Ännu ett äldre inlägg
Jag stöter mej säkert med någon med följande inlägg... :) Jag respekterar att andra inte håller med mej, detta är oxå mer filosofiskt än praktiskt.
Många vänstermänniskor brukar hänga upp sig på att en av "revolutionär kamp " bör föras genom att bekämpa kapitalisterna för att komma åt kapitalismen (istället för att bekämpa kapitalismen i sig), och/eller bara är för rättvisefrågor istället för folkstyre. Det finns en tendens till att lyfta fram skillnader mer än likheter när man fokuserar hela sin agenda på klasskamp (arbetare, kön, ras)- affirmitive action, kvotering osv eller till och med bortom det. Nu mera anställs ibland homosexuella, kvinnor, asiater m.m på grunder att de förväntas ha vissa egenskaper och ge en "krydda " till arbetsplatsen. Eller Obama-manin- han förväntas göra skillnad för att han e svart, något som kan vara tabu att kritisera, då det anses vara rasistiskt.
Men kämpande mot orättvisor kan göras på flera fronter. Reformer kan oxå ge vissa små positiva skillnader för en del individer eller grupper. Jag kommer däremot ta upp vad jag anser vara mänsklighetens mest gemensamma huvudproblem.
Du kan mycket möjligt leva ett lyckligt liv som löntagare och/eller arbetsgivare, men jag talar om mänskligheten som helhet. Det är oxå för mej lättare att acceptera/förlika mej med verkliga naturliga motgångar och problem som inte avgörs av kulturella konstruerade betingelser. Men jag kan givetvis bara tala om mina egna personliga åsikter om tillvaron. Men för att parafrasera Slavoj Zizek så överlever kapitalismen utan revolution just på grund av att den är orättvis. Om det vore allmänn uppfattning att de som har mer är "bättre" ¨än dej, skulle människor aldrig acceptera det (längre).
Att spela på lotto är även det en del av det ideologiska systemet.
Ofta kan märkas att vissa vänsterfolk blivit mindre benägna till revolution än högerfolk numera. Hyresgästföreningar och fackföreningar som genom sina kollektivavtal gör visst verkligt aktivt motstånd olagliga. Fast jag tror inte på fysiskt våld som idé.
Den parlamentariska arbetarrörelsen har gett upp tanken om demokratiskt inflytande över ekonomin.
Att fokusera allt på rättvisefrågor är ungefär som att förhandla med en fångvaktare om längre tid på rastgården, större matransoner eller längre tid innan läggdags. Problemet att socialister misstar delen för helheten på det viset att de anser att rättvise-lagar inom systemet ska ge människan rättvisa och frihet.
De tänker kanske inte ens på att vi är inom murarna av något större- den ansiktslösa marknaden- eller så har det fått lära sig att utan för fängelsemurarna finns farliga reptiler träsk och eldsprutande berg..! De finns ju de socialister som inte ens tänker att Detta är åtminstone bästa vi har- och vi måste kompromissa oss fram långsamt till ett klasslöst samhälle utan tror på behovet av sitt eget fängelse. Att tro på det rättfärdiga med fängslandet av mänskligheten är att tro detsamma om sig själv.
Saken är att inte ha någon upplyst despotiskt parlament, regelsystem eller belöningsystem som ska bestämma/uppmuntra vissa beteenden- hur välmenade de än kan vara på pappret- då självbestämmande autonomi för enskilda människor är en mänsklig rättighet som är ett självändamål i sig -utan klass, politik, fastslagna regler, stat, kapital. Detta är skillnaden från höger-libertarianismen och anarkokapitalismen.
Det är nu lätt att lägga ut argument för individens frihet inom ett kapitalistiskt system, däremot är det friheter som dikteras utanför individens kontroll.
Du kan heller inte välja något du ej erbjuds. Statsmakt eller privat företagsmakt är båda lika fel- det är bara rörelser i sidled inom samma kontrollbubbla. Vi måste spräcka bubblan.
En decentralisering med möjlighet till direktröstning för alla i allt man vill, inte bara tillåtas rösta i det som anses beröra individen, hur ska några kunna avgöra eller förutse skillnaden? Men inte heller bara ett förvaltande av den befintliga ekonomin.
Avskaffa lönerna.
