoritär, jag är anti-elitist.

Lögnerna kring vad kommunism är, är oxå utbredda. Jag skiter fullständigt i Sovjet och Cuba- det är inte fria samhällen. Sånt här talas sällan om i massmedia, men det gör ingenting, det finns ändå.
Mänskligheten skulle inte lägga sig ned och dö om marknadsvalutan försvann. De skulle producera det de verkligen behövde direkt, utan att byta det mot glaspärlor, fjärdrar eller stenar.

Kram
///Calle