Marknaden och kapitalet handlar inte bara om ekonomi utan är oxå social relation. Kapitalmarknaden är en osynlig hand- en opersonlig kraft som gör alla människor till varor genom deras arbetskraft -då arbetaren inte har något annat att sälja än sig själv. Jag vet inte vad som är mer livegenhet än så.
Varför ska vi mäta tid och arbetskraft om det inte finns något annat behov av produktion än det direkta behovet? Tiden måste anpassas efter de individuella direkta behoven- inte något främmande Bortom. Ett mervärde som inte finns- ett överskott ur ingenting. Lösningen är heller inte enligt mej, lika-lön för alla. Avskaffa lönearbetet.
Kapitalet styr kapitalisten, inte tvärtom. Det är den större helheten enligt mej. Det här är heller inte ett undanskuffande av andra problem så som rasism, sexism osv......då marknaden och makten handlar om relationer mellan människor. Kapitalismen behöver inte rasism och sexism, den är en kamelont. Men denna instutition, som finns överallt och ingenstans, tar fram de värsta hos människor. Allas krig mot alla.
Fokus på marknaden handlar heller inte egentligen bara om klasser- utan om en biopolär skala- mellan de som har och inte har. Skillnader mellan människor genom konkurrens kommer alltid gagna maskinen. Söndra och härska.
Alla är bundna inom detta system. Arbetstagaren känner av de opersonliga marknadskrafterna indirekt genom ransoneringen kallad Lön. Arbetsgivaren känner av marknadskrafterna mera direkt- genom direktkontakt med marknaden- konkurrenter, leverantörer, producenter o dyl. Vilka givetvis alltid är i strid med varandra- för att skapa det artificiella Mervärdet för sig själva.
Konkurrens istället för gemenskap och samarbete- vilket jag tycker är samhällets sanna uppgift. Men vi måste nog ändra inställning till begreppet som tid och vad framgång är! Kampen anser jag måste gå bortom kapitalet, genom gemenskap, inte klassinbördeskrig. Rättvisegrupper vill bli accepterade. Revolutionärer vill driva på skillnaderna mellan klasserna till en brytning uppstår så stor att det leder till en social revolution. Klia på såret.
Men målen helgar inte medlen. Att medlemmar av antiafa slår ned en fascist tycker jag är ett slags motsägelse med att de sägs stå för antifascism.
Det kan heller inte finnas en agenda - en bibel- ett kommunistiskt manifest- ett samlande under en fana- autonomin handlar inte om det. Men det är kanske svårt att tänka sig runt sånt vi tar förgivet nästan som voro det syre. Sådant som förordningar, spelregler, en enhetlighet. Men då blir vi lätt auktoritära igen och faller på eget grepp. Inte för det sagt att det inte går att organisera.
Samhället för mänskligheten, inte maskinen! Men det krävs heller inte politisk "medvetenhet", det räcker med en känsla av orättvisa. De intellektuella är ibland de mest grundlurade av oss alla.
Revolutionen kan bara lyckas om den ger sin på outforskade vatten- därför kan planen inte vara färdig, den måste alltid utvecklas och anpassas- annars är det alltid några som står utanför.
Tro heller inte att Sovjet, Cuba, Kina och Nordkorea har något med kommunism att göra- det är inget annat än byråkratisk kapitalism. Ska du göra revolution måste det göras fullt ut, inga övergångsfaser. Övergången måste då ske i nuet, innan revolution. Vad som händer efter revolutionen måste vi alla resonera om. Direktdemokrati- Allas makt genom alla!
Är detta kontroversiellt och osmakligt??? Tyck till
///Calle
http://antifa.se/index.php?p=2 Det största problemet med rörelser mot
högerextremism tycker jag brukar vara, snarare än att dom är odemokrati, att dom tar parti just för borgerlig demokrati, som om det vorre en motpol till fascism, när det i själva verket är två sidor av samma mynt.
http://www.riff-raff.se/vd/rev_antifa.php
____________________________
Jag stöter mej säkert med någon med följande inlägg... :) Jag respekterar att andra inte håller med mej, detta är oxå mer filosofiskt än praktiskt.
Många vänstermänniskor brukar hänga upp sig på att en av "revolutionär kamp " bör föras genom att bekämpa kapitalisterna för att komma åt kapitalismen (istället för att bekämpa kapitalismen i sig), och/eller bara är för rättvisefrågor istället för folkstyre. Det finns en tendens till att lyfta fram skillnader mer än likheter när man fokuserar hela sin agenda på klasskamp (arbetare, kön, ras)- affirmitive action, kvotering osv eller till och med bortom det. Nu mera anställs ibland homosexuella, kvinnor, asiater m.m på grunder att de förväntas ha vissa egenskaper och ge en "krydda " till arbetsplatsen. Eller Obama-manin- han förväntas göra skillnad för att han e svart, något som kan vara tabu att kritisera, då det anses vara rasistiskt.
Men kämpande mot orättvisor kan göras på flera fronter. Reformer kan oxå ge vissa små positiva skillnader för en del individer eller grupper. Jag kommer däremot ta upp vad jag anser vara mänsklighetens mest gemensamma huvudproblem.
Du kan mycket möjligt leva ett lyckligt liv som löntagare och/eller arbetsgivare, men jag talar om mänskligheten som helhet. Det är oxå för mej lättare att acceptera/förlika mej med verkliga naturliga motgångar och problem som inte avgörs av kulturella konstruerade betingelser. Men jag kan givetvis bara tala om mina egna personliga åsikter om tillvaron. Men för att parafrasera Slavoj Zizek så överlever kapitalismen utan revolution just på grund av att den är orättvis. Om det vore allmänn uppfattning att de som har mer är "bättre" ¨än dej, skulle människor aldrig acceptera det (längre).
Att spela på lotto är även det en del av det ideologiska systemet.
Ofta kan märkas att vissa vänsterfolk blivit mindre benägna till revolution än högerfolk numera. Hyresgästföreningar och fackföreningar som genom sina kollektivavtal gör visst verkligt aktivt motstånd olagliga. Fast jag tror inte på fysiskt våld som idé.
Den parlamentariska arbetarrörelsen har gett upp tanken om demokratiskt inflytande över ekonomin.
Att fokusera allt på rättvisefrågor är ungefär som att förhandla med en fångvaktare om längre tid på rastgården, större matransoner eller längre tid innan läggdags. Problemet att socialister misstar delen för helheten på det viset att de anser att rättvise-lagar inom systemet ska ge människan rättvisa och frihet.
De tänker kanske inte ens på att vi är inom murarna av något större- den ansiktslösa marknaden- eller så har det fått lära sig att utan för fängelsemurarna finns farliga reptiler träsk och eldsprutande berg..! De finns ju de socialister som inte ens tänker att Detta är åtminstone bästa vi har- och vi måste kompromissa oss fram långsamt till ett klasslöst samhälle utan tror på behovet av sitt eget fängelse. Att tro på det rättfärdiga med fängslandet av mänskligheten är att tro detsamma om sig själv.
Saken är att inte ha någon upplyst despotiskt parlament, regelsystem eller belöningsystem som ska bestämma/uppmuntra vissa beteenden- hur välmenade de än kan vara på pappret- då självbestämmande autonomi för enskilda människor är en mänsklig rättighet som är ett självändamål i sig -utan klass, politik, fastslagna regler, stat, kapital. Detta är skillnaden från höger-libertarianismen och anarkokapitalismen.
Det är nu lätt att lägga ut argument för individens frihet inom ett kapitalistiskt system, däremot är det friheter som dikteras utanför individens kontroll.
Du kan heller inte välja något du ej erbjuds. Statsmakt eller privat företagsmakt är båda lika fel- det är bara rörelser i sidled inom samma kontrollbubbla. Vi måste spräcka bubblan.
En decentralisering med möjlighet till direktröstning för alla i allt man vill, inte bara tillåtas rösta i det som anses beröra individen, hur ska några kunna avgöra eller förutse skillnaden? Men inte heller bara ett förvaltande av den befintliga ekonomin.
Avskaffa lönerna.
Marknaden och kapitalet handlar inte bara om ekonomi utan är oxå social relation. Kapitalmarknaden är en osynlig hand- en opersonlig kraft som gör alla människor till varor genom deras arbetskraft -då arbetaren inte har något annat att sälja än sig själv. Jag vet inte vad som är mer livegenhet än så.
Varför ska vi mäta tid och arbetskraft om det inte finns något annat behov av produktion än det direkta behovet? Tiden måste anpassas efter de individuella direkta behoven- inte något främmande Bortom. Ett mervärde som inte finns- ett överskott ur ingenting. Lösningen är heller inte enligt mej, lika-lön för alla. Avskaffa lönearbetet.
Kapitalet styr kapitalisten, inte tvärtom. Det är den större helheten enligt mej. Det här är heller inte ett undanskuffande av andra problem så som rasism, sexism osv......då marknaden och makten handlar om relationer mellan människor. Kapitalismen behöver inte rasism och sexism, den är en kamelont. Men denna instutition, som finns överallt och ingenstans, tar fram de värsta hos människor. Allas krig mot alla.
Fokus på marknaden handlar heller inte egentligen bara om klasser- utan om en biopolär skala- mellan de som har och inte har. Skillnader mellan människor genom konkurrens kommer alltid gagna maskinen. Söndra och härska.
Alla är bundna inom detta system. Arbetstagaren känner av de opersonliga marknadskrafterna indirekt genom ransoneringen kallad Lön. Arbetsgivaren känner av marknadskrafterna mera direkt- genom direktkontakt med marknaden- konkurrenter, leverantörer, producenter o dyl. Vilka givetvis alltid är i strid med varandra- för att skapa det artificiella Mervärdet för sig själva.
Konkurrens istället för gemenskap och samarbete- vilket jag tycker är samhällets sanna uppgift. Men vi måste nog ändra inställning till begreppet som tid och vad framgång är! Kampen anser jag måste gå bortom kapitalet, genom gemenskap, inte klassinbördeskrig. Rättvisegrupper vill bli accepterade. Revolutionärer vill driva på skillnaderna mellan klasserna till en brytning uppstår så stor att det leder till en social revolution. Klia på såret.
Men målen helgar inte medlen. Att medlemmar av antiafa slår ned en fascist tycker jag är ett slags motsägelse med att de sägs stå för antifascism.
Det kan heller inte finnas en agenda - en bibel- ett kommunistiskt manifest- ett samlande under en fana- autonomin handlar inte om det. Men det är kanske svårt att tänka sig runt sånt vi tar förgivet nästan som voro det syre. Sådant som förordningar, spelregler, en enhetlighet. Men då blir vi lätt auktoritära igen och faller på eget grepp. Inte för det sagt att det inte går att organisera.
Samhället för mänskligheten, inte maskinen! Men det krävs heller inte politisk "medvetenhet", det räcker med en känsla av orättvisa. De intellektuella är ibland de mest grundlurade av oss alla.
Revolutionen kan bara lyckas om den ger sin på outforskade vatten- därför kan planen inte vara färdig, den måste alltid utvecklas och anpassas- annars är det alltid några som står utanför.
Tro heller inte att Sovjet, Cuba, Kina och Nordkorea har något med kommunism att göra- det är inget annat än byråkratisk kapitalism. Ska du göra revolution måste det göras fullt ut, inga övergångsfaser. Övergången måste då ske i nuet, innan revolution. Vad som händer efter revolutionen måste vi alla resonera om. Direktdemokrati- Allas makt genom alla!
Är detta kontroversiellt och osmakligt??? Tyck till
///Calle
kommentarer: ERIK
Lite synd med afa-biten, dels för att det blev lite offtopic och dels för att det inte var helt sakligt. Att kritisera ett aktivist-nätverk med löst samanlänkade celler för "deras"ideologi. "Alla grupper i nätverket är oberoende och självständiga, dvs de har själva valt att gå med i AFA och kan om de så önskar, lämna nätverket. Alla grupper beslutar dessutom sin egen agenda, dvs de avgör själva vilka frågor de arbetar med och på vilket sätt."http://antifa.se/index.php?p=2 Det största problemet med rörelser mot
högerextremism tycker jag brukar vara, snarare än att dom är odemokrati, att dom tar parti just för borgerlig demokrati, som om det vorre en motpol till fascism, när det i själva verket är två sidor av samma mynt.
http://www.riff-raff.se/vd/rev_antifa.php
____________________________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera gärna massor, men ingen spam eller olagligheter....